Saker och ting
Höstens bittra ansikte slår sig för bröstet medans de fula tjocka tröjorna har sakta börjat leta sig ut från garderoben. Barcelona går på red bull och Valencia har börjat med sin avbetalningsplan i vilja och svett för sina fans. Vintern kommer att kännas som en enda lång transportsträcka om inte Atlético hittar den heliga graalen snart.
Defensiven läcker som en trasig sil medans Franco letar efter tvålen med målvaktshandskar köpta på Willys. El Madrigal gick igenom en stund av döende tystnad när Simao red in som Lancelot på sin vita häst och visade upp sin riddarutrustning i nyskick som han hittat på blocket.
Det finns en underton av mörk komedi i det mesta som händer. Los Rojiblancos första femton minuter i andra halvlek en tragedi, till och med tragedi kan vara komisk. Jag började skratta med en uns av skam. Banega levererade ett vattentätt argument om varför det är så viktigt att återupprätta Beckomberga. Han kanske förstår någon dag att man inte slutar med dumheter för att man mognat, utan man mognar för att man slutat göra dumheter.
Jag insåg efter ett slutsignalen att laget har tillräckligt med karaktär och styrka för att inte bara lägga sig ner och dö i motgång. Det bästa sättet att förverkliga sina drömmar och mål är att först och främst vakna.
På ett unikt paradoxalt sätt så blir jag lika glad som arg efter att laget hämtat in två mål. Jag är glad för att vi inte tappar tre poäng men blir arg för att laget visade upp ett makalöst bra spel efter Simaos reducering, jag vet att de kan spela så hela tiden. Vi behöver krypa in i ett skal som foster och släppa fyra mål eller bli utspelade, även med tio man.
Juande Ramos verkar vara uppe på tapeterna och kopplas till Madrid, det är inte så förvånande då Aguirre och hans försvarstaktik sitter väldigt löst. Det kan vara bra för klubben då det enda varaktiga för att utvecklas är förändring.
Nu när vi schemamässigt kommit ut ur Guantanamo Bay så har vi kommit ner på jorden igen, beviseligen har vi har en bit kvar till topplagen, att förlora en illusion innebär alltid att man blir en sanning rikare. Det finns fortfarande en massa tid, men inte för mycket. Mitten på tabellen är en trevlig plats att besöka, men en dålig plats att stanna på.
