El Pasado
Analys av Real Madrid. Del 1 - Transfersommaren 08.
Analys av Real Madrid i tre delar, först ut El Pasado - Transfersommaren 08.
Två månader har det gått sedan transferfönstret stängde, dem har först och främst gått åt till att stilla den totala besvikelse som infann sig när det som man borde förstått långt tidigare blev ett faktum – att Madrid inte skulle värva några fler spelare, men tiden har också gett möjlighet till en del reflektioner om det som varit samt många funderingar om vad som komma skall.
Om vi börjar med det som i n t e hände så uteblev alltså förstärkningar i anfallet. En forward och/eller en yttermittfältare var de flesta insattas givna objekt under sommaren och inga av dessa önskemål infriades. Många var överens om att truppen redan var riktigt bra sett till målvakter, försvarare och i och med Van der Vaart intåg och De la Red återkomst blev också mittfältsuppsättningen komplett. Visserligen hade jag precis som Schuster föredragit en annan typ av offensiv mittfältare, av sydamerikansk eller sydeuropeiskt snitt för att komplettera Sneijder. Nu blev det Van der Vaart som har väldigt liknande egenskaper som sin landsman, men paret brukar trivas i landslaget så någon dålig värvning är det verkligen inte. Men jag hade trott på mer dynamik och mer mångsidighet med en Fabregas eller Diego vid sidan om Sneijder. Barca har egentligen samma ”bekymmer” men på det omvända sättet, dem har Xavi och Iniesta som bollsnidare men saknar en mer attackerande och skottbenägen kreatör som bryter mönstret. När saker och ting fungerar är inte detta något problem men i bistrare tider tror jag man hade fått ut mer av att ha mer olikhet.
Om vi återgår till Schusters och hans önskelista som publicerades i As någon vecka efter fönstret stängde så innehöll den, förutom Fabregas (och Diego som andraval som offensiv mittfältare), även David Villa, Daniele De Rossi, Daniel Alves och Philip Lahm. Ingen någorlunda realistisk människa hade kunnat tro på att värva denna kvintett under samma sommar men en kompromiss hade kunnat vara Villa, Fabregas/Diego och Philip Lahm. Två ytterbackar känns överdrivet och då tysken behärskar båda kanter hade han fyllt två behov, dessutom gick Alves-tåget 07 och det har stått Barca tryckt i hans panna länge. Daniele de Rossi är stövellandets överlägset bästa fotbollsspelare för tillfället och hade varit en dröm som defensiv mittfältare då han innehar såväl Diarras hårdhet, Gagos passningsspel, stor offensiv förmåga och dessutom med ledaregenskaper som varken Diarra eller Gago besitter. Men att ens De Rossi skulle tänka tanken på att lämna den eviga staden där kaptensbindeln väntar känns väldigt avlägset och i en prioritetsordning kommer inte en defensiv mittfältare jättehögt då vi utöver nämnda duon även fått in De la Red som mycket väl kan bli den ”korsning” många efterfrågat. Med De Rossi och Alves ”bortprioriterade” så återstår en trio av Schusters lista som definitivt inte varit någon omöjlighet om man satsat 100 % på den lösningen. Men parallellt med Schusters värvningsplan förde som vi alla vet Real Madrid en annan strategi som gick ut på att värva Cristiano Ronaldo.
En värvning som Schuster och undertecknad verkar haft ungefär samma syn på. Gärna Ronaldo, han skulle tillföra en ny dimension i laget, men inte på bekostnad av andra viktigare förstärkningar! Men Schuster lär ju säkert som många andra ryckts med av möjligheten att se Ronaldo på Bernabeu och så länge han fick sin offensiva mittfältare så kunde han precis som jag bortse från ytterbacksvärvningarna och med Ronaldo i laget skulle två yttrar bli ett krav och med endast en anfallsplats att fylla hade nuvarande anfallsbesättning klarat av att fylla den platsen och låta forwardsköpet vänta en säsong till. Så en offensiv mittfältare och Ronaldo kan varit Schusters improviserade värvningskrav och när Van der Vaart dök upp för reapris tycktes en sådan lösning bli alltmer realistisk och gillad av alla i Madrids hierarki. Så Schuster kan ha övergivit sin lista för möjligheten att värva Ronaldo eftersom Calderon var så övertygad om portugisens underskrift.
Men tiden gick och hur mycket Ronaldo än ville ansluta så vägrade United att släppa honom oavsett pris. Den sjätte augusti bekräftade Ronaldo att han skulle stanna och fram till det datumet hade allt fokus legat på just Ronaldo. Många var vi som kunde förutse en sådan utgång och det borde inte varit omöjligt att få ett fullständigt besked i Ronaldo-affären tidigare för att kunna ägna tid åt andra värvningar som i Schusters och många andra huvuden var av större vikt. Men det dröjde alltså fram till den sjätte augusti innan Ronaldo kunde skrivas av, om han nu har skrivits av… Det återstod då dryga tre veckor och med Van der Vaart signerad kunde man med andra ord lägga allt krut på att köpa in en anfallare som kunde bidra med det som Raúl och Van Gol inte har, speed och förmåga att köra en gubbe eller två. Faktumet att ingen ytter skulle komma bekräftade även att systemet med två anfallare och en ytter skulle fortsätta användas och då krävdes en ny anfallare ur såväl ett spets- som breddperspektiv.
David Villa var namnet på de flestas läppar och även om uppgifterna går isär så var Real Madrid minst sagt intresserade av ” El Guaje” men Valencia lyckades med sin transferidé, att behålla sina bästa spelare. Tittar man på de andra stora lagens transferidé så lyckades United att värva det man saknade, en stor tung striker, Liverpool fick ett komplement till El Niño och en vänsterbreddare samt ett gäng ytterbackar. Chelsea lyckades behålla sina flyttryktade stjärnor samtidigt som man fyllde på med en högerback och en kreativ innermittfältare. Arsenal lyckades utöver värvningen av Nasri sälja två etablerade spelare och fylla på med nya unga spelare som tagit kliv främst i form av Walcott, helt enligt deras filosofi. Milan lyckades med att b a r a värva två spelare som passerat trettioårsstrecket men sett till kvalitet och potential så måste man vara nöjd som Milanista. Inter fick en vinnande tränare och en del speed med Mancini och Quaresma. På hemmaplan har Barca lyckats med att rensa upp i truppen utan tappa i kvalité. Letar man fel så kan man säg att Chelsea misslyckades med att fixa den sista pusselbiten i sitt bygge, en dribblingsbenägen och teknisk anfallare/ytter som kan flankera Drogba, Arsenal fick aldrig någon slitvarg till Flaminis plats, Barca fick aldrig någon stor center eller någon vänsterytter och Inter kunde inte knyta åt sig Lampard till sitt mittfält. Men det är som sagt om man letar fel och på det stora hela har Real Madrids konkurrenter till en ny inteckning i Champions League värvat efter sina behov. Det kan man tyvärr inte säga om vårt Los Blancos.
För det blev ju ingen Villa-Maravilla och det blev ingen annan heller. Inte ens en till synes ”enkel” värvning av Cazorla kunde genomföras p.g.a. hänsynstagande vilket kanske är fint. Men det stannade ju inte vid att antalet nytillkomna spelare begränsades till Rafeal Van der Vaart utan Ronaldo-såpan fick dubbelt negativ effekt då den tillsammans med en rad andra grejer fick Robinho att inse att Real Madrid inte var en klubb där han kunde bli världens bäste utan att den klubben istället var Chelsea där han kunde tjäna någon miljon euro extra. Men när Manchester City bjöd ytterligare lite till så var den engelska ligatian(!) klubben där Robinho skulle lägga sin karriärs bästa år och bli världens bästa fotbollsspelare…
Om vi bortser från Robinhos egensinniga personlighet och hans tvivelaktiga metoder för att få till stånd sitt klubbyte så finns det trots allt en fotbollsmässig aspekt i det hela som inte går att blunda för. Om vi kommer ihåg Schusters transferplan så grundade den sig givetvis på att ingen av de fundamentala spelarna skulle lämna. Frånvaron av yttrar på hans önskelista berodde ju dessutom på att han förfogade över Robben, Robino, Drenthe och delvis Higuaín i den lagdelen och utan att bli tjatig så innebär hans val att spela två forwards att det som oftast bara finns en ytterplats att slåss om. Men likväl så hade truppen i princip bara två spelare som på allvar kunde göra skillnad när det gäller att utmana och ta sig fram med fart och det var Robben och just Robinho. Den som tror Robben klarar en hel säsong utan skador räcker upp en hand… Utan att klanka ner på holländarens skadehelvete stod det klart att en utpräglad kantspelare, gärna högerfotad hade behövts i truppen. Men så blev det inte och Real Madrid värvade alltså varken någon anfallare eller någon ytter.
Transferfiasko har jag använt som utryck tidigare, ett starkt ord kanske men jag vidhåller fortfarande att det är ett fiasko att för det första inte driva igenom någon av Schusters önskningar (med reservation för att listan kan vara påhittad..) att för det andra inte kunna bedöma Ronaldo-situationen bättre och att inte ha några färdiga lösningar om affären skulle rinna ut i sanden. Tidigare misslyckanden med Fabregas och Kaká förstärker ju dessutom bilden av Calderon som oförmögen att genomdriva de största och viktigaste värvningarna. För vi ska komma ihåg att Calderon & co gjort ett fantastiskt arbete med att föryngra och bygga om laget från grunden. Men just därför gör det mig så irriterad att man inte kan slå in den där sista spiken. Real Madrid hade inga flertaliga transferbehov vilket konstaterats ovan. Real Madrid hade med rätt planering och strategi haft stora möjligheter att för första gången sedan säsongen 02/03 stå med en i det närmaste komplett trupp. Klubben har haft ett tungt jobb när det gäller att få stopp på den negativa återkopplingsprocess som började med Hierro och Makélélés uttåg 2003 och som sedan accelererade väldigt fort. Men denna negativa spiral har man satt stopp på och genomfört en generationsväxling som jag förutspått ska ge CL-guld 2010. Nu fattades det någon eller några sista spetsköp för att göra processen komplett men av det blev det intet.
Om man ska se något positivt med den här sommaren så verkar det tydligt att Real Madrid bara värvar det man verkligen vill ha och sätter stor tillit till det spelarmaterialet man förfogar över. Det inger trygghet, harmoni och kontinuitet i truppen vilket är viktiga grundförutsättningar för lyckade resultat. Men frågan är om Real Madrids passivitet ändå inte kommer straffa sig både kortsiktigt och långsiktigt. Kortsiktigt genom uppenbara risker för problem vid skador på en rad spelare. Långsiktigt genom att alla de förstärkningsbehov som existerat den här sommaren kommer finnas kvar och under resans lopp kan fler behov utkristallisera sig vilket gör det svårt att nå den ”kompletta” truppen även nästa år. Samtidigt hoppas jag att ”namnfixeringen” bland supportrar (undertecknad inkluderad) kan få sig en törn i form av att lirare som De la Red och Higuaín blommar ut till världsspelare under säsongen och stänger igen truten på sådana som mig som gapar efter större namn. För någon katastrof är det absolut inte, Real Madrid kan fortfarande kamma hem samtliga titlar och spela ut vilket lag som helst när som helst. Men optimismen och entusiasmen inför säsongen kunde varit större om herrar Calderon/Mijatovic agerat smartare och mer distinkt på marknaden. Nu har de nio månader på sig att förbereda för nästa silly season och skulle inte den sluta lyckligt så är jag säker på att det blir deras sista.
