En ärlig chans??
Jag är arg, jag är ledsen, jag är ilsken, jag är våldsam, jag är stum, jag är tom, jag är sliten och jag är idiotförklarad. Men jag är inte överraskad och jag är inte förvånad. Jag var förberedd, jag visste, det dämpar smärtan. Ni andra som förväntade er något annat får väl vara chockade ett tag till..
Så här skrev en man i sitt email till UEFA som jag läste på en annan sida:
-Hello-
"What the hell is going on?? How can a prestigeous organization like Uefa allow something like this to happen? It is outrageous. You have to start making new rules. Be able to deduct points and such. The penalty Liverpool got is the worst i have ever seen in my entire life as a football lover, i am 35 years old and have watched thousand games. These kind of idiotic decisons can cost a fighting club their economy, devestate fans and morally deplete players . Not only the penalty, but the referee missed two clear penalties for Atletico de Madrid and one for Liverpool. Atletico de Madrid fully deserved a tactical victory tonight. You can not put everything in the hand of one referee who might have alterier motives for all we know, you have to be able to rule over very dubious decisions later after video reviewing and reports if required. Tonight was a scandal. A huge part of fair play football died. It is very sad. And a huge part of me is lost for words. I am neither a Atlético de Madrid or a supporter of Liverpool. I am just devastated by the way fair play is slowly strangling itself and dying a horrible death. Sincerely Richard, London"
Vad säger man? Vi slåss inte mot Liverpool. Vi slåss mot det som UEFA har blivit, och den okompetenta skräck den sprider utöver Europa som ett ebolavirus. Ingen har rätt utbildning, ingen har stake att stå för sina ord, ingen försvarar fair play, ingen har utvecklande tankar, alla är destruktiva och glider med som en dålig budgetkondom från Rusta med för mycket glidmedel på, samtidigt som man drar företagets kontokort mellan skinkorna i fotbolleuropas arsle när man betalar.
Kan ändå inte komma ifrån tanken att Champions League på senare år nått sitt egentliga syfte, har skapats och blivit en del av det väloljade maskineriet som endast ska förse klubbar tillhörande fotbollens svar på The Hamptons med ett vackert skyltfönster utåt, en fasad för att kunna visa upp alla sina fjädrar och anrika diamanter, jämföra storleken på varandras snoppar på en efterfest i Båstad och få beskådarna av detta spektakel att glömma liken som elitisterna har incementerade i väggarna hemma under trappen i villan.
Om Uefa gjort oss till deras officiella punching bag i kampen mot rasism och annan dylikt, återstår att ses. Atlético är en klubb som har väldigt lite makt ute i Europa och väldigt lite att säga till om, trots att man tillhör en av de stora ligorna. Den kombinationen gör oss till det perfekta valet för Platini att statuera exempel med, för att han vill ha 5.1 ljud som hörs över hela kontinenten, vilket han förmodligen inte får med desktop speaker Cluj. THX folket är fortfarande orörbara.
Den ultimata sucken kommer oftast när man känner sig riktigt hjälplös. Den sucken och känslan tar ofantligt mycket livskraft, den suger ut din chi. Det tar tid att återhämta sig från det tillståndet. Hur mycket man än vill ibland, hur mycket man än ger så kan man inte påverka vissa saker. När Martin blåste straff kände jag att allt jag skulle ta tag i och orka göra de kommande två veckorna, bara rann ur mig som ett besök på lokalkrogens pissoar efter fem stora starka.
Undra då vad spelarna kände i nittiofjärde minuten på Anfield efter en heroisk och taktiskt insats vi alla kan vara stolta över. Deras hjärtan och spirit måste ha krossats som framdelen på en hemmabyggd epatraktor i ett krocktest. Har ni någonsin hört hur det låter? Skulle gissa på att om tio tusen personer står på samma plats och samtidigt trampar på tio tusen tomma cola burkar, så skulle det vara nära.
Det skulle skrivas en nytt kapitel i våran bok, en ny underbar saga skulle se dagens ljus, och vi skulle sakta börja på en process av healing och bearbetning för att sudda bort de elaka åren i våran förjävliga historia.
Hemkomsten var så nära att bli oförglömlig. Hjältar skulle krönas, och vårt lidande folk skulle ta emot krigarna på Barajas flygplats med någonting som inte existerat på länge i supportrarnas ögon, genuin glädje och lite hopp. Även Gandalf skulle komma och klargöra att vi nu äntligen slängt den förbannade jävla ringen ner i domedagsberget.
Det gör kanske ont idag, för vi hade verkligen behövt det där, men vi lever en dag till, ler en dag till och lider en dag till. Kanske någon dag i framtiden får jag bara le och inte lida alls en hel kväll medans jag oavbrutet stirrar på min rödvita flagga i datarummet. Jag tror och jag hoppas att den dagen kommer.
Det kanske inte blir det drömscenariot och hemkomsten jag fantiserade om ända in i nittio fjärde minuten, vi kanske tappade två poäng på ett regelvidrigt sätt.
Men det var inte erat fel, ni gjorde en gedigen insats idag, visade hjärta för klubben, visade vilja och prov på taktiskt kunnande. Det känns kanske bittert utanpå just nu, men inuti är jag trots allt otroligt imponerad över er. Idag gjorde ni innerst inne ett rödvitt hjärta mycket stolt.
Atleti - Un sentimiento, una pasion inagotable ..................
