Osasuna - Atlético 0-0 *Uppdaterad*

Plattmatch av våra rödvitrandiga favoriter som var synnerligen uddlösa framåt och där det enda glädjeämnet var att Coupet räddade en straff i den första halvleken.

Jag vet ärligt talat inte längre vad som krävs för att den rödvita klubbledningen med Humle och Dumle i spetsen skall vakna till liv och fatta det beslut som jag har gått och väntat på i ett och ett halvt år, nämligen att göra sig av med den vedervärdige tränaren Javier Aguirre vars taktiska kunnande är minst sagt bristfällig, eller vad säger ni efter dagens match där karln valde att satsa på ett 4-5-1-system från start mot jumbo- och fiaskolaget Osasuna?

Ett defensivt 4-5-1-system kan ha ett intressant syfte när man möter vassare motstånd, som till exempel Villarreal eller engelska Liverpool, men när man möter ett lag i kris (läs Osasuna) finns det inga argument i världen, inte ens i Aguirres tomma värld, som kan försvara en sådan taktisk uppställning. Min kollega Joakim Jönsson skrev följande på forumet och jag kan inget annat än att hålla med honom: Javier Aguirre borde ha valt ett offensivare spelsystem och med betydligt högre press. Tänk er själva: Osasuna, jumbo, har inte vunnit en match. Visst sitter det i huvudet då att man MÅSTE ta en seger för att komma på rätt köl? Att man absolut inte får göra några misstag? Tänk vad en hög press från Atlético redan från första början kunde ha gjort för matchens utveckling. Osasuna skulle säkerligen fått griller i huvudet…

Javisst hade ett offensivare spelsystem och en högre press på bollhållaren varit vad en normalt funtad tränare hade satsat på mot ett jumbolag, men så alltså icke i Aguirres fall, mannen vars främsta egenskaper verkar vara att se storheterna i vilket dussinlag som helst. Hur fasiken kunde mexikanen ha mage att sätta in sin lilla gunstling Raúl García på banan från start och låta Diego Forlán sitta kvar på bänken? Ville han vila anfallaren inför returmatchen mot Orihuela eller vad är det frågan om?! Det vi bevittnade i eftermiddags var inget annat än ett taktiskt självmord och nu är det sannerligen läge för klubbledningen att få tummen ur arslet och ge Aguirre den hårdaste kängan som delats ut på år och dar.

Förutom tränaren skall hela laget få sig en rejäl känga för det sättet som man faktiskt genomförde matchen på, särskilt under den första halvan av matchen. Det finns, med några få undantag, inga som helst intentioner att ta en uppoffrande och solidarisk löpning för att hjälpa en lagkamrat med att öppna upp banan och under Aguirres befäl har laget agerat, åtminstone en gång för mycket, som elva självständiga stater som uppenbarligen hyser agg mot varandra. I den andra halvleken blev det lite bättre fart på gästerna men tro inte att det innebar att spelarna började ta ”onödiga” löpningar, åh nej, det gör ju som bekant bara skitlag som Osasuna och alla andra skitlag i La Liga, typ Real Madrid eller FC Barcelona…

Här nedan följer nu matchrapporten:

Första halvlek:

Vi får bevittna en första halvlek som helt klart går i hemmalagets tecken. I början av matchen ser det annars ut som att det är gästerna som vill ta kommandot från första till sista minut men bara några minuter in i matchen börjar hemmalaget att komma in i spelet, mycket tack vare ett uppoffrande spel där rörlighet och jävlar-anamma verkar vara a och o.

Under den första kvarten skapas egentligen ingenting värt att rapportera om och det mest dramatiska som sker är när Luis Amaranto Perea tvingas att utgå på grund av en skada i den fjortonde matchminuten. In kommer den matchovane Pablo som tar Heitingas mittbacksposition medan holländaren övertar Pereas högerbacksposition.

I den 19:e minuten fattar domaren Pérez Burull det horribla beslutet att ge hemmalaget möjligheten att ta ledningen från elvameterspunkten när Juanfran snubblar på sina egna ben (jag tror att det är höger ben som fäller det vänstra) i en duell med Mariano Pernía. Burull har, likt vår tränare, ingen som helst känsla för den här sporten och istället för att trycka upp ett gult kort två centimeter från hemmaspelarens tryne och ge honom en örfil i samma veva väljer han istället, precis som den respekterade Mr. Hansson gjorde i tisdags, att utse Mariano till kvällens syndabock. Rättvisa skipas dock när Coupet väljer rätt hörn och petar ut Portillos straffspark till en sedermera resultatlös hörna. Straffen blir dock inte den väckarklocka som man hade hoppats på för gästernas del och istället tar hemmalaget över alltmer när man tilldelas den ena fasta situationen efter den andra. Plasil får otaliga chanser att använda sina känsliga fötter och det leder naturligtvis till att de röda har ett och annat avslut mot och på mål, men som tur är resulterar inget av avsluten i ett baklängesmål för de rödvitas del. Atlético får gå in till halvtidsvila med ett mållöst resultat och hjärtat i halsgropen.

Vad kan man då säga om Atlético de Madrids första halvlek? Tja, det enda vettiga som händer är när bollen hamnar ute på vänsterkanten där Simão och Pernía åtminstone försöker skapa någonting framåt, utan att lyckas. Högerkanten lämnar laget helt åt ödet och efter 45 minuters spel inser man att det skall till en sensationell förändring i den andra halvleken om Aguirre och hans mannar skall få med sig en trepoängare till huvudstaden.

Andra halvlek: 

I den andra halvleken rycker gästerna upp sig i och med Diego Forláns inhopp men tro inte heller att detta betyder att laget börjar skapa chanser framåt. Tvärtom. Det dröjer faktiskt fram till den 73:e minuten innan de rödvita skapar sin första riktiga målchans när Mariano Pernías magnifika djupledsboll fångas upp av en onsidestående Diego. Anfallaren får tag i bollen, tar sig in i straffområdet och försöker sedan att placera in bollen vid den bortre stolpen men Roberto gör en ”omöjlig” räddning när han lyckas styra ut bollen till en sedermera resultatlös hörna. Tyvärr blir detta även gästernas enda riktiga chans i den här matchen. Distansskott har man ett antal av men inget av skotten är i närheten av att störa Roberto i målet.

I den andra halvleken böljar spelet fram och tillbaka och medan ett trögt bolltrillande bortalag försöker hitta luckorna bakom ett kompakt spelande hemmalag ägnar sig hemmapublikens hjältar åt att hitta det rätta läget att slå om snabbt och kontra in segermålet. De röda har faktiskt sina chanser att lyckas med sin taktik men som tur är lyckas hemmalaget, gång efter annan, med att slarva med den sista och avgörande passningen och det är därför som denna match slutar 0-0.

Aguirre, vete ya!

Matchfakta:

Osasuna: Roberto; Azpilicueta, Miguel Flaño, Rovérsio, Oier; Vadocz, Nekounam (Héctor Font, 80’), Juanfran (Masoud, 71’), Plasil; Ezquerro och Portillo (Pandiani, 71’).

Atlético de Madrid: Coupet; Perea (Pablo, 14’), Heitinga, Ujfalusi, Pernía; Paulo Assunção (Forlán, 53’), Maniche (Éver Banega, 87’), Raúl García, Maxi, Simão och Kun Agüero.

Domare: Pérez Burrull

Varningar:
Osasuna: Juanfran
Atleti: Pernía

Publik: 17.954 hade sökt sig till Reyno de Navarra för att stödja sina hemmahjältar.

0 kommentarer

Daniel Szostak2008-11-09 20:02:00