Artikelserie, del 3/3: El Futuro
Om framtiden, Calderón, Schuster, Mijatovic och värvningar.
Som konstaterats i föregående delar är det en del saker som inte riktigt står rätt till i Real Madrid. Det har värvats fel (eller inte värvats alls..) och ett par grundläggande saker fungerar inte ute på grästmattan. I den här delen har jag tänkt fokusera på vad som kan komma att hända och vad som bör hända i framtiden. Jag tänkte ta en titt på Real Madrids organisation uppifrån och ned och börjar således med president Calderon och hans närmaste man, Mijatovic.
Calderon & Mijatovic
Det är med kluvna känslor jag blickar tillbaka på de drygt två år som gått sedan Calderon vann presidentvalet 2006 tillsammans med Mijatovic. De profilerade sig med spelare som Kaká, Fabregas och Arjen Robben. Ni kan historien sedan dess. Ingen kom första året. Robben kom andra året i ett läge där han gått skadad under nästan en hel säsong. Men i försöken att värva Kaká som var prio ett under drygt ett år och även Fabregas gick Real Madrid ständigt in i väggen, med verklighetsuppfattningen ständigt frånvarande. Historien upprepade sig med Ronaldo i år och ett mindre upphaussat misslyckande med David Villa hanns också med innan transferdörren slog igen med dunder och brak och stängde in Real Madrid i en mörk källare.
Parallellt med alla fiaskobetonade sommaraffärer har dock Real Madrid upplevt den sportmässigt bästa tiden på flera år. Två ligaguld på två säsonger är facit för Calderon & Mijatovic. Huruvida ligatitlarna grundats på Real Madrids överlägsenhet, konkurrenternas underpresteranden eller en kombination av dessa går att diskutera länge, men jag tycker man kan konstatera att spelet Real Madrid presterat varit av en mycket ojämn sort. Längre sammanhängande perioder med riktigt bra fotboll har varit lätträknade och varje gång Madrid gått upp i viktiga matcher utanför iberiska halvön så har bristerna offentliggjorts på ett smärtsamt sätt.
Så vad tycker jag egentligen om Calderon och Mijatovic? Jag tycker de är ytterst ansvariga för att Real Madrid spelartrupp inte kan mäta sig med de 3-4 bästa i Europa. Det är frånvaron av klasspelare som gör att Real Madrid har svårt att hota de bästa lagen. Samtidigt ska de ha beröm för att de inte värvar för värvandets skulle utan följer de riktlinjer man lagt upp. De ska också lovordas för att de genomfört en generationsväxling i Real Madrid på ett väldigt smidigt sätt som dessutom inbringat två titlar. Men precis som spelartruppen saknar spets på ett par positioner så känns det även som om spetskompetensen i det administrativa saknas för tillfället. Antingen har Real Madrids frontpersoner inte de kontakter som behövs för att driva igenom de viktigaste värvningarna. Eller så är det bara så att det blivit svårare att köpa de bästa spelarna och många klubbar säljer motvilligt sina största namn till Real Madrid. Just att klubbar ogärna förhandlar med Real Madrid måste man se allvarligt på. Klubben har störst resurser i hela världen, och störst dragningskraft i hela världen när det gäller att värva spelare men oavsett vad man lägger på bordet så vägrar klubbarna att sälja till Madrid. Klumpiga och arroganta uttalanden från såväl Calderon som Mijatovic anser jag ha en stor del i de dåliga relationer som för tillfället råder med flera av Europas storklubbar.
Det är inte omöjligt att det krävs presidentbyte för att Real Madrid ska återfå sin status och sitt erkännande. Det kan vara så att vår nuvarande ledning inte är kapabla att trycka på rätt knappar för att förse tränaren med de bästa spelarna. Sedan kan man snacka kontinuitet och långsiktighet i evighet men sanningen är ändå enkel; Utan de bästa spelarna blir det väldigt svårt att vinna titlar, även om det inte är omöjligt. 2010 är det nytt val i klubben och det ska nog väldigt mycket till för att Calderon sitter kvar efter det valet. Min förhoppning är att en ny stark ledare tillträder som kan förvalta Real Madrids unika resurser på ett sätt och dessutom återupprättar en del av det nedsmutsade rykte som Calderon gett klubben de senaste åren. Calderon har velat ge ett intryck om självsäkerhet men med facit hand har det mesta som kommit ur munnen på presidenten varit naiva förhoppningar och detsamma gäller för Mr. Mijatovic. Vi kanske ska låta dem köra till valet men i tider då det diskuteras tränare så vill jag betona ansvaret som de högsta hönsen har och vill Real Madrid på allvar komma tillrätta med sina problem så borde man enligt mig börja rensa högst upp.
En innovativ president med känsla för hur transfermarknaden fungerar, som lever upp till Real Madrids anda, som är professionell i sin relation till media och som lyssnar på sina medhjälpare kan ses som en kortare beskrivning av en framtida president. För om presidenten är viktig när det gäller att säkra sponsorsavtal och ha det huvudsakliga ansvaret för alla beslut så bör alla övergångar i framtiden grundar sig på diskussioner mellan tränare och sportchef. Allting som rör det sportsliga ska vara förankrat nere hos tränaren. Där är ännu en grej som brister betänkligt i den vita organisationen för tillfället. Calderon vill en sak, Mijatovic en annan, Portugal en tredje, Schuster en fjärde o.s.v. Rollfördelningen måste bli mycket tydligare och alla måste jobba mot samma mål. För att de här sakerna ska bli verklighet tror jag ett ledningsbyte är nödvändigt . Det kan bli verklighet innan 2010 om det fortsätter att blåsa och det vore kanske inte fel att få in nytt blod så tidigt som möjligt. Det enda negativa jag ser med en sådan förändring är risken för ökad instabilitet i klubben då det blir svårt att komma in på ett bananskal och styra upp saker och ting jämfört med om presidenten ifråga har en lång och genomarbetad plan.
Presidentbyte med inkluderade förändringar i presidentens närhet senast 2010 är alltså min slutsats av det som primärt behöver göras för att få Real Madrid på rätt köl igen. Sedan återstår det att se om vi bjuds på julafton till sommaren och huruvida det kan förbättra Calderons ställning. Lyckade vintervärvningar, storslam på sommarens transfermarknad och markant förbättrade prestationer är vad som krävs för att Calderon ska få sitta kvar mandatperioden ut. Egentligen är jag emot för mycket förändringar men samtidigt känns det som om att ju förr något händer desto bättre. Jag ger Calderon en chans till. Årets säsong kan redan vara sabbad genom sommarens transfermisslyckanden och alla dessa skador men CL-avancemanget är ordnat och kan vi bara överleva ”svarta december” på hemmaplan så har vi ändå ett tillräckligt bra utgångsläge för att lyckas på båda fronter även om det kommer bli ruggigt tufft. Vi får se hur långt laget räcker i år men under tiden har Calderon ett drygt halvår på sig att ställa saker och ting tillrätta när det gäller spelartruppen. För mig är det hans sista chans.
Schuster
Det enklaste är alltid att sparka tränaren. Det är få klubbar som tar sig ur kriser på andra sätt. Det som känns egendomligt är att när jag inledde den här artikelserien så var Real Madrid inte alls i någon krissituation utan fokus för mig låg istället på att peka ut de detaljer som brast. De detaljer som visserligen innefattade ovanstående maktskifte har jag haft klart för mig ganska länge. Men då Schusters position plötsligt blivit ifrågasatt och med lagets katastrofala insatser i färskt minne går det naturligtvis inte att blunda för Schusters ansvar heller.
Min dominerande åsikt är att tysken inte fått tillräckligt bra material att arbeta med och han inte lyssnats på tillräckligt mycket i frågor om nya spelare. Det är som vi konstaterat på flera ställen tidigare också en sanning, Real Madrids trupp håller inte den klass som man ska kunna förvänta sig. Inte minst om målsättningen är en trippel som med det sedvanliga cupdebaclet nu redan runnit ut i sanden. Att truppen av olika skäl inte håller är alltså ett faktum.
Men inte är Real Madrids trupp så här dålig? Behöver spelet vara så ojämnt? Är spelarna så fruktansvärt ojämna? Varför släpper vi in så många mål?
Ja det finns säkert fler frågor som kan kopplas till hur Schuster ändå bedriver sitt arbete med laget. Jag tror fortfarande att den främsta orsaken till att vi spelar dåligt är att spelarna av olika anledningar inte spelar på eller runt sin normala förmåga och att det är något som spelarna behöver jobba med individuellt i första hand. Utöver Higuaín så är det få spelare som har en positiv formkurva i laget och ett sådant negativt faktum bör kanske analyseras ytterligare. Finns det något i Schusters taktiska ramar som gör att spelarna underpresterar? Är hans träningsmetoder felaktiga eller har han av någon anledning bristfällig relation med spelarna?
Det sistnämnda tror jag inte alls på. Är det något Bernd Schuster har så är det kontakt med sina spelare. Hans träningsmetoder är också svåra att peka ut som den felande länken då man inte har någon direkt insyn i lagets träningar. Däremot är jag frågande till Schusters fotbollsfilosofi. Hur vill mannen spela? Vad har han för idéer med försvarsspel respektive anfallsspel och konkret hur arbetar man med att uppfylla dessa idéer?
Det är frågor som jag inte kan finna något givet svar på. Schuster känns inte som något taktiskt geni på tränarbänken. Han kan mer fotboll än de flesta andra men det är stor skillnad på att ha en fotbollskalle av guds nåde till att få användande av allt detta fotbollsintellekt. Framförallt är det försvarsspelet som inte har fungerat och det finns nog tusentals exempel på tränare som lyckats träna in ett bra försvarsspel med väldigt mycket sämre material än det Schuster förfogar över. Överhuvudtaget finns det tränare som genom en tydlig filosofi visat hur mycket man kan göra genom bra organisation och disciplin. Nu vill jag inte att Schuster ska anamma Otto Rehagels melodi och spela 9-1-0 där beträdande av offensiv planhalva bestraffas med uteslutning, men att få laget att ha fullständig trygghet i sitt försvarsspel är en viktig uppgift som Schuster måste lösa.
Anfallsmässigt är det inte lika mycket som kan kopplas till Schuster för där handlar det som vi alla vet mer om avsaknad av vissa spelartyper samt till viss del bristande form hos nuvarande nyckelspelare. Detta är säkert frustrerande för Bernd som har en vision över hur han vill se Madrid spela men får se det fallera på att spelarmaterialet inte är tillräckligt bra. Det är inte ett problem man ska behöva brottas med som tränare i Real Madrid.
Därför känns det på det stora hela mycket långsökt att rikta någon alltför stor kritik mot Schusters arbete. En del saker kan bli bättre och det handlar som ovan nämnt om hur laget agerar i försvarsspelet och överlag den taktiska dispositionen i de lite svårare matcherna där jag tycker att Real Madrid blivit lurade på tok för enkelt. Möjligen handlar det en del om rutin som Schuster säkerligen skaffar sig undan för undan och som jag ser det så finns det absolut ingen anledning till att ens överväga förändringar på tränarbänken. Jag tror att Real Madrid kommer växa under säsongen och till mångt och mycket handlar de senaste månadernas problem om dåliga prestationer från spelarna snarare än att Schuster underpresterar som tränare.
Att det kanske ändå inte räcker till några titlar har till största del andra förklaringar och så länge ledningen har rätt att sitta kvar så har definitivt tysken det också. Real Madrid är ett lag under utveckling och jag tycker Bernd Schuster ska få vara kvar på den här resan ett tag till. Kan Schuster få de spelarna han önskar till sitt lagbygge så tror jag det kan hända riktigt bra grejer på Bernabeu. Skulle det inte lyckas trots bra investeringar i spelartruppen så kan man börja diskutera Schusters lämplighet. Men det ligger längre fram i tiden och man får försöka ha tålamod med den här säsongen, ta den för vad den är, hoppas på det bästa och framförallt sätta hopp till att Bernd Schuster får en riktigt bra trupp att arbeta med inför nästa säsong.
Värvningar
Värvningar behövs har jag konstaterat flera gånger nu. Men vad behövs och när behövs det? Analysen av Madrids spelartrupp har gjorts i föregående del så den behöver vi inte ta igen. Men utifrån denna analys så tänkte jag gå igenom lagdel för lagdel och komma med förslag till eventuella förstärkningar i januari och till sommaren.
Målvakt: Iker och Dudek känns som ett tryggt målvaktspar. Casillas har haft en liten dipp efter europamästerskapet och det är nog den enda gången vi sett San Iker ha något som kan liknas med formproblem. Han behöver upp något snäpp igen, främst koncentrationsmässigt men det har jag inga som helst tvivel kring. Vi har världens bästa målvakt och det är vi otroligt stolta över. Bakom Casillas är Dudek ett rutinerat val som kan hålla någon säsong till.
Försvar: På den vänstra sidan är problem fortfarande likartade. Marcelo vill man hoppas på inför framtiden och tro att han ska utveckla sin defensiv. Frågan är dock hur lång tid det ska ta för brassen att träna in grundläggande taktiska ting som zonförflyttningar och press/understöd? Jag vill att Marcelo ska blomma ut men för tillfället saknas det ganska mycket tills han ens kan kallas för försvarsspelare. Problemet är att konkurrenten Heinze inte heller lever upp till de krav man kan ha på en vänsterback i Real Madrid. Inget hot i offensiven samtidigt som han allt oftare utgör ett rundningsmärke och genom ouppmärksamhet och slarv har varit en direkt anledning till flera baklängesmål under året. Behöver jag ens säg att en ny vänsterback hade varit på sin plats? Knappast va, men grejen är att en ny vänsterback kommer så långt ner i prioritetslistan att det är tveksamt om någon sådan kommer anlända den närmaste tiden (innan nästa säsong).
På högerbacken har Ramos haft sitt sämsta halvår i karriären. Inte mycket stämmer för han som vi normalt kallar världens bästa ytterback. Han känns okoncentrerad och ser ut att spela utan tanke på vad han håller på med flera gånger. Att korten viftar framför ögonen på honom med alldeles för hög frekvens har varit ett av hans tidigare problemområden men det framstår som en bagatell jämfört med hans andra bekymmer för tillfället. Varken offensiven eller defensiven fungerar och det verkar som om självförtroendet hos andalusiern fått sig en ganska rejäl törn. Viktigt att han lyfter sig. Frågan är bara om Ramos väg tillbaka ska vara som ytterback eller mittback?
Med tanke på Madrids bredd i mittförsvaret kontra alternativen bakom Ramos kommer det te sig självklart att Ramos spelar högerback när Cannavaro är tillbaka. Men Cannavaro kommer snart att slippa det för honom plågsamma tempot i La Liga där han ständigt prövas 1-1, när han återvänder hem till Serie A där spelet passar en åldrande mittback lite bättre. Som jag varit inne på så behöver Pepe någon ledande mittback som styr upp både honom och övriga försvaret bredvid säg. Ramos har allt för att kunna bli den spelaren. Tekniskt sett är han överkvalificerad för att spela mittback vilket är och har varit ett av skälen till att han spelar ytterback. Fysiskt sett går det inte att hitta några svagheter heller utan det är Ramos taktiska sinne som behöver mogna en del innan han tar det sista steget och blir den försvarsgigant som alla vet att han kan bli. Ramos som mittback är en verklighet som kommer komma frågan är egentligen bara när?
Möjligen behöver han leka av sig ytterligare några säsonger på kanten men faktum är att det borde vara bättre om han gick över till att spela mittback så fort som möjligt. Hans klass på högerbacken kommer knappast bli sämre för att han börjar spela mittback och dessutom tvingas han nog att spela ett mer vuxet spel där han automatiskt behöver ta större ansvar och därigenom växa ut till den ledaren han förväntas bli. Samtidigt är Garay på ingång till sommaren och det mest naturliga är kanske att lira in honom bredvid Pepe och att Sergio fortsätter till höger. Problemet är bara de gånger som Ramos ändå ska användas i mitten, antingen om han väljs före Pepe/Garay eller om någon av dessa är borta. För trots att både Heinze och Metzelder finns som alternativ och kanske kan komma att göra så även i framtiden så är Ramos ett betydligt bättre alternativ när någon av de två ordinarie mittförsvararna är borta. Problemet är vilken som täcker upp för Ramos på högerbacken, Torres och Salgado är exemplariska truppspelare och Torres får gärna finnas med i bakgrunden även i fortsättningen. Men för mig vore det inte fel att lägga några euros på ett riktigt bra alternativ till Ramos.
Vänsterbacksproblematiken, användandet av Ramos samt Garays eventuella förmåga att direkt styra upp Madrids förvar kan sammanfattas som de viktigaste frågorna inför framtiden. Det som hade haft störst effekt på kort sikt tror jag ändå hade varit ett köp av en riktigt bra mittback som kunnat styra upp försvaret direkt. Giorgio Chiellini hade varit en drömspelare för Madrids försvar. Vi hade fortsatt med Ramos till höger och gett Marcelo ytterligare tid att bli en säker vänsterback. Sannolikheten för det är dock inte särskilt hög eftersom Garay kommer till sommaren utan och eventuella ytterbacksförstärkningar kan bli svåra att rymma i sommarens värvningsbudget.
Drömscenario: Lahm, Chiellini in.
Troligt scenario: Ingenting händer / mindre erkänd vänsterback in.
Mittfält: På mittfältet har jag tidigare analyserat klart vad som brister och hur jag helst vill se Madrid spela i framtiden. Som laget spelar för tillfället hade man kunnat tänka sig både en ny defensiv mittfältare och en offensiv för Real Madrids mittfält är närmast pinsamt att skåda för tillfället. De enda gångerna som det kan se skapligt ut är när motståndarna likt Numancia eller liknande lag medvetet backar hem och låter Madrid få initiativet. Men det är skrämmande hur svårt vårt mittfält har att vinna åt sig initiativet och stå upp mot lag som sätter press. Alla skador och ständiga förändringar har säkert en del i det hela också men det känns uppenbart att det är något som saknas, trots sex namnkunniga mittfältare i laget. För det första blir jag blir inte klok på mig själv när det gäller att bestämma mig angående Gago/Diarra, eller båda. Båda har sina fördelar men jag tycker att deras perioder med bra matcher är alldeles för korta och det defensiva mittfältsproblem vi brottats med sen Makélélé försvann är fortfarande aktuellt.
Gago har blivit bättre men jag kan inte på samma sätt som kollega Kviborg känna någon övertygelse för att det ska bli någon Redondo av honom. Det är givetvis fel att ständigt jämföra honom med en av klubbens bästa spelare i modern tid men jämförelsen går liksom inte att blunda för. Argentina får fram en speciell typ av mittfältsspelare, en ”femma” som de kallas hemma i Argentina. Det är tillbakadragna spelfördelare som helst opererar i den ytan som tillhör den defensive mittfältaren. De opererar också helst ensamma på den ytan. Praktexemplet är naturligtvis allas vår Redondo men vad som skiljer honom från mer nutida exempel som Gago är Banega är att han dels var mer fysisk men att han också gick mer i djupled och var en dynamisk mittfältare på ett sätt som Gago inte visat upp mer än i enstaka matcher. Idealet för Real Madrid är att bara använda sig av en pivote som både agerar spelfördelare och bollvinnare. Gago har förbättrat sina defensiva färdigheter rejält sedan han kom men det är fortfarande en stor skillnad mellan att kämpa och att vinna bollen. Gagos vilja att visa sig defensivt skicklig mynnar ofta ut i meningslösa jakter där han inte kommer åt bollen utan istället tappar sin position. Diarra är ett säkrare defensivt alternativ men någon speluppläggare kommer han aldrig att bli. Att spela Gago och Diarra samtidigt gör att vi tappar en spelare framåt och det känns inte som något frestande alternativ. Det ofrånkomliga är att värva en riktigt bra central mittfältare som kan ge laget mer stabilitet.
Med Gagos fortsatta utvecklingspotential i åtanke ska han självklart finnas kvar och konkurrera om en plats. Men det blir tuffare för Diarra. Stundtals sköter han sin roll perfekt och då känns det lönlöst att försöka krydda ännu mer på den platsen men om jag tvingas till ett beslut så ser jag helst att Madrid köper in en världsspelare på positionen vilket Diarra faktiskt inte vuxit ut till. Diarra skulle utan tvekan fylla en roll även i framtiden men i målsättningen att förbättra laget så tror jag att en värvning på hans plats skulle ha stor positiv effekt. Alternativen som ploppar upp är tre och alla ytterst svårfångade. Danielle de Rossi, Esteban Cambiasso och Mikael Essien är för mig de mest kompletta defensiva mittfältarna som går att hitta i nuläget. Javier Mascherano går givetvis inte heller att blunda även om hans offensiv inte riktigt håller samma klass. Vem av dessa fyra herrar som skulle passa bäst för Madrid är svårt att säga men allihop skulle ju av olika anledningar vara oerhört svåra att knyta till sig.
På det offensiva mittfältet får vi hoppas att det är en formsak som gör att det inte flyter på för tillfället. Att Wesley Sneijder håller högsta klass har han visat flera gånger men han har fortfarande inte kunnat bli dominerande kraften på mittfältet som man kan hoppas. Sneijder behöver ta ännu större plats, ännu större ansvar. Vad vi ska komma ihåg med Sneijder är att han inte är av samma spelartyp som de sydländska spelfördelarna a la´ Xavi, Iniesta, Fabregas, Deco och Diego. Det är inte samma magnetiska förstatouch och inte samma flyt i passningsspelet som ovan nämnda har. Sneijder är mer direkt i sitt spel vilket ger honom andra fördelar. Sneijders spetsegenskaper kommer bättre till sin rätt lite högre upp i banan snarare än runt mittcirkeln. Trots det så måste Sneijder bli bättre på att komma in i spelet och vilja ha bollen hela tiden för att kunna få fart på Madrids spel, bli mer dynamisk. För tillfället fungerar det inte för Sneijder men samtidigt är det svårt att ifrågasätta att det är han som ska vara spindeln i nätet framöver. Möjligen ackompanjerad av De la Red i ett tremannamittfält men som jag nämnt innan så är drömscenariot att Sneijder även kan fixa ett 4-4-2 och tillåta oss spela med två forwards.
Men sett till truppdispositionen så lär olika typer av 4-3-3 och 4-2-3-1 vara förstavalet även i framtiden. Med det som utgångspunkt så ter sig köpet av Van der Vaart något märkligt. Han har samma spetsegenskaper som Sneijder och om man nu värvade med ett tremannamittfält som ram så förstår jag inte varför inte andra alternativ prioriterades före Van der Vaart. En Diego eller en Montolivo hade tillfört mer till Real Madrid. Nej för mig måste Van der Vaart uträtta grymt mycket mer än vad han visat hittills för att det köpet ska kunna motiveras. Han har redan vikit ner sig flertalet gånger och precis som Sneijder haft problem med att ta tag i spelet. Men för som många andra Madrid spelare just nu så spelar han inte på normal nivå och det är därför inte rätt tid att bedöma honom. Men det är ett problem att så många spelare i Real Madrid kräver att laget ska fungera och vara dominerande för att de själva ska kunna prestera. Det är i tider som dessa som någon av våra mittfältare ska kunna ta ansvar och leda laget. Sneijder har inte visat de tendenserna hittills och Van der Vaart är inte ens nära att göra det. Jag hoppas dessa båda, precis som Gago och senare även De la Red alla kan höja sig ett par snäpp och visa att det inte behövs några nya mittfältare som höjer kreativiteten till sommaren. Det ska inte behövas men får vi inte se några förbättringar så kommer jakten efter Zidanes efterträdare fortsätta.
För att sammanfatta mittfältsbehoven så är det inte något akut läge på något vis men i viljan att göra laget bättre så skulle en defensiv mittfältare av högsta klass vara på sin plats till sommaren. För egen del hade jag gärna skiftat Van der Vaart mot någon annan offensiv mittfältare av sydländskt snitt för att få mer mångsidighet men självklart ska holländaren få sin första säsong att acklimatisera sig först innan vi dömer ut honom.
Drömscenario: De Rossi/Essien och Fabregas/Gourcuff.
Troligt scenario: Ingenting händer / värvning på en av positionerna(troligtvis den defensiva). Beror på vad som händer i januari men troligen kommer Calderons 2 supervärvningar till sommaren även då vara yttrar/anfallare. Någonstans nämnde han 2-3 stora värvningar så vi får väl hoppas på att även en mittfältsvärvning blir fallet till sommaren. En försäljning av någon mittfältare kan ju också förändra situationen.
Kanter/Anfall: Trots knackigt försvarsspel och stundtals klena mittfältsprestationer så är det som vi nämnt så många gånger i den sista tredjedelen som Real Madrid främst brister, både spets som breddmässigt. Arjen Robben är truppens enda ytter. Arjen Robben är mer eller mindre den enda spelaren med förmåga att dribbla sin back. Arjen Robben är ofta skadad. Ruud Van Nistelrooy är truppens enda renodlade striker och han är som vi alla vet borta hela våren. Truppen har ingen ersättare till Van Nistelrooy, bortsett från Higuaín finns ingen snabb anfallare, vi har ingen backup till Robben, vi har inte en enda högerytter i truppen… Behoven är med andra ord flera. Om vi börjar med ”blixtbehovet” av en ny ”nia” så har det egentligen varit på tapeten ända sedan 07 men har av olika anledningar inte drivits igenom. Dels p.g.a. ekonomiska skäl/prioriteringsskäl/bristande transferverksamhet men också p.g.a. att man inte verkar kunna komma överens om vilken spelare man letar efter samt ser den direkta faran med att Raúl och kanske också Ruud kommer bli utkonkurrerade och missnöjda. Jag har hört uttalande från Van Nistelrooy där han säger sig vilja stanna i Madrid även om han inte är förstaval och kan få sitta på bänken. Raúl som person är ju inte mindre ödmjuk att han skulle säga detsamma men problematiken med att konsekvent låta en ikon som Raúl sitta på bänken är ju inte lätt att komma ifrån. Men om vi bortser från den typen av bekymmer och på något sätt förutsätter att spelare som Raúl och även Guti kan komma att få reducerat med speltid och att de accepterar en sådan situation så kan vi börja spekulera.
Eftersom Van Nistelrooy nu skadats så har det som redan var komplicerat blivit än mer komplicerat. I Van Nistelrooy hade vi en klassisk centertyp och straffområdesspelare. Vad vi främst behövde som tillskott, om vi utgår från situationen när Van Gol var hel, var en komplett anfallstyp som hanterar att spela ensam forward vilken såväl skulle kunna konkurrera med Van Nistelrooy som spela tillsammans med honom om Schuster vill spela 4-4-2. Denna spelare heter för mig precis som de flesta andra Karim Benzema. Han har vuxit fram som Real Madrids prio ett till sommaren och han skulle kunna täcka upp för både behovet av en ersättare till Van Nistelrooy som behovet av en anfallare som kan göra mer på egen hand. Med det sagt hade man inför januari haft möjligheten att satsa på en ännu mer på en utpräglad 1-1 spelare och djupledsspelare än vad Benzema kan ses som. Men med Higuaín i storslag så har det behovet suddats ut mer och mer. Men att något ändå behövdes stod klart och då kan man tänka sig mer eller mindre vilken bra anfallare som helst som kan bidra med fantasi och speed framåt och som på lång sikt kan ingå i en anfallsbesättning tillsammans med Higuaín och Benzema om vi ser efter Raúl och Van Nistelrooy tackat för sig. Men efter Van Nistelrooys skada så har den profilen återigen förändrats. Nu är nog det viktigaste hos spelaren att utöver tillgänglighet i Champions att han först och främst kan gå in och fylla tomrummet efter Van Nistelrooy. Därför är den numera spikade värvningen av Klaes-Jan Huntelaar inte fel på något sätt.
Men om vi tänker oss situationen som uppstår när Van Nistelrooy är tillbaka så kommer vi vid en värvning av Huntelaar då stå med två närmast identiska anfallstyper. Dödliga avslutare men med brister i djupledsspelet och när det gäller att bidra kreativt. Lägg till en allt långsammare Raúl som mer och mer också övergår till att vara en straffområdesspelare och en förväntad prioritering på Benzema som förvisso är ganska snabb men snarare kan placeras i facket av allround-forwards som gör sig bra i 4-3-3. Då skulle vi ha en fem man stark forwardsbesättning (jag utgår från att Saviola lämnar förr eller senare) där egentligen bara Higuaín kan ståta med att vara snabb och teknisk som styrka i en spelarpresentation och det utan att vara någon superkreativ spelare. Med detta sagt så tycker jag mig ha presenterat ett argument till varför en annan spelartyp än Huntelaar borde varit förstaval i januarifönstret. På kort sikt kan han vara den bästa lösningen men då det inte är en Crespo eller en Oliveira vi snackar om där det varit frågan om ett lån så tycker jag att man ska se längre än vårsäsongen.
Man borde enligt mig satsat på en mer kreativ och kvick spelare som kan stå för lite överraskande nummer. Zaraté i Lazio är ju i ropet och han tycker jag skulle vara riktigt spännande att se på Bernabeu. Carlos Tevez har också varit aktuell men har tydliga minussidor i att han är indisponibel i CL samt en hög prislapp. Någon av alla brassetalanger går också in i den profilen jag har för anfallsvärvningen som ska äga rum nu i januari. Men i Huntelaar får vi helt klart en spelare som på ett tydligare sätt kan ersätta Van Nistelrooy. Dock kan jag se fler frågetecken kring Huntelaar som inte på något sätt ska betraktas som någon världsspelare ännu. Hans mål har kommit i en av Europas försvarsmässigt mest naiva ligor och har inte visat sig slagkraftig på hög nivå ännu. Dessutom känns det inte optimalt att ha för stora grupperingar av en viss nationalitet i truppen vilket kan leda till problem, det har vi sett flera exempel på tidigare. Men, Klaes-Jan har jagats av hela Europa, jämförts med Marco Van Basten och öst in mål under flera säsonger. Sedan blev priset inte så högt som det talats om innan så Huntelaar måste ändock ses som en bra värvning och det ska bli intressant att se vad han kan bidra med redan denna säsong.
Med en januarivärvning klar återstår det ett av de två utlovade köpen. Det som måste bli en ytter känns lurig att lista ut. Någon storfräsare som Riberý eller Silva känns högst osannolik redan i januari men Calderons 36-miljoners uttalande har väckt ett visst hopp. Måste stanna upp lite vid Riberý, spelaren som Franz Beckenbauer kallade för bäst i världen tillsammans med Leo Messi. Jag måste hålla med den tyske legenden, Franck Riberý är fruktansvärt bra. Det är precis den spelartypen Real Madrid saknar och hade gjort sig fantastiskt bra på en ytterplats i såväl 4-3-3 som 4-4-2. Han är en av de mest kompletta ytterspelarna jag skådat då han både kan gå brett, utmana och slå inlägg som gå in i banan, söka väggspel och agera playmaker. Han är snabb och rör sig också mycket bra utan bollen. Franck Riberý är min absoluta drömvärvning till Real Madrid. Jag väljer honom före Cristiano Ronaldo alla dagar i veckan. Att han skulle komma i januari kan vi utesluta alla gånger men att han ingår i Calderons ”superduo” till sommaren känns inte alltför avlägset. Benzema och Riberý är utan tvekan de spelare som borde prioriteras allra högst till sommaren.
Då återstår fortfarande yttervärvningen i januari. Ung, snabb och tillgänglig i Champions League har det sagts och det är inte så att det vimlar av alternativ. Schweinsteiger och Arjsavin har båda nämnts men ingen av dem kan spela i Champions och Arsjavin är ju inte purung heller. Något som inte framkommit när Calderon annonserat Real Madrids transferobjekt är huruvida det ska vara en höger eller vänsterytter. Allt sunt förnuft borde ju innebära att det är en högerfotad kantspelare som borde stå på listan men en snabb koll på transfermarknaden visar att det kan bli tufft att hitta en högerytter med potential att bidra med något i Real Madrid nu i januari. Angel Dí María har nämnts flera gånger, en vänsterfotad argentinare som gjorde ett hyggligt OS. Men jag kan inte säg att jag skulle slå kullerbyttor av eufori om vi signar Dí María. Han skulle säkert kunna fungera som inhoppare och backup till Arjen Robben men jag har svårt att se hur han skulle få Schuster att gå med två yttrar och överge Higuaín i elvan för att få in Dí María. Om vi har uttalandet om en möjlig 36-miljoners värvning i åtanke så går det ju inte att blunda för möjligheten att värva David Silva från ekonomiskt kapsejsande Valencia. Silvas långa skadekonvalescens gör att han fortfarande kan spela för Madrid den här säsongen och skulle det köpet bli verklighet så tänker jag inte utrycka minsta klagomål kring att han också är vänsterfotad. Silva kan t.o.m. tänkas gå bättre till höger där han kan gå in planen. Silva hade varit en bomb i januari med tanke på hans nyskrivna kontrakt och faktumet att Valencia går bra.
Drömscenario: Silva (jan), Riberý, Benzema
Troligt scenario: Dí María (jan). Sedan mycket svårt att säg vilka de stora sommarvärvningarna kan bli.
Det blir helt enkelt att vänta och se vad som händer och hoppas på att Calderon & co kan överraska positivt. Men fram till fönstret öppnar och våra nya spelare blir tillgängliga gäller det att komma ut helskinnade från den närmaste månadens bataljer där samtliga topplag utom Atletico står på tur. Kan sen skadehelvete få ett slut så finns alla chanser att ändå göra en bra säsong till slut. Men jag vidhåller att det kommer bli rejält svårt att matcha Barca i ligan, framförallt om deras ledning skulle öka fram till jul vilket jag är rädd för att den kan göra. Det är istället CL som får ses som vår ”stora” chans den här säsongen. Fram till mitten av februari då åttondelen avgörs bör skadade spelare vara tillbaka och truppen kryddad med två nya spelare och kan Madrid bara klara första hindret den här gången så tror jag att det kan gå vägen.
Läs det andra två delarna av artikelserien här:
El Presente
El Pasado
