Krönika: Jag älskar Barcelona
"Det är en unik relation man har mot Barcelona. Vill påstå att det endast är inbitna Madridistas som förstår och uppskattar den relationen."
Har besökt Barcelona väldigt många gånger och tycker att det är en otroligt vacker stad, älskar den staden. Det finns dock ett gäng bönder vars föräldrar är kusiner som sparkar boll på Nou Camp och går under namnet FC Barcelona. Aldrig har ett gäng totalt okända personer berört mig så mycket som FC Barcelonas spelare.
Det är en unik relation man har mot Barcelona. Vill påstå att det endast är inbitna Madridistas som förstår och uppskattar den relationen. Jag följer Barcas macher som om det vore Reals och kan deras historia, spelartrupp, cantera och ledning som placeringen av möblerna i mitt sovrum. Det är inte en hat-kärlek man känner. Det är ren och skär kärlek. Vi hatar inte Barcelona, missförstå oss inte. Vi skulle bara aldrig vilja vara de. Vi tycker synd om dem.
Jag menar. Tänk er att gång på gång dra upp trötta och lama exempel som Franco för att bortföklara en bra match Real gjort. Eller det faktum att vi har fler liga- och Champions Leaguetitlar. Det finns stora skillnader oss emellan, även om de inte är uppenbara för de flesta. Det är natt och dag om man jämför Barcelona och Real Madrid. Tex att vi i Spanien anses vara den finare och ädlare klubben av de båda. Att vår arena håller högre standard än deras. Att vi tjänar mer pengar än de. Att vi har bättre supportrar. Att vi helt enkelt är bättre än Barcelona på alla sätt och vis.
Nu är det nya tider på ingång. Juande Ramos är coach och det såg riktigt bra ut i debuten mot Zenit som vi vann med 3-0 efter stundtals riktigt skönlir. En av orsakerna till Juande Ramos existens i vår klubb är Schusters uttalande efter matchen mot Sevilla:
- Det är omöjligt att vinna mot Barcelona
Det var det som fick Schuster att lämna. Den som vet vad denna klubb står för yttrar sig aldrig på det viset. Spelar du för Real Madrid, världens genom tiderna största klubb, har du en plikt mot det som är broderat till vänster om ditt bröst. Plikten innebär att alltid försvara och respektera märket samt att aldrig låta sig slås ner, att alltid bära märket med stolthet och ära. Det finns ingen ära eller stolhet bakom det uttalandet och sådant hör inte hemma i vår klubb. Om vi endast skulle lira med Codina och Miguel Torres, båda med ett avkapat ben var, skulle vi ändå gå ut och bjuda Barcelona på lite tango. Vi viker inte oss, no matter what. Det finns inte en enda klubb större än Real Madrid och det är spelarnas plikt att se till att det är förstått för resten av packet.
Vi anses vara världens mest nonchalanta och dryga lag på plan. Med all jävla rätt säger jag. Med så många titlar i bagaget, så många ärorika spelare som spelat på Bernabeu och med en sån hängiven och fanatisk supporterkultur ska det vara en ära för andra lag att ens få vistas på samma fotbollsplan som oss. Nästa lördag är det SPANJORERNA Barcelona från SPANIEN som får leka med oss. Se till att bänka er framför tvn och njuta, oavsett resultat.
Barcelona må underskatta oss av någon sjuk anledning men det spelar ingen roll. El Clasico är alltid en match då ingenting tas med i beräkning, endast stunden då domaren sätter pipan i mun och blåser. Låt oss bjuda de på lite dans och magi. Nu kör vi. (Denna krönika är skriven med glimten i ögat)
