Krönika: Lite skitsnack inför sammandrabbningen
Jag hoppar över klyschan då jag förmodar att ni alla vet vilken match jag i fråga skall reflektera kring. De övriga som inte har en aning om vad jag pratar om, dessa hänvisar jag till vårdcentralen "as rapidly as possible"(babelfish).
Jag hoppar över klyschan då jag förmodar att ni alla vet vilken match jag i fråga skall reflektera kring. De övriga som inte har en aning om vad jag pratar om, dessa hänvisar jag till vårdcentralen "as rapidly as possible"(babelfish).
Bernd Schuster har flyttats från Santiago Bernabéu till en arbetsförmedling i Madrid. Bara i Real Madrid. Undertecknad kan sitta och skriva en roman om synpukter på situationen som skett, borde ha skett och så vidare. Men då man i dem flesta fallen skall blicka frammåt och vara oberoende utav det förflutna, så känns bakåtpassningar irrelevant.Särskilt när det, i det här fallet, är omöjligt att göra något åt saken. In istället rekryterades Juande Ramos som det varit delade meningar om. Vissa påstår att han är överskattad och vissa det motsatta. Själv ser jag honom som en talangfull tränare som har potentialen att nå hur långt som helst. Dock är han ännu oprövad(?), likt Schuster, i motgång. Ett test fick han i England, men åstadkom samtidigt en triumf som de inte erfarat sedan kalla kriget. Min känsla tyder mer på att det blir en hyfsad succé som med tiden kan jämföras med Vicente del Bosqué. Debuten såg spektakulärt ut och den gamle Elche mittfältaren har en betydligt bättre förmåga än Schuster när det gäller man-management. Taktiken låter jag vara osagt. Försumma inte Schusters båda vinster över Messi un Club och ni kanske förstår.
Messi, Henry, Puyol, Dani Alves, Eto'o i all ära, men i sånna drabbningar brukar allt som oftast en outsider slå till, särskilt när det är lika tajt som Xavis ögonbryn. Mitt varningsfinger går till Marquéz. En väldigt underskattad mittback som har stått bakom väldigt många mål i Barcelona. I nuet tar jag hänsyn till att Juande ger instruktioner om ett ständigt pressande mot Barcelonas mittfält. Touré som oftast står för uppspelen, detsamma gäller Puyol, kommer att få det jobbigt med Raul och Higuaín. Just då förändrar Josep Guardiola en detalj som fått katalanerna förfoga över en enklare och udda dimension till spelet. Ett vanligt scenario kan exempelvis vara att motståndarlaget tar åt sig bollen hyfsat högt upp, laget förflyttas upp och vipps så står Messi, Henry och Eto'o med fria diametrar. Då kommer nämligen Marquéz in i bilden och mäktar med sina krossbollar som man inte sett någon mittback förfoga över på länge. Kan liknas vid Koemans precision. Jag hoppas innerligt på att Juande lagt märke till detta och givit spelarna åtankar. Oerhört viktigt med tanke på att Salgado och Metzelder, våra ytterbackar för matchen, knappast kan jämföras med Usain Bolt. Små detaljer är brutalt viktiga i jämna matcher. Det var Bernd ingen höjdare på att utnyttja. Ett utmärkt examen för Juande att bevisa vad han besitter för egenskaper.
Ser vi över andra hot drar jag givetvis in Messi, Eto'o, Henry och Xavi med på listan. Jag anser dock att dessa herrar kan suddas ut om det kollektiva försvaret gör sitt jobb. Messi bör tas hårt utav minst två spelare. Eto'o är min vänstra förutsatt att han inte är rättvänt. Därför bör den gode Fabio pressa sönder honom. Kameronianens första touch är inte så kvalificierad som exempelvis Ruuds, som är minst lika bra felvänd som rättvänd. Xavi däremot har jag inga sympatier för ur ett sportsligt perspektiv. Han må vara bra på att hålla i och täcka bollen, men utöver de nämnda ser jag endast hans djupledsslöpningar eller s.k "andra vågar" som ett hot. Nu påstår jag inte att han är en usel spelare á la Lampard, men i ett lag som jagar efter målskördar är han knappast ett bättre alternativ än Guti. Visst mäktar han då och då med en underbar genomskärare men det kunde Luca Toni också i onsdags. Sexan från Barcelona är dock en gigant när det gäller att hålla i ett resultat. Alltså, lägger man för mycket energi på Xavi ser jag som ett misstag.
Slutligen har vi Tellus bästa spelare, Lionel Andrés Messi. En spelare jag hatar under cirkus 90 minuter. Till skillnad från landsmännen Riquelme, Lavezzi eller varför inte brassar exklusive Kaká beteénde, så är det enkelt att beundra honom som person. Geniet hade ett ohyggligt liv som liten. Levde för fotbollen och på senare tid blivit stor, men inte sett sig själv som jordens skapare. Real Madrid har haft spelare som Ronaldo, Robinho som resulterat i penga och media kåta tomtar. Ronaldo var en frontfigur för mig som liten, bara så ni vet. Lionel däremot packar inte sina väskor efter en bra halvsäsong. Han vill mer och uppnå det högsta efter allt han gått igenom. Det är beundransvärt. Precis som Zidane. Jag hoppas innerligt på att han fortsätter på det inslagna vägen och inte slirar någonstans. Eller jo, bort från FC Barcelona vore dock en bra förhoppning. Då hade framtida El Clasícon säkerligen blivit lika tråkigt som Arne Hegerfors babblande om hans upplevelser innan Vintergatans uppkomst(!).
Matchens utseende är för mig svårare än att läsa japanska undertexter. Jag är en realist och går inte med på att skriva en demostrations upphaussning om hur bra vi är. Just nu talar tabellen sitt tydliga språk men precis som dem flesta tidigare sagt så är Real Madrid, just Real Madrid. Barcelona har tydligen varit expeter på att döda matcher i ett tidigt skede. Håller man tätt och transporterar bort bollen från Casillas så ökar vinstchansen med 80%. Och mot ett formtoppat Barcelona styrda utav dubbelmoralspolitikern Juan Laporta och en publik, som bruka syna sitt Barcelona likt en Opera föreställning, på 90 000 kan sätta flera faktorer till hemmalagets favör. Därför krävs det att våra rutinerade och bästa rävar i Casillas, Cannavaro, Ramos, Salgado och Raúl höjer sig ett par snäpp och håller kylan samt smittar av sig koncentrationen till sina medspelare.
Vamos Madrid!
