La Selección - Året som gått
De spanska spelarna höjer bucklan till skyn och la Selección är Europamästare. En perfekt krona på verket året 2008. Ett år där Spanien är åter där de hör hemma. I den absoluta världstoppen!

La Selección - Året som gått

Den spanska sagan året 2008 är helt magisk. Inte bara tack vare EM-guldet. Och det behöver man inte vara Einstein för att förstå. Av de 16 spelade landskamperna blev det seger i alla utom en. Och den vann man till sist ändå när Italien fick kapitulera efter straffar i EM´s kvartsfinal. Den totala målskillnaden fortsätter på samma sätt. Med 33 gjorda mål och endast fem(!) insläppta så förstår ni varför året går till historien som det bästa spanska någonsin. 2009 har alla möjligheter att fortsätta i samma anda men att överträffa detta kan nog endast ett VM-guld 2010 göra…

Bollen från Xavi ser för lång ut. Philip Lahm springer på den, säker att Lehmann ska plocka upp den. Fernando Torres springer också men ser ut att inte hinna vid första anblicken. Tyskarna ser detta och slappnar omedvetet av. Torres ser sin chans och trycker sig förbi Lahm som inte alls hänger med. Lehmann som egentligen är ute för att plocka upp bollen hinner inte heller fram och hamnar på mellanhand och Torres kan snyggt placera in bollen i det bortre hörnet. Scheisse tänker tyskarna medan Fernado Torres springer ut mot hörnflaggan med ett tystande finger runt munnen. Olé!

Målet innebär 1-0 i EM-finalen mot Tyskland och så småningom EM-guld och kronan på verket för Luis Aragonés fantastiska landslagssäsong. Landslaget som inte kunde vinna var plötsligt hela världens kelgrisar. Ett komplett lag som Aragonés spelat ihop under flera års tid. 2008 års allra bästa i hela världen! Och med sitt alldeles egna sätt att spela fotboll på.
Men vi tar det från början...

Första halvlek - Luis Aragonés
Året började på ett avvaktande sätt. Den spanska pressen som tidigare, lindrigt talat, gått hårt åt förbundskaptenen Luis Aragonés visste inte riktigt vad den skulle tycka och tro. Den tidigare spanska krisen hade under 2007 förbytts till en segerorgie av sällan skådat slag och med stor beslutsamhet hade Spanien kvalificerat sig till europaspel i Alperna som gruppetta. Ett faktum som gjorde det svårt att motivera Aragonés inkompetens och hans envisa vägran att utesluta Raúl ur landslagstruppen. Istället valde gamarna att sakta cirkulera runt sitt byte i väntan på blodvite. La Selección skulle trots allt möta lag som Frankrike och Italien inför EM. Ett gyllene läge att slå till. Dessutom verkade ju startelvan i stort sett klar men i en em-trupp ska många namn tillkomma. Det borde öppna för Raúl i vilket fall som helst. För inte kan väl Bojan komma med så snart?

Beslutet att träningsmatcha mot etablerat motstånd och inte lag med liknande spel som det kommande em-motståndet skulle också visa sig vara ett genidrag. Frankrike besegrades med 1-0 i årets första landskamp i Málaga. Och det i passande, nyframtagna guldtröjor. Efter det dunkade David Villa in ett våldsamt snygg volleyskott när Italien besegrades med samma siffror i Elche. Matcher som kanske inte var perfekta men som i högsta grad räckte till att ge Aragonés det andningsuppehåll han behövde inför det datum em-truppen skulle presenteras.

När väl de 23 namnen som utvaldes att försvara la Rojas ära tillkännagavs var mycket riktigt de väntade namnen med. Men inte Raúl. Och inte heller Bojan. Men det var Sergio García, debutant från Zaragoza. Något som i vanliga fall skulle få den spanska pressen att gå i taket. Men nu vågade ingen riktigt. Det gick ju så bra för Aragonés och vad hade man att ta på?

EM-truppen kämpade sedermera ner Peru med 2-1 och USA med 1-0 innan det var dags för avfärd till Österrike. Nu skulle det få bära eller brista. Spanien var i EM med eller utan Raúl och nu var det stöttning från det spanska folket som gällde. Ett eventuellt fiasko skulle få avhandlas i efterhand. Nu var det istället en fråga hur de spelare som fanns att tillgå skulle nyttjas. Det framgångsrika tiqi-taca med någon av Torres/Villa på topp eller de båda sida vid sida?

Det blev det senare alternativet och succé när ovissa Ryssland pulvriserades med 4-1 och David Villa gjorde hat-trick! Mot Sverige blev det tuffare men även här avgjorde samma spelsystem och David Villa. Seger med 2-1 och avancemang klart. I den sista betydelselösa matchen mot Grekland matchades nästan samtliga reserver och Dani Güiza fick avgöra i 2-1 segern. En enkel sammanfattning av gruppspelet kan vara att Spanien imponerat med fint spel och gjort det man förväntats att göra. Men det har man också gjort tidigare och ändå försvunnit så fort det blivit allvar. Inte minst i VM i Tyskland 2006. Och nu väntade ärkerivalen Italien i kvarten…

Spanjorerna var överlägsna hela matchen men historiens makt låg tät över planen. Det var tydligt. Efter 0-0 gick det hela till straffar där hela världen höll andan och de flesta väntade nog oroligt på ännu en italiensk partypooper. Men resten är historia som ni vet. Iker Casillas visade att han är världens bästa målvakt och Cecs Fabregas avgjorde med att sätta sin straff. Seger mot ärkerivalen och även den mest inbitne supportern vågade nu på allvar tro på ett spanskt guld!

Men först var det pånyttfödda Ryssland tvunget att besegras på nytt. Och det gjorde man av bara farten. Tröttkörda Arshavin & Co hade inte en susning när Xavi, Güiza och Silva nätade varsin gång. Härnäst, final mot Tyskland!

Och i finalen återupprepades prestationen från 1968 när Fernando Torres med det i inledningen beskrivna målet såg till att bucklan kom tillbaka till Madrid. Med David Villa som skytteligavinnare och Xavi som turneringens bäste spelare blev det sedan en bejublad avskedsföreställning för Luis Aragonés som äntligen tystat sina kritiker och belackare på allvar. Med sitt egna, spanska spel, så är fansen rörda till tårar. La Selección vann med sitt eget sätt att spela fotboll, inte någon annans. Och det är stort på den Iberiska halvön! Spanien är bäst i Europa och tidernas revansch för den utskällde förbundskaptenen! 

Andra halvlek - Vicente del Bosque 
När Real Madrids gamle guldtränare tog över under hösten kunde han ha haft en lättare uppgift. Del Bosque som egentligen skulle ta över för att rädda ett sjunkande skepp fick istället ta sig an världens bästa lag. Och det är skillnad. Hur gör man för att överträffa det liksom? Del Bosque gjorde sitt val och visade tydligt att han tänkte fortsätta den av Aragonés inslagna vägen. Danmark besegrades borta i en träningskamp med 3-0 där det mesta kom i skymundan av den tragiska flygolyckan i Madrid samma dag. Här fick vi istället se att takterna från sommaren i högsta grad satt i. I inledningen av VM-kvalet besegrades Bosnien med uddamålet och Armenien med några fler när Bojan fick debutera.
Efter det fick Estland pisk i Tallin och huvudkonkurrent ett, Belgien, med 2-1 i Bryssel. Året avslutades senare med klara 3-0 i en vänskapslandskamp mot Chile i Villarreal och därmed kan ett fantastisk spanskt år summeras genom att konstatera att Vicente del Bosque också lyckats som spansk förbundskapten.

Summering
Året blev en enorm succe för spansk fotboll och ett välbehövligt erkännande för Luis Aragonés. Vicente del Bosque behövde aldrig bli den räddare han först var påtänkt att bli och har istället fått en enkel resa mot Sydafrika 2010. Ett VM där la Selección redan har stampat ner minst en fot. Ser man statistisk finns det hur mycket att ta på som helst. Xavi utses till EM´s bästa spelare, David Villa vinner skytteligan, Casillas, Puyol, Marchena, Senna, Xavi, Iniesta, Cesc, Villa och Torres tas alla ut i UEFAs EM-lag och när Guldbollen och andra utmärkelser ska delas ut är många spanjorer med i toppen. Ett otroligt år som jag har svårt att se ska överträffas någonsin. Men överbevisa mig gärna. 

Spanien måste i vilket fall ses som givna favoriter till sommarens Confederation Cup i Sydafrika. Stommen i laget är inspelad sedan några säsonger och är frukten av Aragonés lagbygge. Casillas är världens bästa målvakt för tillfället. Längst bak glänser Puyol och Sergio Ramos med rutin och trygghet och på topp levererar firma Torres/Villa ständigt. Enda frågetecknet är mittfältet på så sätt att de formateras på olika sätt. Marcos Senna har i vilket fall hittat sin givna Linderothroll och är enligt mig lagets viktiga punkt. Framför honom spelar oftast Xavi och Iniesta tillsammans med Silva beroende på spelsystem. Ibland hoppar också Cesc in vilket förändrar laget lite men inte mer än att spanjorerna inte klarar av det. Och det är det som gör laget så komplett.

Spelarna är införstådda i systemet, kan anpassa sig om det ändras och ta på sig olika roller, samt att laget inte står och faller med enstaka stjärnor då ersättarna är minst lika duktiga även dem. Spanjorerna må vara kortväxta i förhållande till oss nordbor men hela laget är kvicka, tekniska och bra på den snabba typen av kortpassningsspel spanjorerna använder sig av. Det viktiga är att hålla bollen inom laget och att röra sig i fria ytor. En sanning sedan urminnestider men som få lag klarar av. Med eller utan tiqi-taca (oftast utan) så är det spanska spelet här för att stanna. Utan tvekan!

Härnäst väntar England i en vänskapslandskamp i februari.
A por ellos!

Robert Johanssonrobert.johansson@svenskafans.comLarsRobertJ2008-12-31 08:30:00
Author

Fler artiklar om Spanien