José Mari - En hyllning
Han har blivit hånad, utskrattad och stämplats som en usel fotbollsspelare som bara filmar. Nu i dagarna rev Real Betis hans kontrakt. Facit under hans tid i klubben blev ett mål på ynka 16 matcher. Detta är en hyllning till José María Romero Poyón, mer känd som José Mari.
José María Romero Poyón föddes den 10:e december 1978 i Sevilla. Fotbollskarriären inleddes i lokalklubben Lledón, men stadens storhet Sevilla F.C. fick snabbt upp ögonen för den lovande anfallaren. Som 15-åring skrev José på för Sevilla, och blott 18 år gammal fick han debutera för klubbens A-lag i 0-2 förlusten mot Rayo Vallecano. José gjorde totalt 21 matcher och 7 mål för Sevilla under sitt debutår i A-laget. Klubben åkte emellertid ur högstaligan denna säsong, men José skulle inte ta och följa med klubben ner till Segundan.
Istället gick flyttlasset till huvudstaden och Atlético Madrid där han skulle komma att spendera de två nästkommande åren. Ironiskt nog åkte klubben ur högstaligan under Josés andra år, men hans 17 mål på 72 framträdanden var ändå tillräckligt för att få de italienska giganterna Milan att vilja betala närmare 200 miljoner kronor för att få över honom till Italien. En hutlös summa pengar på den tiden.
Under sommaren 2000 var José med sina tre mål en starkt bidragande orsak till att det spanska OS-laget tog silver i Sydney. Efter turneringen gick flyttlasset till Milano, där succén dock uteblev för spanjoren. Hans tre säsonger i Milantröjan kantades av skador, och målfabrikationen får självaste Gilardino att liknas vid ett mästerligt köp. Eller vad sägs om 5 ynka mål på 52 matcher? Det var givetvis inte Milan nöjda med, som säsongen 02/03 valde att låna ut honom till hans gamla klubb Atlético som åter var tillbaka i högstaligan. Säsongen i Atléti blev dock inte heller särskilt lyckad, trots att han deltog i 31 matcher, med facit 6 mål.
Det är nu som Villarreal kommer in i bilden. José värvades nämligen till Villarreal inför säsongen 03/04, och det blev mycket speltid för honom med Riquelme och grabbarna. José gjorde under sin första säsong 32 framträdanden i den gula dressen, men mäktade bara med 6 mål framåt. Klubben vann den ärorika (nåväl) turneringen Intertoto-cupen, men det var säsongen 04/05, Villarreals dittills mest lyckosamma i historien, som skulle skapa eko ute i fotbollseuropa. Klubben slutade på en fin tredjeplats i ligan och gick till semifinal i UEFA-cupen, vilket var en stor framgång. José fick åter mycket speltid, närmare bestämt 30 matcher, men denna säsong blev det ännu färre mål, 4 stycken.
José fick dock inte alltid spela på topp, utan användes även flitigt på högerkanten eller i en släpande anfallsroll. Men en målsumpare av rang, det var han onekligen. José ska dock ha cred för att han alltid kämpade på bra, trots att det gick tungt. Men det de flesta kommer att minnas honom vid är alla hans filmningar. José Mari var spelaren som hellre lade sig ner när han hade friläge, eftersom en straffspark var en betydligt större chans till mål än om han själv gick på avslut. Tyvärr så köpte domarna sällan hans filmningar, så den gula ostskivan åkte han på mer än en gång under sin karriär på grund av filmning.
Säsongen 06/07 var en fantastisk sådan för Villarreal då man gick hela vägen till semifinal i Champions League. José fick åter mycket speltid, 32 matcher, och lyckades förbättra målskörden från föregåande år med sina 5 fullträffar. Men den efterföljande säsongen blev mindre rolig för Sevillasonen. Speltiden blev allt mindre, och när han väl fick chansen så kan man inte direkt påstå att han tog den. José gick mållös från samtliga 20 framträdanden, och tålamodet med honom var slut.
Under sommaren 2007 transferlistades José av Villarreal, efter fyra säsonger i klubben. En usel säsong, kombinerat med att Nihat Kahveci var tillbaka från långtidsskada, och att Giuseppe Rossi precis hade värvats, innebar att hans tid i Villarreal var över. Det ryktades länge om en flytt till Grekland och AEK Athen, men det blev till slut en återkomst till hemstaden Sevilla, dock inte till Sevilla F.C, utan till lokalrivalen Real Betis.
Under sina 1,5 år i Betis har dock kräftgången fortsatt för den forne supertalangen. Det dröjde mer än ett år för honom att göra sitt första mål i Betiströjan, närmare bestämt i september 2008, i 2-3-förlusten mot Barcelona. Trots att han hade kontrakt till juni 2010, så valde Betis för bara några dagar sedan att riva det. Det blev sammanlagt 16 matcher och 1 mål för José Mari som nu står utan klubb. Frågan är bara var han hamnar härnäst.
Utöver matcherna i OS så gjorde José Mari 4 landskamper för Spanien under en tvåårsperiod. Den "riktiga" landslagsdebuten ägde rum i april 2001, i en träningslandskamp mot Japan. Det blev sammanlagt 4 landskamper och 1 mål i landslagsdressen för honom. Visste ni förresten att José Mari är kusin med Real Madrids Sergio Ramos? Avdelning onödigt vetande kanske, vad vet jag...
Vad jag vill komma fram till är att jag verkligen gillar José Mari, trots att han är en usel fotbollsspelare. Det finns verkligen ingen annan som är som vår käre José på denna planet. Han är ett unikum. Trots att jag för det mesta satt och svor åt honom under hans tid i Villarreal, så måste jag ändå säga att jag saknar honom. Inte för hans målsnitt (hehe), utan för hans inställning, hans hjärta, och för att han den han är. José Mari. En riktig hjälte.
