Don Luis Aragonés - El Sabio de Hortaleza del III

Don Luis Aragonés - El Sabio de Hortaleza del III

Den tredje och avslutande delen om Luis Aragonés tränarkarriär, sett med Atléticoögon handlar om året i Segunda och återkomsten till La Liga. Det är sommaren 2001 och Don Luis har åter axlat ansvaret som tränare för Madridklubben som befinner sig i djup kris på fler än ett sätt när han tar över som tränare igen.

Idag, den 1 februari 2014 gick en Atlético-legendar ur tiden. Därför har Atlético-redaktionen valt att återpublicera Niclas Bobergs artikelserie om mannen som har en alldeles speciell plats i alla Colchoneros hjärta. Don Luis Aragonés, du kommer alltid att vara ihågkommen och framförallt saknad. Tack för allt.

Ursprungsartikeln är skriven den 3 januari 2009.


Ekonomin är i total obalans och till råga på allt elände så missade man att ta steget upp till La Liga och får spela en till säsong i Segunda, det brinnande infernot. Lägg därtill en spelaromsättning som saknar motstycke i cirkus Atlético och att påstå att Don Luis kom till ett dukat bord är en ren och skär lögn.

Den andra delen om El Sabilo de Hortaleza avslutades med att Luis fick kicken av Jesús Gil y Gil vintern 1993 under sin andra säsong efter 20 omgångar. Aragonés hade efter det jobb som tränare vid flera klubbar i Spanien såsom, Sevilla, Valencia, Betis, Oviedo och Mallorca. Där vi bland annat kan konstatera att Luis Aragonés bland annat tog Los Ché till en hedrande andra plats i ligan bakom Atlético de Madrid säsongen 1995-96! Luis tog även Mallorca till en tredje plats i ligan, Balearernas stolthet främsta placering i La Liga någonsin! Kort och gott kan väl säga att Luis Aragonés visade att han kan lyckas även utanför Vicente Calderóns murar.



Jesús Gil y Gil och vägen från himlen till helvetet 

En sammanfattning av vad som hände i Madrid medan Luis hade andra arbetsgivare. Den storväxte presidenten slår ett nytt rekord när han under två säsonger avverkar tio tränare mellan åren 93-95. Sommaren 1995 anställs Radomir Antic och han får ordning på Atletiskutan och lotsar sina gossar till den legendariska dubbeln våren 1996.

Året efter blir man femma i en serie som innehåller 22 lag. Antic sitter fortfarande säkert när han säsongen efter tar Atleti till en sjunde plats.

Efter tre år som tränare är det åter kaos i klubben och på tränarfronten när Atlético gör sin sämsta säsong på länge när man slutar på en miserabel trettonde plats. Efter att bland annat avverkat tre tränare under säsongen som inleddes av italienaren Arrigo Sacchi.

Nu kan det väl inte gå sämre, jodå! En annan italienare anställs under sommaren 1999 Claudio Ranieri. Han blir kvar i 26 omgångar efter att Atlético bara hade vunnit åtta matcher och man låg på 17: e plats, endast en poäng från nedflyttning! Åter kallade man in Radomir Antic men inte ens den gamle demontränaren kunde styra upp den kantrande Atletiskutan som sjönk ner till helvetet i Segunda tillsammans med de båda Sevillalagen!

Egentligen var det helt otroligt att Atleti ramlade ur ligan med tanke på vilka spelare som man hade i truppen. Om inte annat så var det ingen av dessa som följde med ned i det brinnande helvetet i Segunda: Målvakten Molina, försvararna Capedevila och Gammarra, mittfältarna Valerón, Baraja, Bejbel, Solari och inte minst målsprutan Jimmy Floyd Hasselbaink som svarade för imponerande 24 mål!

Första året i Segunda börjar inte bra och det är väl i och för sig inte så konstigt då halva truppen inte följde med ned till andra divisionen. Trots en våldsam forcering av de rödvitrandiga blir man bara fyra och missar avancemang till La Liga på sämre målskillnad jämfört med trean Teneriffa! I klassisk Gil-stil har även tre tränare fått bära hundhuvud för att laget misslyckats med sitt uppdrag, de tre fördömda männen var spanjorerna Fernando Zambrano, Marcos Alonso och García Cantarero.

Säsongen 2001-02 

Sommaren 2001 går uppdraget att lotsa Atlético de Madrid tillbaka till den spanska fotbollens finrum till Luis Aragonés! För femte gången tar Don Luis rollen som tränare för den rödvitrandiga Madridklubben. Räknar man även med de gånger han hoppat in mitt under säsongen blir det för sjunde gången. Totalt har Luis drygt tio säsonger som tränare i Atlético, när han nu är tillbaka vid moderskeppet.

Som vanligt var det stor omsättning av spelare under sommaren och Don Luis fick ansvar för bland annat dessa nyförvärv: Målvakten Burgos, försvararna Otero, Garcia Calvo, Armando, mittfältarna, Nagore, Movilla, Colsa, Stankovic och anfallaren Diego Alonso. Totalt värvade man 12 spelare inför säsongen! På förlustsidan märktes framförallt skyttekungen Salva Ballesta som försvann till Valencia.

I truppen fanns det även en viss Fernando Torres i truppen som vid det här laget var nyss fyllda 17 år och hade debuterat i A-laget i slutspurten av den första säsongen i Segunda. Där El Niño spelade fyra matcher och gjorde ett mål. Nu var det Don Luis som gav supertalangen sitt beskydd för att han skulle få utvecklas i lugn och ro.

25-manna truppen i sin helhet: 

Målvakter: Toni och Burgos
Försvarare: Santi, Otero, Hibic, Garcia Calvo, A. López, Aguilera, Armando och Carreras
Mittfältare: Nagore, Movilla, Colsa, Dani, Jesus, Luque, Stankovic, Cubillo och Ortiz
Anfallare: Correa, D Alonso, Torres, Amaya, Del Pino och Roberto

Målsättningen var uttalad, bara en återkomst till La Liga räknades och Luis Aragonés och hans manskap levererade från första omgången. Vinst i den första matchen mot Real Jaen med 2-0 på hemmaplan, följdes upp med 3-0 på bortaplan mot Eibar och den hårt pressade truppen hade fått den start på ligan som man ville ha och önskade sig. Luis Aragonés gjorde underverk med sin nya främlingslegion och han fick alla de nya spelarna dra åt samma håll från första stund och ända in i kaklet!

Från läktarhåll hade även man ett massivt stöd från sina trogna och lojala fans, eller vad ska man annars kalla de över 45000 säsongkortsinnehavarna? I och för sig var säsongskorten rabatterade men det visar ändå med vilken kärlek och tillgivenhet som spelarna i Atlético de Madrid fick från sina supportrar.

Totalt var det bara fem omgångar i inledningen av serien som inte toppades av Los Rojiblancos. Sedan var det en enda lång Eriksgata, för från och med omgång nio är det Atlético de Madrid som toppar Segunda ända fram till serien är färdigspelad efter 42 omgångar. Man vinner serien på 79 poäng (via 23 segrar, 10 oavgjorda och nio förluster), åtta poäng före tvåan Real Racing Club och ytterligare tre pinnar till trean Recreativo de Huelva, som båda två gör Atlético de Madrid sällskap till Primera División! 

Fernando Torres spelade 36 matcher och gjorde sex mål, hans stora genombrott kom några månader senare i La Liga!



17-årige Fernando Torres i debuten med A-laget i Segunda våren 2002


Återkomsten i La Liga, säsongen 2002-03

Atlético de Madrid tillbaka i den spanska fotbollens finaste salong igen och Luis Aragonés fick fortsatt förtroende att leda laget i ytterligare en säsong. Ambitionen var att man nu skulle vara tillbaka för att stanna och receptet? I sann Atletianda var det givetvis en drös nya spelare igen! Sportchefen Paulo Futre, den gamla storspelaren var den som höll i trådarna för att Los Rojiblancos skulle komma välförberedda till spel i La Liga.

Via bland annat sina utmärkta kontakter med AC Milan såg Futre och ledningen för Madridklubben till att hela fem spelare hämtades från den Italienska storklubben, varav trion José Marí, Albertini och Coloccini var utlånade, medan duon Cosmin Contra och Javi Moreno köptes loss efter sin misslyckade sejour i den italienska modestaden. Övriga fem spelare som kom till klubben var målvakten Esteban, vänsterbacken Sergi, mittfältarna Emerson, Jorge och anfallaren Luis García.

25-manna truppen i sin helhet:

Målvakter: Esteban och Burgos
Försvarare: Aguilera, Coloccini, Calvo, Hibic, Otero, Carreras, Santi, Armando och Sergi
Mittfältare: Albertini, Contra, Dani, Emerson, Stankovic, Gómez, Jorge, Movilla och Nagore
Anfallare: Correa, Torres, Moreno, José Marí och Luís García

Luis Aragones sade bland annat före ligastarten att man skulle behöva ändra spelsystem då de flesta av topplagen spelade 4-2-3-1 och det skulle hans Atleti också göra. Men att det ändå i slutändan handlar det om att vara juste, flexibel och att se till dagsformen när det gäller vilka som ska spela från avspark.

För Atletifansen i Sverige var det efter en rad tunna år med tv-sändningar från den spanska ligan nu helt plötsligt möjligt att se våra rödvitrandiga krigare i direktsändning hemma i tv-soffan, då Viasat Sport visade flera matcher från varje omgång.

Premiären i serien var en tuff bortamatch på Camp Nou mot FC Barcelona i slutet av augusti. Där Don Luis valde att bänka Alavés forna skyttekung Javi Moreno och istället satsade på en 18-åring yngling vid namn Fernando Torres som ensam anfallare. Som väntat var det hemmalaget som tog ledningen, men nykomlingarna bet ifrån på ett bra sätt och kämpade på trots det tidiga baklängesmålet. Belöningen kom strax före pausvilan då högerbacken Otero skickade in en boll från kanten som överrumplade Valdés i kassen och gick lite oväntat i mål. I den andra halvleken upprepades scenariot från den första halvleken med att Barcelona åter tog ledningen via tvåmålsskytten Luis Enrique. Med åtta minuter kvar av matchen kvitterade inhopparen Correa till 2-2 som även innebar slutresultatet. En pinne från Camp Nou var i vilket fall som helst en stor framgång.

Två veckor senare var det dags för hemmapremiär och det var näst intill fullsatt när Sevilla gästade Vicente Calderón. Gästerna var ofina nog att ta ledningen med 1-0 strax innan pausvilan, trots att Atlético hade trummat på rejält framåt. I den andra halvleken kom dock den rättvisa kvitteringen till 1-1 när Fernando Torres nickade in sitt första mål i La Liga efter en timmes spel. Ett resultat som stod sig matchen ut och Atletifansen fick vänta på den första segern till nästa omgång, då Mallorca tvålades till med 4-0 på bortaplan. Torres som hade fått upp ångan svarade bland annat för två mål i matchen på semesterön.

Den första hemmasegern kom i omgång åtta i derbyt mot Rayo Vallecano då Atlético de Madrid vann med 2-0 via mål av Garcia Calvo och Fernando Torres. Hösten fortsatte på ett bra sätt i ytterligare några veckor och efter elva spelade omgångar låg nykomlingen från Madrid på femte plats efter fyra segrar, sex oavgjorda och endast en förlust.

Sedan var smekmånaden över och Atlético tappade placeringar i tabellen för att halvvägs in i La Liga ligga på åttonde plats. Något som försämrades ytterligare under våren för att till slut hamna på tolfte plats. Bland annat efter att man under de sista tio omgångarna bara hade vunnit två matcher. Några ljusglimtar under säsongen var segrarna hemma mot bland annat Deportivo (3-1) och Barcelona (3-0). Vid båda matcherna var Fernando Torres stor segerorganisatör. 



Torres i jubileumströjan

Men det resultat som fick Jesús Gil y Gil gå i taket var när man förlorade jubileumsmatchen på hemmaplan mot Osasuna med 1-0, på årsdagen av klubbens bildande för 100 år sedan. Vicente Calderón var fullsatt och man svarade för ett utsökt tifo dagen till ära, men spelarna på planen agerade håglöst och den kontroversielle president gick till attack mot sina spelare som inte var värda vatten. Luis Aragonés som hade haft en överenskommelse med Gil om att presidenten inte skulle kritisera spelarna offentligt, var missnöjd och sprickan mellan de båda ledarna var total.

I slutet av juni lämnade både Gil y Gil och Luis Aragonés klubben. Ny tränare för Atlético de Madrid Gregorio Manzano...

Läge att börja av livet som pensionär, inte då. Först blev det ytterligare en säsong med Mallorca innan han fick jobbet som spansk förbundskapten! Hur det gick för Don Luis är väl de flesta medvetna om vid det här laget, EM-guld!

Förnärvarande är Luis tränare i turkiska storklubben, Fenerbahçe

Meriter som tränare:

• 1 Liga (Atlético, 1977)
• 4 Copas del Rey (tre med Atlético, 1976, 1985 och 1992; samt med FC Barcelona, 1988)
• 1 Supercopa de España (Atlético, 1985)
• 1 Copa Intercontinental (Atlético, 1974)
• 1 Eurocopa (Selección de fútbol de España, 2008) 

Luis Aragonés är även meste tränaren i La Liga:

1 Luis Aragonés med 757 matcher under 25 säsonger!

2 Jabo Irureta med 612 matcher under 16 säsonger (gammal lagkamrat med Don Luis under 70-talet i Atlético de Madrid!)

3 Miguel Muñoz med 608 matcher under 21 säsonger


Källor: I väntan på LFP får till sin sida igen efter nybygget, så finns mer statistik här och här från La Liga. Mer läsning om Segunda och statistiken därifrån här och här.

Niclas Boberg2014-02-01 10:55:00
Author

Fler artiklar om Atlético