När fotboll inte handlar om poäng: Homofobin inom fotboll
Det finns homosexuella inom fotbollen, de måste bara våga komma ut!
Det gick rykten om att damernas a-lag i min moderklubb bestod av lesbiska översexuella spelare som hade sex i duschen. Jag har svårt att tro att de hade sex i duschen, men att det fanns lesbiska spelare var korrekt. Klubben slapp undan demonstranter med högafflar och facklor och kunde i lugn och ro koncentrera sig på fotbollen. Hade det sett annorlunda ut om det hade varit herrar istället för damer?
Om jag skulle förklara för någon vad macho betyder, så skulle jag visa ett manligt omklädningsrum. Det finns inte många ställen där män bara får vara män, men i ett manligt omklädningsrum så får män vara män. Och jag kan bara föreställa mig hur tufft det kan vara för unga homosexuella killar. Guti blev anklagad för att vara homosexuell, det cirkulerade bilder på honom i den spanska pressen där han kysste en man. Det slutade med att hans fru tog ett tillfälligt avbrott, men de hittade tillbaka till varandra igen. Och om det skrevs mycket om hans påstådda läggning i Spanien så gjordes det likadant i Sverige och på Svenskafans.
Det skrevs lika mycket om Beckham och hans manlighet ifrågasattes. Rakade ben och handväskor introducerade han på Bernabéu. Beckham är inte homosexuell, han är bara ett steg före alla andra heterosexuella killar i mode. När Juventus tidigare direktör spottar ut sig meningar som denna så kan jag förstå att de homosexuella inom fotbollsvärlden stannar i garderoben:
Luciano Moggi: Om jag fick veta att en spelare var gay skulle jag se till att göra mig av med honom. Och jag vet inte direkt om spelarna skulle säga emot.
Jag hoppas verkligen att någon spelare kommer ut. Det kommer inte att bli a walk in the park, men det kommer att ge hopp för andra homosexuella inom fotbollsvärlden att åtminstonde titta ut ur garderoben. Fotbollen har inget kön
