Fuera de juego
Guti, lex Schwarz, bäst i Europa och allsvenska lag i Spanien
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Rickard Petersson, Redaktör Valencia
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Guti har problem i Real Madrid då han hamnat i en konflikt med Juande Ramos. En situation som måste vara hemsk för vilken spelare som helst. Vad kan Guti göra för att komma från sin utfrysta plats och har han någon framtid i Madrid?
Robert:
- Jag skulle nog säga att hans dagar är räknade. Inte för att Guti gör dåligt ifrån sig utan för att Real under Juande gör jäkligt bra ifrån sig. Vad ska Guti komma med som gör det hela ännu bättre liksom? Och frågan är väl också om Guti inte skulle må bra av ett klubbyte, om han själv vill, för att på så sätt få mer speltid.
Rickard:
- Guti är som Angulo i Valencia. De är överlevare helt enkelt. De båda herrarna har sett fler tränare än vad tränarna haft klubbadresser och jag tror att Guti gör bäst i att göra som han alltid har gjort, vänta och se. Sannolikheten talar ändå för att Guti blir mer långlivad i Real Madrid än vad Juande Ramos blir. Eller?
Nina:
- Jag kan inte svära på mitt liv att jag inte missminner mig, men Juandes kontrakt med Real Madrid går väl ut i sommar? Nog för att han har gjort bra ifrån sig, men vill minnas att jag läste någonstans att det enbart skulle förlängas om han vann antingen ligan eller Champions League? I ena fallet är det helt kört, i det andra är det bara inte särskilt troligt längre även om möjligheten rent tekniskt existerar. Och med handen på hjärtat tvivlar jag på att Ramos är kvar i klubben när säsongen drar igång i höst igen.
Det, hur som haver, känner jag mig övertygad om att Guti är. Om inte annat så är han en ikon. Behåller man spelare som Salgado så är det bara parodiskt att göra sig av med Guti, som på en bra dag är bättre än bra.
I nuläget, om han vill ha speltid, gör han väl klokast i att hålla en låg profil alternativ krypa lite. Bara det att det aldrig är ett bra alternativ om man vill dö med värdigheten i behåll. Jag hoppas att Guti, för jag är ganska fascinerad av honom, inte Rodrigo-fascinerad, men tillräckligt, rider ut den här brisen (för storm vore väl att ta i?) och att han kommer igen när det är höst; att han till dess håller käften istället för att gnälla på Juande och gör sitt bästa på träningarna, visar vem som är mannen, helt enkelt.
Valencias Manuel Fernandez spelade i helgen en halvlek med ett benbrott och gjorde därmed en Stefan Schwarz. Hur kommer det sig att en människa klarar av en bedrift som denna och hur stor hjältestatus kommer nämnde Fernandez få i Valencia efter detta med exemplet Schwarz färskt i minnet?
Robert:
- Manuel vem? Visst är det en enorm bedrift även om den knappast var medveten. Inte så att Manu tänkte "wow, benet måste ha en fraktur. Fan va ball jag är som spelar vidare" men grejen i sig har ändå en viss tjusning. Schwarz grej är en legend. Manuel Fernandez grej kan bli en bra skröna. Såvida han inte själv spelar upp sig och blir odödlig inom klubben på grund av fotbollsspelandet vill säga.
Det mest intressanta i historien är annars att skåda hur mycket en spelare klarar av med adrenalin i kroppen. Vissa spelar klart med fraktur medan andra faller som en döende dandy av första bästa vindpust. Det visar att när det väl är allvar så tål människan en hel del till slut och att de svanhopp vi ser på tv ofta inte är annat än teater.
Rickard:
- Hjältestatus återstår väl att se. Manuel Fernandes har en hel del kvar att uträtt i Valencia innan han kan få någon sådan. Däremot kan det lätt komma att bli en myt med förankring som kommer kvarstå under överskådlig tid och sannolikt kommer tiden då han lirade med benbrottet att öka från en halvtimma till timman eller motsvarande.
Nina:
-Jag läste en bok om någon som fastnat med ena benet under ett klippblock då han bergsklättrade i Alaska. Efter två dagar insåg han att ingen skulle komma till hans undsättning och amputerade sålunda sig själv med hjälp av en schweizisk armékniv.
”Jag svimmade flera gånger”, skrev han.
Jo, man skulle tro det.
Men nog gjorde han det tillsist. Sedan lindade han sitt ben och släpade sig flera mil till närmaste räddningsstation. Inte för att jag alls förstår hur det är möjligt, men jävlar vilken överlevnadsinstinkt, så stark man kan bli om man måste.
Vad har det med Manuel Fernandes att göra? Egentligen ingenting, utöver att det i båda fallen handlar om fysiska prestationer med defekt kropp. Trots att Fernandes inte amputerade sitt ben tycker jag det är ganska duktigt gjort att spela med en fraktur, huruvida man är värd hjältestatus efter en sådan prestation eller inte beror på hur var och en definierar ordet hjälte; vi skapar i allra högsta grad nämligen våra egna. I mina ögon räcker det inte, även om jag kan applådera och tänka att sådär dum hade jag aldrig varit. Blir Manuel en Valencialegend in the end så kommer det inte att bero på hans match med fraktur, men nog kommer det att vara en krydda.
Det fina är att han klarade det. Och utan att gnälla för mycket, dessutom.
Champions Leauge närmar sig slutet och det är två spanska lag kvar såhär långt. Barcas målkung Eto'o har gjort 26 mål i ligan och aspirerar naturligtvis på årets guldsko. Men vem tycker du har varit europas stora utropstecken såhär långt? Lag eller spelare, vem/vilka har gjort det bäst helt utifrån dina egna preferenser?
Robert:
- Ett år utan mästerskap är ofta något av ett mellanår. Så också i år. Ser man till Europaspelet så tycker jag i vilket fall att Englandslagen fortsätter visa en imponerande styrka och bredd i sitt spel där kanske Man U bäst visat vem som bestämmer i CL och Spanish Liverpool i ligan trots att laget inte leder. Om det räcker för CL-seger för något av lagen är dock en helt annan sak.
Sen så vill jag också slå ett slag för Bayerns säsong. Tyskarna är tillbaka med besked och utskåpningen på Sporting i CL är inget annat än ett stort styrkebesked hur dåliga portugiserna än var.
Sett till Spanien så ska Barca naturligtvis ha sin beskärda del av berömmet, så också Real Madrids vårsäsong. Men det största för mig är enögt nog unga, kaxiga, poplaget Málaga som tagit alla med storm den här säsongen.
Bästa spelaren den här säsongen utifrån mina egna preferenser? Pepe Reina i hård kamp med Fernando Torres. I Spanien - Higuaín. I Málaga - Duda!
Rickard:
- Måste säga att jag är sjukt imponerad av Málaga i årets upplaga av La Liga. Fart, fläkt, sköna lirare och ett riktigt bra spel. Det är ingen slump att Málaga slåss om en plats till nästa års Europacupspel. I övrigt, vad det gäller spelare, så vet jag inte om jag tycker att någon utmärkt sig så fantastiskt mycket i år. Cristiano Ronaldo gjorde ett superår 2008, men det märks att 2009 är ett evenemangsmässigt mellanår. Känns som de flesta lag och spelare går på halvfart i år. Men om jag måste säga något namn är jag imponerad av två som tagit stora steg i utveckling. Sergio Busquets i Barcelona och Giuseppe Rossi i Villarreal.
Nina:
- Liksom mina kollegor här över mig måste jag säga Malaga. Jag trodde att de skulle gå upp i Primera och sedan vända, men icke! Deras fotboll präglas av en smittande glädje. I Segunda division är det nog Tenerife som förvånat mig mest; hur blev de sådär bra? De som ansågs vara ett lag för nedre halvan av tabellen. Nu verkar de vara på väg upp i högsta divisionen, och visst vore det festligt om Kanarieöarna fick en representant i ligan igen.
Måste också applådera Porto. Inte bara går de bra i CL, de leder också den portugisiska ligan och var faktiskt i mina ögon alldeles fantastiska mot Man United igår, även om inget mål i den här omgången (och det säger jag med två matcher kvar att spela och fast övertygad) kommer att vara lika snyggt som Adebayors mot Villarreal.
Vad gäller spelare skulle jag vilja säga Diego Lopez. Så fort jag ser de gula ubåtarna så imponerar han på mig. Tänk om han gått till Zaragoza och inte Lopez Vallejo… Detsamma gäller, av någon anledning, även Pique (som dessutom redan spelat i Aragóns flaggskepp men inte därför).
Allsvenskan är igång i Sverige och det mediala intresset är på topp. Att fotbollen i Sverige är sämre än i Spanien är ingen hemlighet men hur skulle det gå för det bästa svenska laget i Spanien tror du? Skulle Kalmars guldlag klara sig kvar eller skulle det bli en tröstlös segundaplats?
Robert:
- Med tanke på Elfsborg uselt imponerande insats mot Valencia för några år sedan så skrattar jag högt och säger No Señor! På en hel säsong skulle man säkert kunna knåpa ihop någon poäng på ren tjurskallighet och kämpaanda men inget...inget...skulle förhindra en jumboplats!
Rickard:
- Med tanke på att IFK Göteborg fick 0-2 i baken mot Espanyols cantera, uppblandat med lite reserver från A-truppen så är nog svaret glasklart NEJ! Inget lag i Sverige håller den kvalitén som ens de sämsta lagen i Spanien gör vecka in och vecka ut. Åtminstone inte i teorin eller på pappret. Men sedan är det också en ojämförbar uppställning. Skulle ett svenskt lag faktiskt få spela in sig i La Liga är jag övertygad om att de skulle kunna anpassa sig någorlunda till tempot och kanske kriga sig kvar med fysiken/tyngden. Men i en rak jämförelse mellan ligorna blir svaret nej, för generellt är spanjorerna bättre på allt. Snart även fysiken.
Nina:
- Jag tror inte ens att de svenska lagen skulle överleva Segundan. Inte för att vara nedlåtande, men det tror jag verkligen inte. Möjligen skulle Kalmar kunna vinna över Sevilla Atlético, men det skulle kanske till och med IFK Norrköping kunna göra eftersom Sevilla At glömt hur man vinner, men ett svenskt topplag håller inte mot sina Segundamotsvarigheter. Jag kan inte se Elfsborg vinna över Hércules eller Zaragoza.
Espanyol, som ligger sist i Liga BBVA, träningsspelade mot IFK Göteborg och vann med 2-0 och det utan att matcha de bästa spelarna (från katalanernas sida då), så nej.
Det finns ingen teknik att tala om i Sverige. Med en försäsong på fem månader där allt som tränas är styrka blir det den framför allt som går förlorad.
Hasta Pronto!
