- -
En helt onormal match: Villarreal - Recreativo 2-1
Villarreal har officiellt tagit över Inters gamla epitet "pazza".
Villarreal hade inte gjort mål på tre ligamatcher och tappat allt som hette försprång ned till den lag som jagade den fjärde och sista CL-platsen. Herregud, till och med Valencia hade gått förbi. Nu krävdes något drastiskt. Nu krävdes det lite fokus och koncentration, blandat med lite jävlar anamma. Och det började som så många andra gånger säsongen 2008-2009.
För femte gången för säsongen (och jag kan ha missat någon match) så släpper Villarreal in mål innan matchuret orkat över 60 sekunder. Det är fan inte normalt. Den här gången var det Camuñas som utnyttjade att Villarrealförsvaret är sämst i världen, på alla nivåer och alla möjliga sporter, på att hänga med från start. Ribba in från nära håll, 0-1 i matchminut ett.
Och allt är som vanligt, sett till de senaste ligaomgångarna. Man sitter och suckar och väntar på att Villarrealspelarna ska ta tag i sig själva, skruva upp tempot, börja löpa och sluta låta allt vi jobbat för under säsongen bara glida oss ur händerna. Och jag tänker ”stackars Diego Lopez.” Att försöka hålla framme honom som en av världens bästa målvakter blir svårare för varje markeringsmiss från försvararna.
Det tog ett tag, men sedan växte de gula in i matchen. Villarreal började forsa fram längst med högerkanten. Javi Venta kom till inläggslägen, men det saknades skärpa. Recre kunde ta undan. La sexta körde livetabell och Villarreal låg för stunden sjua. Jag började invänta halvtidssignalen så att Pellegrini kunde försöka gjuta nytt mod i grabbarna, men så...
En hög boll in bakom Recreativos backlinje, ämnad för en djupledslöpande Joseba Llorente. In i straffområdet, Riesgo tar några steg ut. Llorente drar till med en lobbvolley. Bollen seglar över Recre-målvakten, under ribban, och in i nåt. Golazo golazo golazo golazo golazo golazo golazo golazo golazo que golazo de Llorente, och kommentatorn avslutar med ett GOOOOL del Villarreal! Den satt långt inne, den var efterlängtad, och äntligen var Villarreal med i Matchen med stort M igen. 1-1 med fem minuter kvar av halvleken.
Giuseppe Rossi har under stora delar av säsongen trollbundit fans av Villarreal, och hela den spanska fotbollen. Han har dribblar fyra man och dragit upp bollen i krysset. Han har satt straffar lika säkert som Mendieta, om än med en helt annan teknik. Men nu har han glömt bort hur man skjuter i mål.
Bara några minuter efter kvitteringsmålet bryter Villarreal igenom på högerkanten igen, Riesgo spelas förbi och bollen går till Rossi. Tre meter från mållinjen, målet ligger öppet, men Rossi får inte ordning på bollen, och när han väl kan komma till avslut, 100 centimeter från mållinjen, så har tre Recreativospelare slängt sig i vägen för bollen. Inte mål den här gången heller.
Inatt när jag inte kunde somna låg jag och läste i Erik Nivas eminenta bok med samlade verk, ”Den nya världsfotbollen”, och avverkade kapitlet om ”Den svenska modellen.” I det fanns ett citat från Lars Lagerbäck, om hur Sverige hittade tillbaka till sitt grundspel i matchen mot Turkiet i EM 2000. I andra halvlek mot Recreativo hittade Villarreal tillbaka till sitt anfallsspel.
Utöver att det föll två oerhört märkliga mål, varav det ena dömdes bort, så var det nu en smärre fröjd att se el submarino amarillo lira boll. Under större och större perioder gick bollen som på ett snöre från spelare till spelare. Kanske hade det att göra med att den olycklige Rossi samt Mati Fernandez byttes ut och att en extremt hungrig duo i form av Nihat och Bruno Soriano klev in, men hur som helst så kunde man återigen skönja det spel som tagit Villarreal till toppen.
20 minuter in i den andra halvleken kom utdelningen. Cani tog sig fram (gissa vilken kant), fick en passning i straffområdet, vred och vände bort sin försvarare, såg ut att komma ur vinkel men drog till med en extremt väl avvägd chipp som seglade över Riesgo och... inte in i nät den här gången. Förvirring. Bollen sparkas iväg i luften. Recre spelar vidare och det ser ut som om domaren inge givit något mål. Villarrealspelarna hoppar dock frenetiskt upp och ned och när Recreativo försöker kontra ser det mest roligt ut när 11 gula spelare springer med armarna i luften och försöker försvara sig samtidigt som man jublar och firar ett mål.
Kommentatorn går över till golazo golazo igen, linjedomaren har vinkat för att bollen var över mållinjen. 2-1, Cani med ytterligare ett chippmål. Behöver jag säga att linjedomaren omringades av bortaspelare och tre gula kort delades ut?
Recreativo var nu tvungna att gå framåt, efter att nästan uteslutande ha inriktat sig på försvarsspel i 66 minuter. Och det är nu det verkligen börjar bli en njutning att se hur Villarreals one touch-spel vinner mark. Och av bara farten är det dags för de gula att börja hoppa igen.
Nihat drämmer en frispark en bra bit ned på vänsterkanten över alla försvarande bortaspelare och anstormande hemmaspelare, över Godin, över Riesgo och rakt in i mål. Äntligen! Nihats första mål för säsongen, så oerhört skönt för honom. Det är bara ett litet problem. Linjedomaren som med falkögon såg att Canis chipp var över linjen kunde inte se att Godin (den spelare som störde Riesgo så att han missade bollen) var rätt solklart onside när frisparken slogs. Inget mål, och skulle det nu vara så att Canis chipp verkligen inte var inne så har vi nu i alla fall ett goal-in-hand.
Recreativo, då? Jo, de hade chanser de också. Efter ett inlägg fann sig Camuñas fri på bortre stolpen (avdelning markeringsmiss från försvaret) och slängde sig för att nicka, men som tur var för Villarreal så gick bollen utanför.
Nej, detta skulle bli Villarreals kväll. De gula höll ut hela matchen och när slutsignalen ljöd så var det första gången på en månad som Villarreal kunde glädja alla sina fans med en vinst. Får vi se en formtopp lagom till den gula u-båten kliver in i den där delen av spelschemat där alla storlag plus Valencia står för motståndet? Det ser så ut mina vänner, det ser så ut. Och nej, självklart glömmer vi inte att innan vi tar emot Sevilla så ska Getafe avverkas.
Villarreal – Recreativo Huelva
Villarreal (4-4-2): Diego Lopez – Capdevila, Godin, Gonzalo, Javi Venta – Mati (Bruno 46'), Ibagaza (64' Pires), Eguren, Cani – Rossi (Nihat 46'), Llorente
Recreativo (4-2-3-1): Riesgo – Casado, Lamas, Morris, Bouzón – Barber, Fuego – Maidana (Vazquez 47'), Camuñas, Aitor – Ruben (Colunga 46' (Sisi 57'))
Mål:
0-1 Camuñas 1'
1-1 Llorente 40'
2-1 Cani 67'
Gula kort:
Bruno, Nihat, Cani, Gonzalo i Villarreal, och Aitor, Barber, Lamas, Riesgo för Recreativo
Skott: 10 – 8
Hörnor: 8 – 4
Bollinnehav: 52% - 48%
Matchstart: 20.00, torsdag 23 april 2009
Spelplats: El Madrigal, Vila-Real
Domare: Gonzalez Vazquez
Källor: Två hyfsade streams, Marca.com , AS.com
