- -
Villarreal – Real Madrid 3-2
För en vecka sedan åkte vi till ointagbara Camp Nou och berövade Barcelona på ligaguldet mitt framför näsan på dem. Bara för att ikväll släcka Real Madrids gulddrömmar en gång för alla. Ni kan kalla oss för Gudar.
Det roliga är att den här sagan skulle kunna skrivits på helt motsatt sätt. Real Madrid som på ren jävlighet sätter en enorm käpp i Villarreals hjul som är på väg att rulla upp på CL-plats. Och man var riktigt, riktigt nära, allt tack vare ett skamlöst offsidemål i 88 minuten. Efter en miss av linjemannen kunde Gonzalo Higuain komma i friläge med Diego Lopez. Sköt han i mål? Nej. Lopez räddade, men bollen studsade tillbaka på Higuain och in i mål. Upprorsstämning på planen, de gultröjade vädjade till domarna att ändra sitt domslut till indirekt frispark för en till synes uppenbar offside. Men linjemannen och huvuddomaren stod på sig.
Förstå mig inte fel nu. Domaren dömer, och ingen ska fan lägga sig i det. Jag klagar inte på domslutet. Jag kan möjligtvis tycka lite illa om Real Madrid som genomför sådana här fuskmål. Rent överlag var våra motståndares insats i den här matchen smått sorglig. Jag vet inte om Ramos tittat på Hiddinks Chelsea och försökt gå efter devisen ”fult spel med världsstjärnor = seger”, men det var ingen vidare insats från marängerna rent mentalt.
Nej, det ska ni veta. Eguren fick en spark över revbenen så han började gråta, och ni vet att vår superuruguayan inte viker ned sig för någonting. Otaliga gånger låg Villarrealspelare ned på planen efter att ha fått några dobbar på kroppens allra lägst sittande delar. Och ikonen Raul försökte på ren desperation slå in en hörna i mål med handen. Men inte ens när man fick sitt fuskmål hjälpte det i slutändan. Idag var det Villarreals afton.
Och ja, ni märker redan nu vartåt det barkar. Det här var ingen vanlig kväll, och jag är inte alls sugen på att skriva en vanlig matchrapport. Det var till och med så att jag fick lämna över teven i huset till mer Eurovisionvänligt inställda sinnen. Och ärligt talat, var i ligger felet med den tävlingen? Kan inte folk bara få ha lite kul ibland? Hur ofta tänker ni till exempel på Armenien, om inte i ESC-sammanhang? Vill man nödvändigtvis fortfarande vara arg på spektaklet rekommenderar jag leken ”försöka pricka in så många stereotyper som möjligt” under tävlingens gång.
Världsvan och ett med min samtid som jag är fällde jag istället upp laptopen framför teven, letade fram en schysst stream och stängde av ljudet. Och de perioder under matchen då båda lagen mest var intresserade av att försöka slå så många felpassningar som möjligt var det inte helt fel att bara kunna lyfta blicken och se någon östblockstjej dansa runt i kläder som skulle gjort Cristiano Ronaldo grön av avund.
Men som sagt, passningsspelet var stundtals långt från den klass vi La Liga-tittare är vana vid att kunna vila ögonen på. Men så blixtrade det till ibland. Som när Villarreal kombinerade sig fram i första halvleken och Ariel Ibagaza fick bollen på vänsterkanten och slog det bästa inlägget någonsin, ty inget mindre är gott nog för att Robert Pires ska kunna sätta pannan till bollen och förbi Iker Casillas nicka in 1-0 till Villarreal. GOL var ett faktum och redan nu började Unai Emery på att rita upp en taktik för hela Valencias resignation inför Spaniens hetaste derby nästa vecka.
Villarreals mittfält med Ibagaza, Pires och Ruben Cani i offensiva roller blev en oerhört stor uppgift för Eguren att hantera själv. Defensiven pratar vi om då, förstås. Han sprang runt som en stressad koreograf, så här i ESC-tider, och pekade och gastade åt den offensiva trion att hjälpa till lite hemåt. Men vi gör det bra i Villarreal, halvleken ut. Det dröjde dock bara 40 sekunder in på andra halvleken innan van der Vaart på grund av ett allt för ofta den här säsongen bollstirrande försvarsspel enkelt kunde slå in 1-1 från nära håll.
Real Madrid var lite oroväckande bollägande i början av andra halvlek. Det verkade som om man i halvtid bestämt sig för att gå ut och inte bara grisspela, utan försöka vinna matchen och hålla liv i ligan en dag till. Man var nästan nära att lyckas, men Villarrealförsvaret samlade sig gång på gång och inga fler mål föll förbi Diego Lopez trots anstormningen. Dock är det assist på en Realspelare vid nästa mål i matchen.
Ett inspel från högerkanten, en klumpig touch från Cannavaro och Ruben Cani dunkar in 2-1 på Volley bakom Casillas i Realmålet. ¾ av matchen har passerat och Villarreal är uppe på samma poäng som Valencia nu.
Pellegrini gör två byten, dock inte samtidigt. Nihat och Mati kommer in istället för Llorente och Pires. Turken Nihat får efter ett tag på planen sitt andra mål på kort tid bortdömt. Den här linjemannen hittade nämligen en offside, och Nihat letar fortfarande efter sitt första mål för säsongen.
Som tidigare nämnt, Higuain sätter 2-2 i matchens slutminuter på ett tämligen osympatiskt sätt. Och vad gör Villarreal? Jo, Pellegrini beordrar gasen i botten och spelarna lyder. Uppdämda med aggressioner och ny energi från det till synes avgörande felaktiga domslutet sätts en ruggig offensiv igång. Casillas och hans backar får göra allt i sin makt för att freda sitt mål medan den gula vågen väller fram. Och så. På övertid. En lång gul hörna missbedöms av Casillas och hamnar framför fötterna på hörnmålskungen Capdevila, som på ett snabbtänkt sätt slår in 3-2 till u-båten, och El Madrigal exploderar av glädje och rättvisa.
Real Madrid försöker sen av någon anledning att få in ett kvitteringsmål, och det är här Raul slår till en hörna med sin uppsträckta hand. Gult kort, och det syns att han skäms.
Villarreal, å andra sidan, jublar någon minut senare. Vi har slagit Real Madrid hemma och drömmen om en sista säsong i Champions League med Pelle vid rodret lever. Och nu är egentligen det svåra över. Vi har mött Sevilla, Barcelona och Real Madrid, och plockat fyra poäng. Med tanke på att samma rad slutade i 0 poäng under hösten får detta ses som ett stort steg framåt. Nu väntar 6 enkla poäng mot Valencia och Mallorca innan CL-platsen är bokad och säsongen är över.
Tack för denna kväll. Som en klok forumit och redaktionskollega en gång sa; ”Det här är varför jag älskar Villarreal. Någon gång reser vi oss alltid.”
¡AUPA VILLARREAL!
Villarreal – Real Madrid
Villarreal (4-4-2): Diego Lopez – Capdevila, Gonzalo, Godin, Javi Vetna – Ibagaza (Bruno 52'), Eguren, Pires (Mati Fernandez 82'), Cani – Rossi, Llorente (71')
Real Madrid (4-4-2): Casillas – Torres (Drenthe 72'), Cannavaro, Heinze, Ramos – vdVaart (Parejo 72'), Lass (skaffa dig ett riktigt artistnamn), Javi Garcia, Robben – Raul, Huntelaar (Higuain 45')
Mål:
1-0 Pires 17'
1-1 van der Vaart 46'
2-1 Cani 63'
2-2 Higuain 88'
3-2 Capdevila 90+'
Gula kort: Capdevila i Villarreal och Ramos samt Javi Garcia i Real Madrid.
Skott: 12 – 10
Hörnor: 4 – 4
Bollinnehav: 45% - 55%
Spelplats: El Madrigal, Vila-Real
Åskådare: 20 000 glada gulklädda
Matchstart: 22.00, 16 maj 2009
Domare: Medina Cantalejo
Källor: Marca.com , AS.com , skön spansk stream
