Fuera de juego
Spansk bredd, superstjärnor som inte lägger av, Lafita och världens bästa landslag
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Daniel Jakobsson, Deporred.
I Spanien talas det bara om alla nya stjärnor och alla bra lag medan många fortfarande envisas om bredden i ligan och att det minsann finns andra lag än de två stora. Därför undrar vi nu alla hur man kan få omgångens kanske, på pappret, minst intressanta match Sporting - Almería att bli intressant? Vilka stjärnor finns det här? Varför ska något av dessa lag kunna bidra till en högre standard i Spanien?
Robert:
- Det här är en match som knappast får folk att höja på ögonbrynen, generellt sett alltså. Jag kan framför mig se Lennart 56, svälja tungan av förvåning då han då den dagen kommer inte få tippa Stoke - Burnley utan istället välja något av lagen Sporting - Almería. Vad är detta? Är det maträtter jag ska välja mellan liksom? Och hur uttalar man orden?
För oss inbitna är Sporting - Almería naturligtvis intressant ändå. Iallafall på sitt sätt. För det är klart att även i Spanien så finns det andra matcher som lockar mer. De små lagen har sina stjärnor fast inte på samma sätt. David Barral och Henok Goitom i all ära men de får med all rätt inte lika uppmärksamhet som Kaká och Zlatan. Istället får vi försöka charmas av lagspel, hårt jobb, hängivna fans och jobbiga arenor. Och det funkar lika bra i La Liga som att man håller på Millwall i England. Varför inte liksom?
Både Sporting Gijón och Almería kan mycket väl skaka topplagen i La Liga men naturligtvis inte på sikt. Men i samband med att stjärnstatusen hos topplagen ökar i ligan så ökar också möjligheten för de mindre lagen att kunna locka stora spelare. Alla vill spela med/mot de bästa. Och det är också de små klubbarnas hopp. Lagen som inte ror hem de stora tv-avtalen. Tills vidare får vi gilla matchen för att se om Goitom lyckas men om något år kanske vi får se spelare som Ribery eller Schweinsteiger i Almería, vad vet jag...
Nina:
- Intressant är ett svårt ord, eftersom det absolut inte går att generalisera. Ska vi med svenska ögon se på just mötet i exemplet tycker jag inte att det kan kallas helt ointressant (och då väljer jag att gå ifrån min egen tolkning av ordet och försöka sätta mig in i någon om möjligt mer allmän begreppsuppfattning) eftersom Henok Goitom trots allt spelar i Almeria, därmed finns en så kallad svenskkoppling vilket brukar generera ett visst intresse. Hade Goitom spelat i landslaget hade det naturligtvis varit ännu mer spännande.
Klubbarna bidrar redan med den befintliga standarden i Spanien genom sin medverkan i ligan, sedan är det upp till folk att bredda sig lite också och ge lagen en rättvis chans, inte bara en suck och nån kommentar i stil med: Vafan de skulle ju visa alla Barcelonas matcher.
Man upptäcker inget om man inte tittar och det med öppna ögon. Så att säga.
Själv tycker jag inte att det är vissa storspelares medverkan som avgör huruvida en match blir intressant eller inte, även en tillställning utan en Zlatan eller Cristiano Ronaldo kan utveckla sig till något och det är den utvecklingen som är fascinerande. Jag har tjatat om det förr, men spanska ligan är bred, så pass till och med, så att det inte finns någon möjlighet att packa ihop alla de absolut bästa i två lag - att titta utanför ramarna är ju alltid en möjlighet att upptäcka nya spelare, ett bättre sätt än att spela FM och läsa intellektuellt utmanande tidningar som Goal där de kanske namedroppas ett halvår senare.
Daniel:
- Som redaktör för ett mitten lag i Spanien så vet jag vad Almeria och Sporting fansen går igenom. Knappt några tv-tider och dom enda gångerna man nämns i svensk media är när ”lilla Depor blir överkörda av stora starka Real Madrid”. Det kan vara frustrerande och jag tycker det är synd att Barcelona och Real Madrid tar upp så pass mycket tid i media som det görs. Missuppfatta mig inte, Barcelona och Real Madrid är två av världens bästa klubblag, men ibland så vill man kanske se sitt egna lag spela och inte höra på hur Perlskog beundrar Barcelonas passningsspel. Detta kommer ju så klart inte att ändras med tanke på att Barcelona och Madrid har störst skara av fans och det förstår jag, men någon gång kanske vi mindre lag skulle kunna få lite uppmärksamhet? Vet svenska folket ens om att det finns ett lag som heter Xeréz CD?
Det är många som hit och dit utser världens bästa liga, men frågan jag ställer mig är varför? Varför ska vi alltid behöva jämföra? Premier League står för dynamik, högt tempo och atmosfär. La Primera står för teknik, snabbhet och världens största stjärnor. Spelar detta någon roll? Absolut inte, alla ligor är underhållande på sitt sätt och om det inte hade varit fallet hade jag troligen inte följt GIF Sundsvall i Superettan. Att känna känslan av lojalitet och hjärta för ett lag borde vara tillräckligt och även om du är Sporting supporter eller Barcelona supporter så är ni båda två supportrar för fotbollen. Om Almeria och Sporting höjer standarden för den spanska ligan eller ej spelar ingen roll för mig, det är två fotbollslag och är lika viktiga för ligan som vilket annat lag som helst. Almeria mot Sporting kan låta som ett sömnpiller för många, för mig är det fotbollsgodis som hela La Primera, Premier League och resten av fotbollen är. Bring it on!
Sol Campbell och Roberto Carlos till Svennis Notts County, Fredrik Ljungberg till Arsenal, Beckham pendlar fram och tillbaka mellan USA och Europa medan Diego Tristán gått till Cádiz. Varför är det så svårt att sluta i tid?
Robert:
- Pengar, dinero. Money talks helt enkelt. Vissa av dessa spelare kanske inte känner sig mätta på fotbollen, att de kan bidra mer, om inte annat för en förenings skull, men på det stora hela är det pengar som härskar. Och vem skulle inte gå till en engelsk underdivision om Svennis stod och viftade med pengabuntarna? Jag förstår det.
Problemet i mitt tycke är bara att det lätt blir patetiskt när spelare håller på för länge och dessutom byter klubb oftare än underkläder. Se på Roberto Carlos, en gång dominant i både Brasilien och Real Madrid. Hur kul är det att se honom bli rundad av engelska juniorer om tre-fyra säsonger om det nu blir så? Inte alls! Glorian faller på sned liksom. Då är det bättre lägga kvar och leva på minnet om vilken fin fotbollsspelare man varit..
Nina:
- Fast när slutar man i tid? Så länge man själv känner att man orkar fortsätta på någon nivå - även om det inte nödvändigtvis måste vara på den högsta - så tycker jag att man ska tuta och köra tills kroppen eller tränaren eller läkaren säger ifrån, om man har möjligheten att göra det.
Jag har själv varit tveksam inför till exempel Ayala eftersom hans formkurva pekat neråt ganska länge, men i och med Primera har han fått en nytändning - känner han att han klarar av det och känner tränaren och lagledningen att hans medverkan är fördelaktig för klubben och inte riskrerar något så varför inte?
Det ska dock inte ske på bekostnad av yngre spelares utveckling, men det är tränarens uppgift, att hitta den nödvändiga balansen.
För varför sluta om man inte måste, om det är något man älskar att göra?
Daniel:
- Gammal är äldst brukar vara vardagsmat av alla uttryck som finns för äldre bra spelare. Jag har absolut ingenting mot alla dessa ”veteraner” som flyttar runt och tar för sig, snarare tvärtom. Dessa äldre spelare såsom Sol Campbell, Roberto Carlos och David Beckham har alla tre varit med om så otroligt mycket och det dessa tre spelare har upplevt på en fotbollsplan är något som en stor majoritet av professionella fotbollspelare bara kan drömma om. Inte minst när det gäller ett lag som Notts County.
Vad dessa spelare kan tillbringa förutom sin rutin till laget är ledarskap och jag tror det är nyttigt för en ung Nasri att få guidning av en äldre Ljungberg. Jag tror fortfarande att dessa äldre spelare har mer att ge, Tristan spelade ifjol i West Ham och gjorde inte bort sig och då var det i en okänd atmosfär. Nu är han tillbaka i Spanien och har Tristan en bra dag, då vet i alla fall jag vad han är kapabel till. Sol Campbell och Roberto Carlos behöver knappast någon vidare introduktion och dessa herrar tror jag skulle kunna höja Notts County otroligt mycket. David Beckham är fortfarande en av världens bästa passningspelare och en av världens bästa frisparkskyttar. I ”gubblaget” Milan visade han att han fortfarande håller på den absoluta nivån och klarar sig Fredrik Ljungberg undan alla skador tror jag att Arsenal kan få ett bra nyförvärv. Jag ger tummen upp för dessa veteraner som vill pröva lyckan igen.
En av sensommarens stora diskussioner har varit den om Lafita. Och handen på hjärtat, vad händer egentligen och hur har situationen kunnat uppstå? Hur ser du på saken?
Robert:
- Detta är en fråga som mina kollegor på Zaragoza- samt Deporred egentligen svarar bättre på nedan men som vanligt är det en fråga där svaret ligger någonstans mittemellan. Frågor som denna har diskuterats länge och på olika nivår. Senast i somras ville Sevilla ha tillbaka Duda från Málaga, helt enligt kontraktet medan spelaren själv ville stanna på Solkusten. Efter utdragna förhandlingar blev det till sist så också men inte helt utan motstånd. Soppan Lafita är naturligtvis än värre och mer komplicerad men så vitt jag vet vill Lafita själv spela för Zaragoza. Depor vet detta men ser också sin chans att om inte få behålla spelare så åtminstone tjäna pengar på honom. Mig veterligen har ingen skiljenämnd gått in i ärendet och därför har klubbarna fått bråka fritt. Då blir det så här. Låt Lafita bestämma själv säger jag bara, i övrigt hänvisar jag till mina kollegor nedan...
Nina:
- Jag ska försöka göra en lång historia så kort som möjligt. Lafita lånades ut till Deportivo för två säsonger sedan, framför allt för att det var Zaragozas dåvarande tränare Victor Fernandez önskan. Omständigheterna under vilka detta skedde kan närmast liknas vid en lightversion av sommarens omdiskuterade försäljning av Zapater. Då Deportivo sommaren därefter ville köpa loss spelaren hade de inte råd, utan skrev istället ett kontrakt som gav Zaragoza vissa förmåneliga återköpsklausuler. Det är egentligen om dem man tvistar nu.
Från Deportivos sida hävdar man att det fanns vissa scheman; efter den 30 juni skulle det vara ett annat pris som var det gällande. Zaragoza menar å sin sida att priserna gäller per transfersäsong - och menar att de alltså hade till månadsskiftet augusti/september på sig att nyttja den lägre klausulen.
Lafita själv sade redan förra sommaren att han ville hem till Zaragoza, och han skrev personligen under det kontraktet man tjabblar om idag. Sedan dess befinner han sig i staden och har vägrat att prata med Deportivos representanter, inte heller har han underkastat sig deras hot och tvång. Zaragoza tilldelades en provinsiell transfer och Lafita rekommenderas att tillsvidare inte träna med något av lagen, varför han kör på egen hand med Zaragozas fystränare i Ciudad Deportiva, som är Zaragozas träningsanläggning.
Nu vill Lendoiro stämma Lafita för "kontraktsbrott". 25 miljoner Euro, tycker han att Angel ska betala, vilket är helt absurt. Många spelare, till exempel Filipe, ifrågasätter med AFE's stöd dessa klausuler, då de sällan står i proportion till spelarens lön.
Jag säger som så många gånger tidigare redan - båda parter har betett sig illa här, men Depor tar priset med sina orimliga hotelser som publiceras helt öppet och ogenerat på klubbens officiella hemsida.
Jag hoppas fröstås att det hela tar slut så fort som möjligt, innan fredag ska LFP svara på Deportivos överklagan, och att Lafita får spela hemma, för vår skull och för hans.
Daniel:
- Haha, ja denna fråga har jag skrivit ofantligt många artiklar om och jag börjar själv bli helt snurrig. Denna situation uppstod redan när Deportivo köpte Lafita efter sin lånesejour. Saken var den att Deportivo den gången hade till och med den 31:a juni på sig att meddela Real Zaragoza om man ville köpa Lafita eller inte och Deportivo meddelade lagom i tid att man skulle betala för spelaren. Det som stod i kontraktet var att Depor då hade en vecka på sig att fullborda köpet och detta skedde utan problem. När Lafita sedan var en Deportivo spelare stod det i hans kontrakt att Zaragoza hade en köpklausul på tre miljoner euro på spelaren om man meddelade Deportivo före den 31:a juni 2009 att man ville ha tillbaka honom. Detta fungerade fint och Zaragoza meddelade den 30:e juni att man ville köpa loss Lafita.
Enligt Deportivos sida så hade Zaragoza endast en vecka på sig att betala, likt det krav Zaragoza ställde på Deportivo tidigare, men när en vecka hade gått hade fortfarande inga pengar suttits in på Deportivos konto. Från Depor håll så antog man att Lafita därför skulle stanna, men enligt Zaragoza hade man tillåtelse att betala före den 20:e juli. Så dagarna gick och trots att datumet passerat den 20:e juli så hade inga pengar kommit in… varför? Jo, tydligen så var det tillräckligt att betala för Lafita innan transferfönstret stängde. Så dagen innan transferfönstret stängde sa Zaragoza att man är villiga att betala för Lafita. Hela Galicien kokade och duon Lotina/Lendoiro har i dagarna berättat hur frustrerade man blivit. Men visst, det stod ju faktiskt ingenting i kontraktet om att man skulle betala inom en vecka. Men visst låter det moraliskt fel att Zaragoza inte betalade på den muntliga överenskommelsen. Juridiskt rätt så ser det dock ut som att Zaragoza har och Lafita kommer troligen att sluta som en Zaragoza spelare.
Varför det har tagit så lång tid nu på slutet är av en enkel anledning, Lendoiro söker en ersättare till Lafita. Man ser att fallet är förlorat och man har därför inte i skrivande stund valt att överklaga (23:59:59 tisdagen den 8/9 är sista datumet för överklagan). I mina ögon är det Lendoiro gör lika omoraliskt som det som Zaragoza tidigare gjort och det tråkiga är att Lafita just nu inte har en klubb att spela för. Det är han som åker dit mest av denna situation. Jag hoppas att detta tar slut snart och att han går till Zaragoza då han tydligt visat att han vill dit. Deportivo kommer då få en vecka eller en månad på sig att hitta en ersättare, Giovani Dos Santos kanske?
Det spanska landslagets VM-kval diskuterade vi i förra veckans Fuera. Efter 5-0 på Belgien är svaret än mer givet, La Selección ligger i den absoluta världstoppen. Vilket lag är i dagsläget La Rojas största konkurrent om förstaplatsen i världen, om ens någon?
Robert:
- Spanien står i en klass för sig. Därmed inte sagt man vinner VM. Chansen finns men vi såg också hur bräcklig fotbollen var under Confederations Cup. En dålig dag på jobbet och man åker ut mot USA i åttondel, kvart eller semi.
Bland de lag som kan fightas emot idag står Brasilien i en klass för sig. Att ens nämna England här bara för att de för en gångs skull inte behöver kvala till VM tänker jag inte göra. I en perfekt värld spelar Spanien mot Brasilien i VM-finalen nästa sommar.
Nina:
- Det känns som om Brasilien är det enda riktigt realistiska hotet mot dagens Spanien. De kanske frångått skönspelet en aning men är fortfarande oerhört effektiva och svåra för sina motståndare att få grepp om. Egentligen är det så klart för tidigt att säga, för naturligtvis kommer situationen att se annorlunda ut för de lag som kvalar in i sommar då det drar igång.
Daniel:
- I mina ögon så är Spaniens världens bästa lag för tillfället, det är inget snack. På pappret har man det starkaste laget och spelidén man har är det ingen som klarar av att följa. Likt Holland så spelar man en underhållande och rolig fotboll som man bara älskar att kolla på. Att spelare som Fabregas, Albiol och Reina inte tar plats i laget visar vilken otrolig trupp man har att jobba med. Har Torres en ”dålig” dag på jobbet och går mållös, så gör David Villa två mål istället. Spelar inte Iniesta så går Silva in och nätar. Jag kan bara beundra Spanien, men om jag ska nämna någon potentiell utmanare om VM-titeln nästa år så är det Brasilien. Brassarna visar en otrolig form under Dunga, men jag anser inte att man har lika starkt lag som man haft tidigare.
Ronaldo, Ronaldinho, Rivaldo, Roberto Carlos, Cafú och Dida känns snäppet vassare än Luis Fabiano, Kaká, Felipe Melo, Andre Santos, Luisao och Julio Cesar. Samma sak gäller för Argentina där man litar alldeles för mycket på en viss Leo Messi som verkar trivas bättre i Barcelona än hemma i Argentina. Ett landslag som dock tyst trummar på lite i bakgrunden är England och det kan vara farligt med ett landslag som England som ingen riktigt räknar med, tidigare har England stått som favoriter i dom flesta sammanhangen men nu är man helt borträknade och det tror jag kan vara bra för britterna. Världsmästarna Italien då? Nja, dom kommer inte att hålla hela vägen och detta gäller även för maskinen Tyskland som kommer att ta sig till kvartsfinal/semifinal som vanligt men inte nå längre än så. Frankrike ser jag inte kunna utmana och inte heller Holland eller Ryssland känns tillräckligt starka för att kunna vara på Spaniens nivå. Spanien är världens bästa landslag, så är det bara.
Hasta luego!
