Villarrealbloggen: Optimistisk pessimist
Ytterligare ett i raden av pessimistiska blogginlägg, signerat er käre redaktör. Finns det något ljus i slutet på tunneln?
Kalle:
Villarreal ligger på nedflyttningsplats, och står efter sex spelade omgångar fortfarande utan seger. Det är lätt att plocka fram krisstämpeln och kräva tränarbyte, men det är trots allt Villarreal vi pratar om. Det är inte Real eller Atlético som sparkar tränare så fort det går lite tungt.
Jag har äntligen kommit underfund med att en lyckad försäsong inte betyder ett piss. Villarreals försäsongsmatcher värmde verkligen, och jag var riktigt optimistisk inför säsongen, trots att jag redan då insåg att det fanns brister i truppen. Pellegrinis avsked var tråkigt, men samtidigt såg jag fram emot ett nytt kapitel i klubbens historia. Ernesto Valverde kändes helrätt. Så här långt kan vi väl konstatera att Valverde varit ett enda stort misslyckande, men medan folk ropar efter hans avgång, så bör man kanske ta sig en funderare och tänka efter om skulden verkligen är helt och hållet hans?
0-0 hemma mot Espanyol, i en match där man var en man mer i 3/4 av matchen, är givetvis inte godkänt, men det märks så tydligt att det sitter i huvudet på spelarna just nu. En seger och allt kan vända, så enkelt kan det vara inom fotbollen. Minns ni Espanyol ifjol? De låg hopplöst sist en bit in på värsäsongen, men tog sedan ett par viktiga segrar och slutade till slut på tionde plats i ligan. Det hade ingen räknat med.
Jag säger inte att Villarreal kommer göra "en Espanyol", men det är trots allt 32 omgångar kvar. Det finns tid att få ordning på saker och ting, det finns tid till att klättra uppåt. Jag tror dock inte att Villarreal är att räkna med i toppen. Övriga toppkonkurrenter, undantaget Atlético, känns flera strån vassare i dagsläget, och jag tror inte att dagens Villarreal har vad som krävs för att kunna utmana. I bästa fall får vi hoppas på en Europaplats, men jag vågar inte hoppas på allt för mycket heller. Detta blir ett mellanår av sällan skådat slag. I bästa fall.
Valverde ja. Även om tränaren har ett stort ansvar så är det spelarna som sköter jobbet på planen. Det ser ovanligt omotiverat och slött ut för att vara Villarreal. Var verkligen Pellegrini en sån mirakelman? Jag vill även passa på att ge en känga åt ledningen som i mina ögon agerat helt fel under sommarens transfermarknad. Nilmar i all ära, men 15 miljoner euro känns i mina ögon som tämligen bortkastade pengar, särskilt då anfallet redan var så pass starkt. Istället står man idag med ett högst mediokert mittfält. Jag menar, Robert Pires är en underbar spelare, men man kan inte förlita sig på en snart 36-årig föredetting i en startelva. Eller för den delen Sebastián Eguren som blandar och ger mer än hans gamla klubb Hammarby.
För Nilmar-pengarna kunde man fått kanske tre bra spelare istället för en. Nu var det säkert en hel del prestige inblandat i denna värvning, men Villarreal har inte behov av att göra den typen av prestigevärvningar. Det är som att sälja sin själ. Nu hoppas jag innerligt att Nilmar kan börja leverera och motsvara de högt ställda förväntningarna, men med tanke på hur patetiskt dåliga resten av laget är, så kan man inte förlita sig till att han ska göra allt på egen hand.
Den enda som får godkänt så här långt under säsongsinledningen är Santi Cazorla. Fy vad jag älskar den mannen. Jag funderar faktiskt på att skriva en hyllningskrönika tillägnad honom under nästa vecka. Men hur bra Santi än är, så kan inte heller han göra allt på egen hand. Övriga måste också börja visa upp lite jävlar anamma. Annars kommer denna säsong knappast att sluta lyckligt.
---
Missade tyvärr kvällens heta möte mellan Sevilla och Real Madrid, och efter att ha sett highlightsen så blir jag knappast gladare över det. Sevilla kan verkligen vara att räkna med i år. Nåväl, de kommer inte att kunna rå på Barcelona, men de kan bli en het utmanare till andraplatsen. Sevilla har både spets och bredd i sin trupp, inte i samma utsträckning som Barca eller Real, men det kan räcka ganska långt ändå. Det ska bli kul att följa deras framfart denna säsong.
---
Annars gläds jag mest över att mitt kära Gnaget knep en pinne nere i Borås. Åtminstone något av mina lag presterar för närvarande. Såväl West Ham och Livorno, som har mina sympatier i England respektive Italien, ligger likt Villarreal i botten. Det är tur att man har AIK.
