Lazio-Villarreal 2-1
Villarreal drog till Rom för att vända trenden. Det såg riktigt ljust ut i mitten av andra halvlek, men matchen slutade, som vanligt, i misär för Villarreal. Nu måste ubåten ligga längre ner i djupet än vad självaste Kursk en gång gjorde.
Den här matchen börjar som de flesta matcher i en mer eller mindre menlös turnering i Europa, trevande. Båda lagen behöver fem minuter på sig att ”känna” på varandra, men så, som en blixt från klar himmel får Nilmar ett fantastiskt framspel från Eguren som snappar upp bollen i mittcirkeln. Det resulterar i ett ganska tamt avslut någon halvmeter utanför Bizzarris högra stolpe. Minuten senare dunkar Eguren iväg en riktig raket mitt på tidigare nämnda Bizzarri. Därefter fortsätter Villarreal kontrollera spelet i några minuter. Vi får några hörnor och halvchanser, Lazio har inget spel överhuvudtaget. Efter en dryg kvart faller Nilmar som en svan i straffområdet. Det beskriver väl hans insats den här säsongen ganska väl. Han får en ostskiva för det.
”Det är en jävligt tråkig match det här” hinner jag säga högt för mig själv. Två minuter senare blir den ännu tråkigare, när Zárate får en bra pass och enkelt kan slå in 1-0 i tjugonde minuten. Efter det målet ser man tomheten i Villarrealspelarnas ögon. Senna dyker ner i mattan efter en knapp kontakt med en Laziospelare. När han sitter där i gräset ser man på honom att han är förskräckt. Den enda som har glöd i ögonen idag är den gamla bajaren, Sebbe Eguren. Och vilken glöd dessutom. Han tar skott, följer upp returer, sliter på mittfältet och, ja, han blir fanimej skogstokig när han inte får en hörna slagen på sig. Jag tänker ”ska det verkligen bli han som visar vägen idag?”.
Matchklockan tickar på, man vet ju hur den här matchen slutar redan här. Villarreal torskar det här med 2-0. ”Trädgårdsmästarn slår in ett till i andra halvlek”, tänker jag. Men ack, så fel jag har. På ett inlägg från Spaniens bästa vänsterback, Capdevila, sätter någon till pannan och styr in en fin nick i bortre. Och vem är denna någon om inte Sebastian Eguren!?
Lagom till andra halvlek byter streamen kanal till Telecinco. När vi kommer tillbaka är det Lazio som tar kommandot för någon minut. Med den nye kommentatorns intensitet höjer Rossi, som varit helt osynlig i första, sin också. Det här kan bli bra alltså trots allt.
Villarreal kör på hårt framåt i början av andra halvlek, men det öppnar gigantiska ytor på egen planhalva. Lazio får en ganska farlig frispark, men nu är det verkligen vår ubåt som styr matchen. Efter en kvart in i halvleken får vi vår tionde hörna, Lazio har ingen än så länge. Efter vår elfte hörna vänder Lazio spelet. De kommer i ett fyra-mot-tre-läge som slutar med ett stolpskott vars retur går rätt ut mellan Lazioanfallarna. Sekvensen efter är likadan till Villarreals fördel. Vi bjuds på riktig Hawaii-fotboll.
I 69:e minuten händer något festligt. Metuzalem blir utvisad efter två gula kort. Det sista får han för en filmning i Villarreals straffområde. En filmning som ser väldigt suspekt ut, men som mycket väl kan vara en kapning av Marcano. Några minuter senare är det fasligt nära att trädgårdsmästarn får nicka in 2-1 till Lazio. Bara ”flyt” att den inte sitter där…
Efter 75 minuters spel får Cani gå ut. Han har, för att vara snäll, jobbat hårt i det tysta. In kommer Santi Cazorla. Fan, det här kan ju inte sluta med annat än seger! Tre minuter senare slänger Valverde in Llorente istället för Rossi. Lite synd, kan man tycka, för Rossi hade precis kommit igång. Valverde har tydligen en taktik; gör alla byten med treminutersintervaller, ty, Nilmar ut, Pereira in i 81:a.
I 86:e slår matchens slitvarg, Eguren, en riktig indianare till Zárate som driver igenom och kommer till avslut. Ett hårt, välriktat skott upp mot första krysset, som Diego López styr till hörna. Två minuter senare dör Telecinco-streamen. I alla min iver försöker jag att finna en ny, men det dröjer innan jag hittar en som funkar. Jag får förlita mig på sportbladets live-rapportering. När det borde gått dryga 91 minuter av matchen plingar det till i laptopen. Skräckblandad förtjusning sprider sig i mina vener innan jag inser vad som hänt. Lazio har gjort 2-1 genom inbytte Rocchi. Det som inte kunde hända har hänt. TV4sport visar bilderna fem minuter efter matchens slut. Ett riktigt övertidsmål. Fan.
Kommentar:
Nu vet jag inte längre vad man kan säga. Valverde har inte mycket med den här förlusten att göra. Visst, han skulle kunna sett till att hjältarna i gult kommer ut med glöd i ögonen, men jag har en känsla av att han faktiskt gjort detta. Detta bedömer jag efter att ha sett Egurens blick. Vi spelar ganska bra, trots att vi släpper riktigt stora ytor hemåt. Nej, nu behöver vi verkligen få igång våra bästa spelare igen.
Frågeställningar:
-Är det någon mer än jag som tror att Nilmar egentligen bara är José Mari som klippt sig och skaffat ett nytt humör?
-Hur många sena tacklingar lyckades Marcano sätta egentligen? Det där kunde blivit både rött kort och straff.
Och slutligen; Är det slut nu, Valverde?
Stats:
Skott på mål: 6-6
Bollinnehav: 47% - 53%
Varningar: Lazio: Lichtsteiner, Foggia, Kolarov och Metuzalem 2. I Villarreal: Nilmar, Eguren, Marcano.
Mål: Zárate (20’), Eguren (40’), Rocchi (92’).
