Intervju: Om Quique Sánchez Flores
Quique Sánchez Flores har tagit över som tränare i Madridklubben men är han frälsaren som ska få det sjunkade skeppet kallat Atlético de Madrid på rätt köl igen? Vi ville veta mer om vår blivande tränare och lät Valenciaredaktören Rickard Petersson svara på våra frågor.
Först och främst vill vi tacka Rickard Petersson för att han ställde upp med så pass kort varsel och svarade på våra funderingar kring Quique Sánchez Flores. För är det någon som känner till Valencia så är det Rickard, som var med och startade Spaniensektionen på SvenskaFans 2002 och även sidan för Valencia. Han har följt Valencia på nära håll under ett stort antal år och framförallt under tiden då Quique Sánchez Flores tränade Los Ché.
Så håll till godo kära läsare, här är frågorna som vi ville ha svar på och Rickards raka och ärliga svar.
Atlético de Madrids defensiv läcker som ett såll och 18 insläppta mål på åtta matcher är sämst i Liga BBVA. Kan Quique Sánchez Flores få ordning på Madridlagets försvarsspel?
- Egentligen kan man ju tycka att Quique borde vara en tränare som förespråkar defensiv och ordning där bak. Trots allt var han ju försvarsspelare själv i sina aktiva dagar. Förvisso en ytterback då och kanske är det däri hans kluvenhet ligger. Ytterbackar har ju en smula schizofrena förväntningar på sig. De förväntas vara offensiva och tränaren drömmer om att de ska komma upp på kanten för att antingen slå det perfekta inlägget eller själva få sätta en stänkare i krysset. Samtidigt förväntas dem att hålla tätt bakåt och täcka upp för mittbackarna när de eventuellt går bort sig. En glidtackling kan ju också locka för ytterbacken. Med andra ord, Quique är offensiv trots att han egentligen borde vara mer defensivt inriktad. Facit i hand har vi från hans sista tid i Valencia. Los Chés försvar läckte så det sprutade om det. Tror det räcker som svar på den frågan.
Har fått för mig att QSF är en stark förespråkare av 4-2-3-1. Eller körde han med någon annan taktik med fladdermössen?
- Det stämmer nog. Quique körde hårt på 4-2-3-1 men var också den som vågade bryta mönstret med att emellanåt varva in 4-4-2. Oftast då på bortaplan i Europaspelet när man vävde in bänknötare i laget. Men det var också en ganska sällsynt företeelse.
Viken typ av fotboll vill Atléticos nye tränare spela?
- Jag förutsätter att Quique på nytt kommer att försöka få igång Atléticos offensiv. Där kommer sannolikt fokus att läggas. Det är däri som lagets stora kvalitéer finns med Forlán, Agüero, Maxi, Simão för att nämna några. Frågan är om det blir någon satsning på 4-2-3-1 när man har två så stora stjärnor som båda egentligen vill och skall spela längst fram? Men om vi utgår ifrån att Quique håller fast vid sin spelidé så lär det nog bli så och jag tror att Agüero blir mannen som tar klivet ned och spelar släpande bakom strikern Forlán. Fart, flärd, mycket utnyttjande av kantspelarna och offensivt ytterbacksspel är det vi förmodligen har att förvänta oss av Quiques planer. I sig inget nytt eller banbrytande för varken Atlético eller spansk fotboll men det handlar ju lite om hur man vill göra det och vilka vägar man tar dit. Men hys inga onödiga förhoppningar om att det blir fokus på försvarsspelet.
Vilka är Quiques främsta respektive sämsta egenskaper som tränare?
- Quiques största förtjänst var hans engagemang. Han satsar fullt ut på laget och stöttar sina spelare. Det är en tränare som, upplever jag i alla fall, förutom att ta individerna i hand försöker se till det kollektiva goda. Ibland kanske lite för mycket och det är också hans svaghet. Quique jobbade mycket i Valencia med att få samman gruppen och få hela truppen till att prestera och få speltid. Det är kanske därför lite ironi i det hela att det då sprack så fruktansvärt den säsongen som Quique påbörjade och som Koeman fick avsluta. Men det är ett faktum att Quique roterade sönder Valencias chanser till att få ordning på spelet. Till varje match var det nya spelare på nya platser. Albiol spelade vänsterback. Moretti spelade högerback. Zigic och Arizmendi bildade forwardspar när taktiken gick ut på att spela boll efter marken och inte mata långa bollar. Felen var många och på något sätt vill jag säga att det var osäkerheten och alla dessa ständiga rotationer som la grunden till att laget aldrig kom igång den säsongen. Atléti-supportrar kan ju bara hoppas att Quique lärt sig av sina misstag men av hans misslyckande i Benfica kan man ju börja fundera.
Tror du att Sánchez Flores får se samma banderoller som i Valencia med uppmaningen ´Vete ya´eller kommer han att lyckas i ATM?
- Hade en träff med min vän och kollega Robert Johansson alldeles nyligen över en öl. Vi diskuterade just Atlético och tränare. Det är en ganska fascinerande procedur som på något sätt alltid verkar upprepas. Styrelsen verkar ha en stark förkärlek för att tillsätta tränare som man bara halvt tror på kan lyckas. Alltså redan från början tillsätts någon som man kan sparka med relativ lätthet lite senare om det skulle gå åt skogen. Så kan det i alla fall upplevas utifrån. Jag håller det för ganska sannolikt att banderollen kommer återvända för Quiques syn. Det känns inte som om framgångar för årets Atlético hänger så mycket på mannen vid taktiktavlan. Laget känns något mer urvattnat i år. Dels på grund av skador men också av den anledningen att ett flertal spelare börjar uppnå en viss ålder eller stadie i sina karriärer då det är svårt att utvecklas mer som fotbollsspelare.
Quique Sánchez Flores lämnar ingen oberörd, då alla verkar ha en uppfattning om honom. Du Rickard var rejält trött på den före detta Valenciatränaren redan innan han fick sparken, varför då?
- Jag vill här poängtera att jag länge skyddade Quique från den massiva kritik han fick motta redan tidigt på säsongen. Avslutningen på hans första säsong i klubben var inte magnifik om än inte dålig. Man såg tidigt att Quique var en helt okej tränare med kvalitéer i det taktiska och lagbyggande detaljerna. Däremot insåg man också att det taktiska likaväl kunde floppa rätt så rejält emellanåt. Framför allt mot "sämre" motstånd. Redan efter första året kändes det som att Quique inte var en tränare som hade förmågan att leda en storklubb till de framgångar som krävs i en storklubb. Quique passade perfekt i en underdog som kunde vara nöjd med att sticka upp och hota, likt Getafe som han kom från. Men en storklubb var för stort för Quique. Trots denna insikt tyckte jag att det var rätt att få låta honom fortsätta en andra säsong. Har man börjat bygga något så måste man få chansen att fullfölja om det inte varit katastrof innan. Och det hade det ju inte. Valencia nådde ju faktiskt en Champions League-plats första året med Quique. Men när resultaten uteblev och Quique gång på gång gjorde märkliga och dåliga val (det ständiga roterandet och oförmågan att motivera laget och välja rätt taktik i nyckelmatcherna mot de "sämre lagen"), ja då tröttnade även jag som länge försökte skydda honom och slå ett slag för kontinuitetens roll i klubben.
Valencia låg trots allt fyra i ligan och bara fyra poäng efter serieledarna Real Madrid hösten 2007 när han fick kicken. Handen på hjärtat och med facit i hand, var det så klokt att sparka Quique?
- Ja det var det. Poäng och resultat har ibland en överdriven roll. Det är enkelt att som supporter ibland sitta och säga att "det spelar ingen roll om det är snyggt, bara vi vinner". Så länge man vinner så är man nöjd, även om det ser skräp ut. Men få är nöjda över en längre tid om det ständigt är skräp det man får se. Valencia gjorde egentligen bara några handfull bra matcher i inledningen på säsongen. En fröjdig offensiv mot ett tandlöst Elfsborg säger i sig inte så mycket. När Valencia stod handfallna mot Rosenborg uppe i Trondheim, en match som jag för övrigt beskådade på plats, så fanns det inte så mycket tålamod kvar. Resultaten kom inte och inte heller spelet. Valencia hade levt högt på en bra serieinledning och sedan hankat sig fram men i en storklubb går det inte att bara "hanka sig fram". Fansen och styrelsen kräver mer än så. Samma sak i Atlético Madrid. Det är ingen slump att både Valencia och Atlético tillsammans med Real är de klubbar som flitigast bytt tränare senaste åren. Själv minns jag tomheten i Quiques blick på presskonferensen efter matchen på Lerkendal. Redan då visste jag att det var slut.
Atlético de Madrids sportchef är Jesus Garcia Pitarch, han hade tidigare samma roll hos Valencia när QSF var verksam hos fladdermössen. Att dessa två herrar inte drar jämnt är väl ingen större hemlighet. Men frågan är hur i helvete ska vi bli av med Pitarch? Hur lyckades ni och hade inte QSF någon skön formulering angående sportchefens val av spelare?
- Det där får det att ringa i en klocka. Jag tror det var något i stil med "Jag önskade mig en anfallare (eller om det var offensiv mittfältare?) och fick en ytterback" - något i den stilen. Kan dock inte på rak arm komma på vem det skulle kunna tänkas vara. Man blandar lätt ihop allt strul som varit i Valencia senaste åren också. Pitarch är ju inte ensam om att som sportchef ha kommit på kollisionskurs med spelare och tränare. Carboni var tämligen duktig på det också för att nämna någon annan. Rent allmänt kan man säga att det är viktigt att som tränare få de verktyg man behöver för att kunna uträtta sitt arbete. En snickare vill ha sin hammare för att dra i spiken, inte skiftnyckeln. Förhoppningsvis har Quique lärt sig något i en så stor klubb som Benfica om hur man får fram vad man vill ha.
Kanske blir det en smekmånad till en början mellan parterna Atlético och Quique, men på sikt är jag tveksam. Att skaffa sig ny tränare är ungefär lika jobbigt som att köpa julgran. När du väl köpt den hittar du genast fel på den och tycker andra har bättre.
