Panathinaikos - Asteras Tripolis
3 - 1

Villarreal-Tenerife 5-0

Efter att ha sett ett riktigt succéspektakel på Gamla Ullevi och en gedigen Djurgårdsinsats på Stadion var det dags att bita i dagens viktigaste (nåja) match; Villarreal-Tenerife på El Madrigal. Villarreal imponerade och satte fem baljor innan kalaset var över. Tenerife har det fortsatt tungt på bortaplan.

Ubåten sätter högsta fart från minut ett och får en felaktig offsideavblåsning direkt. Skit samma, säger jag, för Llorente satte ändå inte skottet. Gubbarna ser ändå taggade ut, det måste nog vara Gnagets guld som taggat oss. Tempot stiger, en perfekt genomskärare från Pires och ett snyggt inlägg av Capdevila, båda utan resultat, ger oss ett ”momentum” som gör att vi trycker ner Tenerife långt ner på deras planhalva. Spelet är kanske inte så vårdat, men vi har ett klart övertag den första kvarten.

Nästa genomskärare kommer från Marcano, som dagen till ära har petat gräsklipparen Gonzalo. Den är kontrollerad och slagen perfekt efter backen och dyker upp på Llorentes fötter. Llorente gör det enkelt för sig själv och hela El Madrigal när han tåar in 1-0. Det här målet är nog det viktigaste för Villarreal, so far, i årets La Liga. Llorente, som måste betraktas av en av våra bästa målskyttar får göra ett simpelt mål och ge sig själv och klubben lite utrymme. Hans första för säsongen.

Ett gäng minuter senare har Villarreal, trots målet, tappat sitt ”momentum” och släppt in Tenerife i matchen. Backlinjen står som lyktstolpar och ser på när Nino får en djupledsboll, men praktiskt taget snubblar bollen utanför. Det blir inte bättre av att samme Nino får ytterligare ett riktigt bra läge fem minuter senare. Man kan enkelt konstatera att vi har en defensiv centrallinje helt utan kommunikation och självförtroende.

Så länge som vi ser till att hålla bollen i laget och bygga spelet istället för att jaga bollen på mitten får vi till många halvlägen. Llorente och Rossi kommer igenom någon gång var och bakifrån kommer Pires, Cani, Capdevila och stundtals Javi Venta med framåt. I slutet av första halvlek kommer vi, som jag ser det, närmre förra årets fina spel. Det är ljusår kvar till samma nivå, men intentionerna är numera enklare att se om man jämför med säsongsinledningen. Vi går till halvtidsvila med uddamålsledning. Härligt.

Härligt är även ett ord som man kan använda om inledningen på andra halvleken, för det tar fanimej inte lång tid innan Pires sätter tvåan på ett snyggt inspel från vänsterkanten. Med 2-0-målet får vi höra suset på El Madrigals läktare för första gången i år.

Kalaset slutar inte, det är nämligen i princip nästa anfall som slutar i att Bruno petar fram bollen till Rossi som distinkt sätter 3-0. Snyggt och enkelt, för en gång skull.
Jag hinner knappt jubla färdigt Llorente får en ganska kass, hög boll från mitten. Det är faktiskt en nickbrytning Bruno som dimper ner bakom Tenerifes mittback som valt någon sorts libero-roll. Jeppe Hussfelt i TV-studion hinner till och med påpeka att Llorente inte hinner upp bollen innan den store Joseba slitit till sig den studsande bollen, duttat den över målvakten och nickat in den till 4-0 för vårt älskade Villarreal. Är det här matchen när det vänder?

Efter målkavalkaden i inledningen lugnar spelarna ner sig lite grann, men det tror inte jag att Valverde accepterar, samtidigt som han måste spara forwards som presterar, vilket gör att han byter ut den mätte tvåmålskytten Llorente och sätter in hungriga Pereira i 65:e minuten. Han tar även ut Rossi och sätter in Fuster i 71:a minuten. Däremellan känns det som tiden flyger iväg utan något speciellt att notera. I 77:e minuten lämnar den tredje av målskyttarna, Pires, planen och in kommer Escudero. Han ser sugen ut, och bara någon minut efter att han kommit in på planen drar han iväg ett inte helt oävet skott mot stolproten.

Ett lugn sprider sig över stadion. Varken Villarreal eller Tenerife gör något större försök att ändra på matchbilden. Det står ju ändå 4-0 och Villarreal har full kontroll på den här tillställningen. Jag tycker ändå att det är lite tråkigt, för jag känner att Villarreal behöver en riktig genomkörare av positiv energi inför fortsättningen av både ligan och Europa League. Jag tror inte att vi vänder några trender genom att bromsa de sista 20 minuterna av varje enkel segermatch. Fullt ös hela vägen!

Jag lyfter på hatten och tackar därför Capdevila och Cani som i vacker symbios fixar 5-0. Cani avslutar med ett sånt där göteborgskt döna-mål. Gött som körv!

Värt att notera:
Javi Venta spelade hela matchen som lagkapten mot sin gamla klubb. Han såg ut som en grinig gammal gubbe. Sånt behövs ibland!

Godin spridde bollar till höger och vänster medans Marcano gjorde ett ganska kontrollerat intryck. Har mittbacksklipporna varit för outmanade innan?

Hussfelt tycker att Tenerife beter sig som ett juniorlag i jämförelse med Villarreal. Kan vi inte få se Lazio bete sig som skolpojkar på torsdag?

Villarreal gjorde fem pytts idag. Det är mer än 41 % av årets La Liga-skörd.

Kommentar/Bonusinlägg:
Gnaget vann SM-guld idag, men det viktigaste i den storyn var att Daniel Tjernström avgjorde hela kalaset och fick lyfta bucklan. Han har Bråtens IK, Karlskoga, som moderklubb. Det har jag också. Vi spelar i Division 6 Östra Värmland. Vi är stoltast i världen över vår Bråten-pôjk, Tjerna!
Jag bor i Göteborg, går i skolan med IFK:are. Jag kan lova att jag är den enda Villarrealsupportern jag träffar imorgon. Det ska bli sjukt kul att gå till skolan imorgon, gissa om jag har mycket fotboll att prata om…

The facts:
Mål: Villarreal – Llorente (16’), Pires (47’), Rossi (52’), Llorente (53’) och Cani (89’)
Bollinnehav: 51% - 49%
Varningar: Llorente (44’)

Källor: TV4 Sport, aftonbladet/sportbladet/malformal's live-tjänster