Fuera de juego
Fotbollssånger, vänskapsklubbar, trogen publik och "one season wonders"
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Daniel Jakobsson, Skribent Spanien
De spanska lagen har all sina egna fotbollssånger, anrika eller ej. Något som lag i övriga Europa naturligtvis också har. Vilken/vilka är dina favoriter? Varför?
Robert:
- Jag har ju alltid varit en sucker för Barcelonas hymn. Inget snack om saken, den fyller sitt syfte med sitt "Barca, Barca, Baaarcccaaa". Men sen har jag ingen jätteerfarenhet förutom Real Madrids och Málagas hymner och där är den sistnämnda grotesk. "Málaga, la bombonera bla bla bla de Costa del Sol" osv.
I Sverige tycker jag att både Blåvitt och MFF har trallvänliga intron medan AIK´s känns något överskattad. GAIS har också en rätt okej Håkan Hellström-låt. Och i England/Liverpool är "you´ll never walk alone" otroligt effektfull.
Övriga världens eventuella hymner/intron kan jag för dåligt för att uttala mig om så därför låter jag bli.
Nina:
- Jag är överförtjust i Zaragozas hymn. Förstås. Det är och kommer givetvis också alltid att vara den första sång på spanska jag lärt mig utantill, något jag är ogenerat stolt över; och - hur ironiskt det än kan tyckas med tanke på den emotionella bergochdalbana det alltid är att älska Zaragoza - dessutom en hymn som jämt ständigt mig på oförskämt bra humör.
Annars gillar jag Athletic Bilbaos visa, lite av sistnämnda anledning - jag blir lite varm och lycklig av den.
Fast vackrast är Sevillas, det går inte att förneka.
Allra sämst - tillsammans med IF Sylvias ursäkt till hymn som är så bedrövlig att man börjar känna medlidande för den och gilla den- är den rockversion jag hörde av Barcelonas på plats på Camp Nou - jag blev lite generad av den, varpå mitt sällskap välvilligt förklarade att den här versionen spelar man för barnen, de tycker att den är "tuff". Ah.
Daniel:
- Som Liverpoolsupporter så älskar jag ”You’ll never walk alone” och historien bakom denna sång som dånar innan och efter matcherna på Anfield. Det är inte bara på Anfield som ”YNWA” spelas på, utan vi har flera klubbar som tagit efter som Celtic, Borussia Dortmund och Borussia Mönchengladbach. Även AC Milans fans sjung denna låt en gång i tiden för att hedra dödsoffren i samband med Hillsborough katastrofen där 96 stycken Liverpool anhängare fick sätta livet åt. ”Justice for the 96” skriks det fortfarande om påAnfield och allting känns som en saga i Liverpool historien. Därför berör just You’ll never walk alone mig så himla mycket och jag tror inte det har skrivits någon bättre låt än den.
Det finns dock flera till hymns som jag tycker är störtsköna och högt upp på den listan finner vi West Hams ”forever blowing bubbles” som är en färgglad och härlig låt. En annan låt som verkligen får en glad och munter är Leeds Uniteds hymn ”Marching on together” som förenar en hel förening som under flera säsonger gått ner och ner. Mitt Deportio har en musikalisk hymn som faktiskt låter riktigt skön, men ingenting jämfört med redan nämnda alternativ. ”Hala Madrid” som Real Madrid spelar tycker jag verkligen inte om, även om låten inte går ut på det så känns det som att låten vill vara överklassig och bara låta skräckinjagande. En luddig förklaring, men kort sagt så gillar jag inte Real Madrids hymn. Här i Sverige så har jag även Hammarbys ”Just idag är jag stark” som en favorit som jag verkligen gillar och det är härlig stämning i sången. Hoppas dom kan vänta några dagar längre för allsvenskt spel, då ger den lust när den kommer.
'
Liverpoolanhängare polar med Atléticofans, GAISáre gillar Wolves och så vidare medan supportrar från samma stad ofta skyr varann som pesten. Hur skulle du förklara de vänskapsband som knyts mellan supportrar från olika länder?
Robert:
- Och alla älskar St. Pauli. Glöm inte det!
Många klubbar har en liknande historia och attraherar samma typer av människor. Därför är det naturligt att exempelvis arbetarklassen i Liverpool gillar sina jämlikar i Madrid. I dagens samhälle är världskartan liten och det blir enklare att knyta band mellan sig. På samma sätt finns ofta en rivalitet i samma stad mellan olika lag och kan man knyta band med likasinnade för att stå upp mot storebror så gör man det. Ofta på ett syskonaktig sätt men tyvärr ibland också mer våldsamt som ni alla vet.
I fallet GAIS - Wolverhampton ser vi två klassiska underdogs som båda slåss för att bli av med ett mindrevärdeskomplex. Så länge man inte tävlar på samma villkor i samma liga finns alla förutsättningar för långvarig vänskap. Och så ska det nog vara också.
Nina:
- Det kan väl bottna i allt möjligt, egentligen, jag tror inte att det finns en fullgod förklaring som täcker alla sådana slags vänskapsrelationer men naturligtvis är identifikation en lågoddsare. Supportrar till klubbar som representerar något, arbetarklass, politisk frihetskamp, finner sina motsvarigheter i andra ligor och känner tillhörighet.
Det här kan bara vara fördomar eller renaste slump - men de flesta jag känner som håller på Real Madrid håller även på Milan i Italien.
I andra fall tror jag att värvningen av en älskad spelare kan förena lagen, lite så som i fallet med Zaragoza och Genoa. Nu finns inga relationslinjer huggna i sten här ännu - men generellt kan noteras att de flesta Zaragozasupportrar sedan Zapater kastades bort tycker bra om Genoa och vice versa.
Men låt säga att ligorna skulle slås samman (nej det kommer inte att hända men rent hypotetiskt) och dessa goda vänner plötsligt skulle bli konkurrenter skulle det ju givetvis upplösa allianserna. Som det ska vara.
Vem säger att vänskap är villkorslös?
Daniel:
- Först och främst så vill jag säga att det inte bara är mellan olika länder som detta kan förekomma utan också mellan olika städer. Jag minns själv en gång när jag var på ishockey för åtta år sedan och Sundsvall Hockey skulle ta emot Skellefteå AIK i den dåvarande Norrallsvenskan. Som dom flesta kanske vet så ligger Timrå precis utanför Sundsvall och att Västerbotten klubbarna Björklöven och Skellefteå länge haft en utav Sveriges värsta hockeyderby känslor. Hur som helst så möttes alltså Sundsvall och Skellefteå och från ingenting ropar Skellefteå klacken ”Vi hatar Timrå” och Sundsvalls klacken svarade ”Vi hatar Löven” och tillsammans gaggade man ihop sig mot motpartens ”hatmotståndare”. Lite lustigt faktiskt, men det var ett konstigt ögonblick för den dåvarande 11-årige pojken Daniel.
Nu säger jag inte att klubbar går ihop endast för att vara emot den andra klubbens ”hatobjekt”, men jag tror att många av dessa klubbar känner sig samhöriga med varandra på något vis. Ta mitt exempel ovan. Timrå var på den här tiden ”storebror” till Sundsvall Hockey och huserade i Elitserien, likadant med Björklöven som ansågs vara storebror till Skellefteå. Liknande känslor kan korsa gränser och likt olika städer kan olika lag från olika länder känna samhörighet. Det förenar och engagerar folk som endast idrotter kan göra, det är faktiskt väldigt fascinerande.
Enligt Marca har Barcelona den mest trogna publiken i Spanien. Hur ställer du dig till det påståendet? Vilket lag ska annars ha den titeln? Utveckla ditt svar.
Robert:
- Populistiskt crap. Jag menar, hur svårt är det att vara supporter till Barcelona idag? Klart folk kommer och tittar, ända från Japan, när Barca vinner och vinner och vinner. Då är det mer beundransvärt att titta på de mindre lagen. Typ GAIS för att återknyta till föregående fråga. Hur kul kan det vara att åka land och rike runt för att se sitt lag mestadels spela uselt och förlora? Där har vi de riktiga fansen. De som älskar sitt lag i vått och torrt. Lag som exempelvis Athletic i Spanien. Alltid ett väldigt tryck på hemmaplan, trots inte alltför stora idrottsliga framgångar. Likaså Betis, där också för att visa dagens storebror Sevilla att de kan stå upp för sitt lag. Om inte annat för att knäppa Sevillafansen på näsan.
Barcelona har bra fans, många andra lag mer trogna....
Nina:
- Bah. Hur mäter man det? Skickar man ut blanketter till registrerade där man ber dem fylla i eventuell tidigare klubbtillhörighet varpå man sedan sammanställer hur många som konverterat och för hur länge sedan och från vem och käre bror statistik får leverera den ekumeniska sanningen? Nej, jag säger som Robert - populistiskt skitsnack.
Barcelona kanske har flest supportrar, det gör dem inte trognast - jag skulle våga mig på att säga att en betydande procent börjat följa klubben i samband med det senaste årets framgångar och den tidigare vågen anslöt under Ronaldinhos era. För att ta sverige som exempel har Barcasupportrarna ökat med marginal sedan en viss Zlatan kom till klubben, kan de med rätta kallas trogna då? Kan de ens kallas supportrar?
Nu säger jag inte att Barca inte har sina trogna, naturligtvis har de det. Men i fråga om trognast tror jag inte att man kan utse en vinnare alls. Det finns madridistas och sevillistas och beticos och Athletic Bilbao-supportrar, zaragocistas och fan och hans mormor som skulle kunna gå i döden för sina klubbar; att de inte nödvändigvis är lika många gör inte deras känslor mindre geniuna. I många fall - tror jag - tvärtom.
det är lätt att påstå sig älska något eller någon i medvind, men troheten visar sig först när det slår om och går dåligt. Om Barcelona skulle råka åka ur Primera så skulle det ganska snabbt visa sig vilka som var äkta - trogna - och inte. Än mer om de inte avancerade direkt på en säsong.
Daniel:
- Den mest trogna publiken i Spanien? Jag trodde Katalonien inte var Spanien? Skämt åsido, men en sån här sak är ju bara löjlig att utse egentligen. Något jag undrar är hur Marca ställer sig själv till den frågan och hur dom menar med att Barca har mest trogna fans, är det för deras enighet ”vi mot resten av Spanien” eller är det för att man har så många supportrar? ”Mer än en klubb” brukar ju Barcelona ofta vara stolta med och kan det ha något att göra med dom små orden som gör att Marca anser att Barcelona har flest trogna fans? För jag ser inte varför dom skulle kunna ha det.
Jag skulle inte vilja påstå att Barcelona har ”flest trogna” fans i Spanien, istället kanske jag skulle välja ett lag som Athletic Bilbao där fansen är riktigt bakom sitt lag och där fotbollen kanske betyder lite mer än alla japaner som kommer till Camp Nou för att titta på ”världens mest underhållande fotboll”. Jag har ingenting emot Barcelona då jag, nästan, alltid sympatiserat mer med blaugrana än marängerna från Madrid. Jag säger inte att Barcelona inte har trogna fans, för det har dom, men jag tror att dom mindre lagen har fler ”trogna” fans än t.ex. storlag som Barcelona, Real Madrid, Chelsea eller Manchester United där titlarna rullar in på löpande band och det är bara att hoppa på hästen och följa med på ridturen.
Hur förklarar du det faktum att en spelare kan vara briljant i en klubb en säsong, sedan säljas vidare och inte lyckas alls i sin nya klubb bara för att åter vara magnifik i nästa klubb? Det är trots allt ett inte helt ovanligt scenario.
Robert:
- "Hockey-syndromet". Något som visar hur mycket en spelare är beroende av saker som sin omgivning, det sociala spelet och uppskattning. Det är otroligt viktigt. Mer än man tror. Trivs man inte så vågar man inte. Självförtroendet sänks och sen är det kaputt. Jag tänker på en spelare som Mendieta. Kung i La Liga i början av 2000-talet, medioker i Lazio, hyfsad i Middlesborough. Mendieta blev förvisso aldrig sitt rätta jag igen som andra kan bli när de kommer tillbaka till rätt miljö igen men ja, ni fattar. Fler tränare som vill bli lyckosamma bör ta fasta på beteendevetenskap och psykologi tycker jag. Lyckas man ena gruppen och få varje individ att känna sig speciell är största slaget vunnet oavsett hur svagt lag du på förhand har. Jag lovar.
Nina:
- Det är i sådana fall som det blir påtagligt hur mycket omgivningen betyder för individen. Trivs du med dina lagkamrater, med din tränare och med organisationen kan du mycket väl prestera över det man först satt som toppen av din förmåga - rycks du sedan ifrån allt du byggt upp och vant dig vid är det inte alls säkert att det som de andra såg - det magnifika du - verkligen bara berodde på dig. Så att säga.
Vi är alla produkter av vår omgivning vare sig vi vill eller inte, och även om vi har bra grundförutsättningar kan det bli helt åt pipsvängen fel om inte det runt omkring stämmer. Jag vill på inget sätt förringa individen - jag är individualist ut i fingerspetsarna - men i slutet av dagen är fotboll trots allt en lagsport, och konsten som föder framgången här handlar om att få ihop en trupp med bra laganda, moral och arbetsvilja. Det känns ganska uppenbart.
Daniel:
- Hade jag varit vetenskapsman så hade jag kunnat ge ett utförligt svar, men nu är jag inte det och får gå på det jag vet och det jag tror. Hur pass bra det går på fotbollsplan har oftast något att göra med hur pass bra det går utanför fotbollsplan, det går hand i hand. Allt från stämningen i omklädningsrummet till hur pass varm din kokta korv är påverkar och det är klart att det sätter sina spår. Vi har ju ett bra exempel på en viss Tobias Hysén här i Sverige som gjorde succé för Djurgården i ett par säsonger och folk trodde på en gyllene framtid för Göteborgfödde Tobias. Livet flöt och på så vis flöt även spelet, sen var det dags att ta ett stort steg… nämligen att flytta till England och spela för Sunderland under en viss Roy Keanes ledning. Visst gick det ganska så hyfsat för Tobias på planen dom gångerna han fick spela, men han kommer ändå ses som ett misslyckat nyförvärv inför Stadium of Light fansen då det endast blev en säsong för Tobias. Anledningen? Han och hans flickvän kunde inte bosätta sig tillräckligt bra för att trivas. Så endast en säsong blev det i Sunderland innan han återvände till Sverige och för spel med IFK Göteborg och resten är ju, som man säger, historia.
Men det finns gott om exempel, vi har ju bulgaren Valeri Bojinov som under sin sista säsong med Lecce gjorde succé och Fiorentina ryckt in honom till Florens. Men varken där, Juventus eller Manchester City kunde anfallaren hitta sin rätt utan det har dröjt fram tills i år när Parma kom och knackade på dörren som han har börjat spela som sin sista säsong med Lecce år 2005. Det är svårt att sätta fingret på vad och varför det är som det är, men trivs man inte utanför plan så trivs man inte på plan. Det är min teori.
Hasta Pronto!
