Kviborg & Robert bloggar om spansk fotboll: Die Mauer
Christopher Kviborg och Robert Johansson bloggar om spansk fotboll!
"Halt, här får ingen passera, kommer ingen förbi" dånar musiken ur mina högtalare samtidigt som muren rivs. En gång till. Nu 20 år senare. Thåström levererar som alltid, nu mer effektfullt till bilderna från dagens Berlin. Och det är förstås ingen slump att jag själv spelar den låten just här och nu.
Lika lite är det en slump att jag också tittade på Fotbollsgalan. Medan Lech Walesa välte(r) murar både 1989 och 2009 hyllade vi i Sverige våra fotbollshjältar med både galaklänning och Kent. Zlatan vann sin femtielfte raka Guldboll och "hotar" dessutom sluta i landslaget. Men orka bry sig i paritet med vad annars skedde i världen liksom. Ibland behöver man stanna upp och tänka till och sätta det vi håller på med i jämförelse med vad som egentligen är viktigt i livet. Tänk på det ni "planstormande djurgårdsfans!"
***
Jämför vi den svenska galans vinnare mot för den spanska ser det ut såhär:
Sverige:
Guldbollen: Zlatan Ibrahimovic, Barcelona
Årets mål: Emil Johansson, Hammarby
Årets målvakt: Andreas Isaksson, PSV Eindhoven
Årets back: Olof Mellberg, Olympiakos
Årets mittfältare: Kim Källström, Lyon
Årets allsvenska spelare: Tobias Hysén, IFK Göteborg
Årets anfallare: Zlatan Ibrahimovic, Barcelona
Årets nykomling: Viktor Noring, Trelleborg
Årets tränare: Mikael Stahre, AIK
Spanien:
Mästare: Barcelona
Ligans bäste spelare: Leo Messi, Barcelona
Bäste tränare: Pep Guardiola, Barcelona
Bäste målvakt: Iker Casillas, Real Madrid
Bäste försvarare: Dani Alves, Barcelona
Bäste mittfältare: Xavi, Barcelona
Bäste offensiva mittfältare: Andres Iniesta, Barcelona
Bäste anfallare: Leo Messi, Barcelona
Säsongens genombrott: Sergio Busquets, Barcelona
Säsongens ”Fair Play”: Juan Carlos Valerón, Deportivo
Barcelona finns representerat även i den svenska galan som ni kan se, annars är det stor skillnad. Svenska mästarna AIK har med en utmärkelse, spanska mästarna Barca tar storslam. Något som självklart beror på ligornas olika stjärnkvalité.
I övrigt finns inte så mycket säga förutom att jag tycker det är intressant att spanjorerna delar upp årets mittfältare i två utmärkelser. Något vi svenskar också bör tänka på!
***
När muren revs på riktigt var jag tio år och fattade aldrig riktigt vad som skedde. Men när jag själv var i Berlin under Fotbolls-VM 2006 fick jag andra perspektiv. Tyskar som berättade om tiden på både rätt och fel sida av den stora betongkolossen. Tiden när Ebba Gröns "Die Mauer" på alla sätt och vis gjorde skäl för sin introrad. Berlinbor instängda på varsin sida av samma stad. Sin egna stad. Och kontrasterna var stora. Det kunde man tydligt se bara genom att ta en promenad genom dagens Berlin där mycket lever kvar rent visuellt. På ena sidan ett stängt, tillknäppt samhälle, på den andra ett mer fritt och öppet. På ena sidan exprimenterade DDR med sina idrottsmän och på andra levde BRD som om inget hänt. Rent idrottsligt då alltså, naturligtvis.
DDR blev aldrig någon stormakt i fotbollen (Dynamo Dresden största laget?) men i andra idrotter visade landet skrämmande resultat.
Men those days are over numer så att säga. Och för att göra en lång historia kort - Idag får Thåström och Ebba Grön ursäkta. Idag kommer alla i allra högsta grad "förbi" och samhället är öppnare än någonsin. Tack för det!
