Spanien - Argentina 2-1
Ett par gnistrande anfall och en efterlängtad debut när Spanien vann det prestigefyllda vänskapsmötet mot Argentina på Vicente Calderon.
- Att möta ett lag som Argentina är alltid ett eldprov, vi visste att de skulle spela hårt och räknade med ett tufft möte, säger förbundskapten Vicente del Bosque på presskonferensen som följer gårdagens seger i kölvattnet. Jag tycker att vi behandlade bollen riktigt bra i första halvlek och visade på fint offensivt spel och anfallsvilja; för att i andra spela mer eftertänksamt och kontrollerat.
Och visst; det var de regerande Europamästarna som verkligen bjöd upp till dans igår kväll. Den spelglädje vi kommit att vänja oss vid präglade La Roja, och trots att domaren dömde bort ett par straffar för värdlaget, och faktiskt förbisåg ganska många riktigt fula argentinska sparkar, vilka aldrig skulle överses i ett mästerskap, så lyckades spanjorerna med konststycket att inte ge efter för detta utan fortsätta behålla kontrollen – över spelet, över sig själva.
Spanien dominerade inledningsvis och bjöd förmodligen Maradona på ytterligare ett par orosmoment, hans mannar har svårt att få tag på bollen, än svårare att sedan behålla den inom det som borde kallas, men inte känns som, laget. Och nog syntes det på legendaren att han var allt annat än nöjd, frustrationen han uppvisade vid sidan av planen återspeglades dessutom hos spelarna. Argentina var frustrerat.
Del Bosques 4-5-1-uppställning fungerade bra i första halvlek med den för kvällen briljanta Xabi Alonso som balansspelare kompetent uppbackad av Sergio Busquets, samtidigt som Xavi, Iniesta och Silva tilläts röra sig friare över större ytor. Det var just samspelet mellan dessa fem mittfältare (bland de absolut främsta inte bara i Spanien utan i världen på sina positioner) som var den riktigt stora behållningen de första fyrtiofem. Att se dem lekande lätt gång efter annan lura bort –göra bort- de som matchen framskred alltmer irriterade Gago och Mascherano var inget mindre än en fröjd.
Spanien kunde tagit ledningen redan kvarten in i matchen då Romero gick bort sig (i sann Carrizo-anda!) och lämnade Coloccini kvar att blockera Villas skott; borträknat Di Maria var det backarna som var bäst i Argentina.
Spaniens 1-0-mål var resultatet av just detta fantastiska mittfältsspel; Iniesta väggspelade (genialiskt!) med Villa, med Silva och med Xabi Alonso – stormade det argentinska försvaret, hittade Villa som hittade Silva. Denne tråcklade sig in i straffområdet och måttade skott, Romero var dock med på detta, men släppte en retur som Xabi Alonso utan antydan till svårigheter placerade i mål.
Det var ett fantastiskt fotbollsmål, och avslutningen på första halvlek var Spaniens bästa period i matchen.
Argentina hade inte mycket att sätta mot, men när Maxi krockade ihop med Raul Albiol (som kom in istället för Puyol i den 46’ minuten) och föll alltför lätt dömde Alan Kelly straff, och Messi som inte gjort något större väsen av sig i matchen, kunde kvittera.
Eftersom Spanien då redan blivit blåsta på två straffar var stämningen på läktaren inte den vänligaste.
Spanien i andra halvlek var mindre intensivt och fick inte alls igång samma anfallsglada offensiv; Del Bosque bytte ut Xavi och plockade in Fabregas men det förändrade inte strukturen.
Maradona provade att byta Higuain mot Tevez, men förutom att den senare var betydligt mer hetlevrad var det egentligen hugget som stucket. Man City-stjärnan blev i sina försök att provocera spanjorerna mer provocerad själv och bleknade sedan bort.
Jesus Navas debuterade för Spanien och gjorde bra ifrån sig.
Ett par minuter efter Ramos läge att i den 77’ minuten återge ledningen till La Roja var det så dags för Jesus Navas (in 82’) att till sist få göra debut. Sevillasonen kom in med en helt ny energi och utmanade flitigt på högerkanten, och fick igång en fin press tillsammans med Mata, som gick in samtidigt.
Två par pigga ben som teleporterade allt spel till offensivt straffområde.
Då Negredo kom in ställde Spanien om helt till 4-3-3, pressade sydamerikanerna oförskämt och intensivt – i den 85’ minuten kom så möjligheten som också innebar segern då Demichelis tog ner en boll med handen, och inte ens Alan Kelly kunde förneka straffen.
Xabi Alonso, utan att tveka, slog den med full kraft rätt upp i målvaktens vänstra kryss. Det var en vacker straff.
Negredo hade två chanser som han kunde ha förvaltat bättre, i den nittioandra var han i princip ensam med Romero men sköt bollen rakt i famnen på denne.
Iker Casillas, som gick ut i den 88’ minuten, gjorde sin hundrade landskamp och fick fira med ännu en seger.
Sammantaget så gjorde Spanien en bra match och klarade av att växla tempo och kontrollera den argentinska frustrationen; bollinnehavet 75-25 – säger egentligen det mesta.
Det ser bra ut, det här. Fast dräkterna är för jävla fula.
Spanien: Casillas (Reina, m.88); Sergio Ramos, Puyol (Raúl Albiol, m.46), Piqué, Capdevila; Busquets, Xabi Alonso, Xavi (Cesc, m.61), Iniesta (Navas, m.82), Silva (Negredo, m.65); och Villa (Mata, m.82).
Argentina: Sergio Romero; Coloccini, Demichelis, Heinze, Ansaldi; Maxi Rodríguez (Lavezzi, m.83), Mascherano, Gago (Cambiasso, m.74), Di María; Higuaín (Tevez, m.58) och Messi (Perotti, m.83).
Målen: 1-0, m.15: Xabi Alonso. 1-1, m.60: Messi(str.). 2-1, m.85: Xabi Alonso (str.)
Domare: Allan Kelly (från Irland)
Varning, Spanien: Busquets
Varningar Argentina: Heinze (28), Coloccini (30), Ansaldi (41), Gago (61), Tévez (64) och Demichelis (81)
Publik: 54 000 åskådare på Vicente Calderon.
Matchen inleddes med en tyst minut till nyligen bortgångne tyska målvakten, Robert Enke. Och må han vila i frid.
Källa: Marca.com
