La Esquina ND
Spanienredaktionens Nina Ljung Fredman och Daniel Jakobsson spekulerar och synar det senaste som har hänt inom spansk fotboll. Denna gång handlar det bland annat om dom spanska domarna, Segunda och Real Madrids inledning.
Daniel om dom spanska domarna
Jag vet inte vad som är felet på dessa spanska domare och varje helg så går dom mig på nerverna. Jag har själv gått den svenska domarutbildningen och varit domare i ungefär två år, och även om svenska domare får mycket kritik, så anser jag att dom spanska domarna är ljusår ifrån samma nivå som vi och många andra ligor har i Europa. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så här och det kan vara lätt att kritisera domarna efter en förlust eller dylikt, men i t.ex. Italien så klagas det inte lika vilt på domarna som här i Spanien.
Vi kan ju börja med att ta mitt Deportivo som i helgen mötte Atlético Madrid. Domaren i den matchen hette José Luís Paradas Romero, vi kallar han för Paradas Romero. Paradas Romero har dömt den spanska högsta ligan sedan säsongen 2007/08 och har fortfarande en bedömningsförmåga som en groda. För det första så blåste han fullkomligen sönder matchen på Riazor och blev utbuad av båda lagens fans efter dom första 45 minuterna. Tydligen har domarna pratat innan matchen att se upp för Rikis filmningar och även om han förtjänade det gula kortet, så kom det som ett brev på posten. Jag tror knappast att t.ex. Manuel Pablo hade fått ett gult kort för en liknande incident. Även det är dåligt av dom spanska domarna, man vet vilka som ”förtjänar” gula kort och man vet vilka som inte gör det.
Åter till matchen. I början av den andra halvleken så dömer Paradas Romero straff för Deportivo och ger gult kort till Pablo Ibañez och straffen var faktiskt, efter att ha sett repriserna, solklar. Men då går den assisterande domaren in och viftar för offside och trots att Paradas Romero redan har blåst för straff så tar han tillbaka det och blåser för en offside istället. Jag höll på att slita av mig håret och som man kan läsa i min rapport för matchen så skriver jag redan då att ”den spanska domarstabben visar ännu en gång att man är bland dom sämre i Europa. Skämmigt.” När sedan allting lider mot ett oavgjort resultat så faller Albert Lopo ganska så lätt i Atléticos straffområde och Paradas Romero väljer att ge Deportivo en straff. En sån straff brukar man oftast kunna ge i matchminut 37, men i matchminut 95 är ju ganska hårt mot Atlético spelarna som svarar med hårda protester.
Nej, jag är inget större fan utav dom spanska domarna och hoppas att både utbildningarna och engagemanget för bättre domare trappas upp nu. En utav världens bästa ligor måste ju få en utav världens bästa domarstabbar?
Nina om Apoño
Generellt tycker jag bra om Málaga. Det är ett genuint lag, de spelar hårt och tänjer ofta på gränserna till vad som ändå får lov att klassas som 'för fult' och inget emot det. Det är upp till domaren att våga kliva fram också och det vet vi ju hur det brukar vara med den saken. Igår bjöd de upp Zaragoza till dans och i säsongens minst fotbollsdominerade match hittills kastades det omkring ganska bra med både förolämpningar, kroppar och hopp.
Jag har inget alls emot lite ruff och känslor, tvärtom - det är oftast välkommet och så länge den som sticker fram hakan och är näsvis också är beredd på att svaras på samma sätt och nöjer sig därmed är allt i sin ordning.
Men.
Málagas Apoño behärskade varken den konsten eller sig själv då Zaragozas respons på de blåvitrandigas fulspel blev lite för intensiv. Först kapar han Los Manos gullegris Ander Herrera, som inte direkt gör allt i sin makt för att hålla balansen heller. Denne har synpunkter vad gäller brytningen eftersom han trots allt kommer i bra fart i bra läge; Ander bröstar upp sig mot Apoño, trycker upp ansiktet i hans, gapar och skriker - och får vad tillbaka?
En spottloska av allt äckelpäckligt.
När sedan Marko Babic skyndar fram för att sära på dessa båda kämpar så spottar Apoño på honom också.
Hur vidrigt och sunkigt det än kan tyckas så överträffar han ändå sig själv när han minuten senare kallar Ewerthon för svartskalle.
Och där drar jag gränsen. Spottloskor - ja - äckligt, tragiskt, men också lite för dumt för att bli blodigaste allvar. Det är liksom lite för uppenbart att man är pantad och den som förlorat när man måste spotta på någon, när man inte kan hantera situationen verbalt längre. Om det däremot sedan övergår till rasistiskt dravel, blir så rått och så hatiskt - då är det för sent för länge sedan, då har inte bara domaren tappat greppet om matchen utan spelaren i allra högsta grad om sig själv också.
Apoño har medgett att han skrek svartskalle till Ewer strax innan den senare i ren frustration armbågade ner Málagaspelaren, att det var den kommentaren som utlöste Ewerthons reaktion. Och ja - den smällen förtjänade han. Minst.
Nu återstår att se vad disciplinnämnden vidtar för åtgärder. Med de skamligt låga summor böterna brukar ligga på ser jag ingen förändring. Det ska kännas, dammit! Det ska svida, så som orden svider för den de landar på.
Daniel om spanska lags chanser i Champions League
Den 22:a maj år 2010 så är det dags för den 18:e Champions League finalen. Som dom flesta kanske redan vet så spelas finalen på Santiago Bernabéu, vilket i sin tur är Real Madrids hemmaarena. Om vi snabbt tar oss en titt på grupperna så hittar vi i Grupp C ett spanskt lag och i form utav marängerna, Real Madrid. Två segrar, ett kryss och en förlust har det hittills blivit för huvudstadslaget och till veckan möter man FC Zürich hemma, för att sedan avsluta gruppen mot Marseille borta. Real Madrid har ett ypperligt läge att gå vidare och vid seger mot Zürich så är man så gott som klar. Man hamnar då på tio poäng och ifall Milan slår Marseille hamnar dom på tio poäng också och då är det omöjligt för Marseille att komma ikapp. Vinner Marseille däremot så hamnar dom på nio poäng och Milan står kvar på sina sju, vilket betyder att om Real Madrid förlorar i Frankrike mot Marseille så kan det bli en målskillnadsaffär mellan Milan och Real Madrid… något som just nu ser bra ut för Madrid. Så Real Madrid är så gott som klara redan.
I Grupp D hittar vi krislaget Atlético Madrid som redan är utslagna och har endast lyckats göra två mål på fyra matcher. Man hade inte alltför omöjlig grupp med Chelsea, Porto och APOEL men det har inte riktigt fungerat för Atlético i år. Men en Europa League plats ligger man på och det gäller att man åtminstone får med sig ett poäng i bortamatchen mot APOEL i veckan, för annars så tappar man troligen den också då man möter Porto i den sista omgången. I Grupp G så kan vi se det första spanska laget som är helt klara redan och det är Sevilla som efter 1-1 hemma mot Stuttgart är vidare till slutspelet. Övriga lag i gruppen är Rangers och Unirea. Den andra slutspelsplatsen är fortfarande inte avgjord och det finns en hel del att spela om för dessa klubbar.
Sist, men inte minst, så blickar vi mot Grupp F där Barcelona är med. Detta kan vara den jämnaste Champions League gruppen på länge och alla fyra lag kan fortfarande gå vidare. Vi har det ryska laget Rubin på lika många poäng som Barcelona, fem, vi har ledarna Inter på sex poäng och det ukrainska laget Dynamo Kiev på fyra poäng. Anmärkningsvärt är att inget utav dessa lag har vunnit mer än en match mot varandra och vi har två lag (Barcelona och Inter) som har +1 i målskillnad medan dom andra två lagen har -1 i målskillnad. Kan det bli jämnare? Till veckan möter Barcelona Inter och det finns så många olika scenarior att jag själv blir helt snurrig i skallen. Det bästa vore om man vinner mot både Inter och Kiev för att vara helt säkra på avancemang. Man brukar säga att nio eller tio poäng ska räcka för att gå vidare, men i denna grupp så är det för jämnt för att tänka på det viset. Rubin har ett övertag på Barca med tanke på deras inbördesmöten och eftersom Rubin har Kiev hemma i nästa omgång så bör Barcelona försöka gå efter två segrar på dom två uppkommande matcherna... annars kan Europa mästarna åka ut redan i gruppen.
Nina om Segunda
Toppmötet melan Real Sociedad och nykomlingarna Cartagena slutade 1-0 till baskernas fördel och med den segern bakom sig tar de klivet om och går upp som serieledare i den mycket täta toppen av Segunda Division. Hércules utan Mandía ligger kvar på tredjeplatsen och fortsätter det såhär så får vi tre spännande nykomlingar i Primera nästa höst.
Något som gläder mig personligen (borträknat att Huesca kämpat sig upp över strecket) är att Elche för en gångs skull lyckats göra någonting rätt. Segundans svar på Atlético har faktiskt klarat av att hamna femma. I helgen besegrades Real Betis med 3-0 på Martinez Valero.
Vad gäller grönvita från Sevilla har de fortstt svårt att få grepp om sin nya division. Det började bra som brukligt är, men verkligheten kom snart ikapp dem.
Med en match mindre spelad innehar Real Betis tabellens elfteplacering, precis snäppet före Numancia som de halkade ner tillsammans med.
Tränaren för laget, Antonio Tapia, säger efter nederlaget att han redan innan matchen varnat spelarna för Elche - som han kallar Segundas just nu formstarkaste lag.
- Vi måste se varje match som en final, säger tränaren och citerar där med Alberto Zapater, som upprepade samma mantra om och om igen då Zaragoza huserade i världens bästa andradivision.
Inte heller publikfavoriterna Cadiz imponerar såhär långt. Efter tretton omgångar befinner de sig med huvudet precis över vattenytan, och rösterna börjar som brukligt är kräva tränaren Javi Garcias huvud på ett silverfat.
Antonio Muñoz, president för Cadiz, försöker dock lugna pöbeln.
- Vi måste lita på professionalismen hos spelare och tränaren, säger han efter 4-0 i baken mot Girona. Vi ska inte börja göra folk nervösa nu, det har aldrig hjälpt någon tidigare och det återstår många poäng att spela om än.
På de tre senaste matcherna har Cadiz släppt in tio mål.
Daniel om Athletic Bilbao
Ännu en gång så lyckas Athletic Bilbao att störa en storklubb och denna gång så är det i form utav Barcelona. ”Barca gav bort viktiga poäng till Athletic” kan man läsa i Barcelonas matchrapport här på SvenskaFans och visst kan det ses som en missräkning i siffror för Barca supportrarna, men man kan inte räkna med seger i varenda match. Speciellt inte när man möter ett lag som Athletic Bilbao med allt som försiggår runt klubben och atmosfären runt hela klubben, det är något alldeles extra. ”Mer än en klubb” kanske?
Athletic Bilbao är inget lag som man bara kan ställa ut skorna mot och tro att man vinner över och verkligen inte på San Mamés. Nu såg jag tyvärr inte Barcelona matchen själv, men jag vet hur det brukar se ut på San Mamés och jag vet hur Athletic uppträder. Man är som ivriga, hungriga vargar som sliter som djur ute på planen. Det är sällan bortalagen får ytor att spela runt på och man håller en hög press på motståndarna. Jag älskar sånt och speciellt när det är ett lag som Athletic som gör det med sina baskiska rötter och sin historia. EuroTalk har Athletic som favoritlag i Spanien och efter Deportivo så är det troligen Athletic som kommer för mig.
Nina om Real Madrids inledning
Trots tveksamt spel och en pinsam biljett ut ur CdR mot fantastiska Alcorcon är marängernas säsongsinledning den bästa sedan 1991-92. Klubben som går mot El Clasico som serieledare efter att ha besegrat Racing Santander hemma med 1-0 har plockat 28 poäng av 33 möjliga.
En förlust - mot Sevilla - och oavgjord match borta mot Sporting Gijon; på hemmaplan är Real ännu obesegrade.
Hur tråkigt det än må vara så är det såhär man vinner i slutet av dagen. Genom att sätta sina chanser. Det går att tjata sig hes om skönspel och liknande men inte fan hjälper det att man slår alla passar rätt och bara gör snygga brytningar om bollarna inte sitter i nät.
Fotboll är ingen skönhetstävling, och tycka vad man vill om Real Madrid - de gör det som behövs, varken mer eller mindre.
Om inte annat får det kallas effektivt.
Veckans elva, 4-3-3
Målvakt: Dudu Aouate (Mallorca)
Vänsterback: Àlvaro Arbeloa (Real Madrid)
Högerback: Dani Alves (Barcelona)
Mittback: Diego Colotto (Deportivo La Coruña)
Mittback: Pepe (Real Madrid)
Mittfältare: David Albelda (Valencia)
Mittfältare: Jesús Navas (Sevilla)
Mittfältare: Gonzalo Castro (Mallorca)
Anfallare: Gonzalo Higuaín (Real Madrid)
Anfallare: David Villa (Valencia)
Anfallare: Nilmar (Villarreal)
