Kviborg & Robert bloggar om spansk fotboll: Mitt el Clásico
Christopher Kviborg och Robert Johansson bloggar om spansk fotboll!
- Para los niños. Son para los niños. Entiendes?
Aldrig förr hade jag varit så rädd. Här hade jag kommit så nära som man bara kan och sen riskerade jag att missa allt på mållinjen.
- No. Inglés? We are from Sweden, började vi och låtsades att vi inte alls kunde ett ord spanska.
I själva verket hade vi bott några månader på Solkusten och tagit nattbussen från Málaga i hopp om att få se el clásico på plats. Via en bar i Pedregalejo fick vi höra att det i stort sett var omöjligt att köpa biljetter på plats inför clásicon men att det kunde gå. Vi fick tips om en restaurang som hade kontakter och sen var vi på väg. Under ett mellanstopp i Valencia fick vi dessutom i pissoaren lära känna en spanjor som skulle fixa entré åt oss. Lyckan var total. Trodde vi.
För inte fan hittade vi någon restaurang som hette som Málagaborna tipsat om. Inte fan hittade vi någon Pedro på busstationen som skulle hjälpa oss. Istället blev det en taxi med destination Camp Nou. Och detta efter en dag i skolbänken och 14 timmars bussresa, inklämd mellan haschrökande och agressiva sydamerikaner. Inte en sekunds sömn med andra ord.
Väl på plats utanför arenan lyckades vi bli hånade av alla.
- Dumma svenskar som tror ni kan få biljetter till ikväll!
Folk på gatan, supportrar, personalen på Camp Nous museum, ja alla skrattade elakt till oss.
- Ikväll är det extra laddat. Figo kommer tillbaka till stan. Till och med svarta börshajarna vill se matchen själva ikväll. Åk hem igen!
Men trägen vinner.
Efter någon timme utanför Camp Nou måste vårt rykte föregått oss och en herre med kostym och Barcaemblem erbjöd oss biljetter. 30 000 pesetas styck (1500:-) skulle han ha. Deal! Först efteråt slog det oss att de små rosa biljetterna såg suspekta ut men hur tusan skulle vi veta hur en äkta el clásico-biljett såg ut?
Stämningen var på topp inför matchen. Överallt såg vi folk i Barcas färger men inte en enda vitklädd människa. Och jag svär, hade någon kommit i en Realtröja hade denne inte överlevt fem minuter. Väl inne på Camp Nou kom vi förbi två säkerhetskontroller innan den sista, precis vid vår stolsrad, sa stopp.
- Detta är ju biljetter för barn!
Jaha Och där stod vi.
- Sorry. We came from Sweden for this. No español.
Vakterna visste inte vad de skulle göra och tack och lov kunde de inte prata lika bra engelska som de förstod. Till slut blev det något i stil med "jaja, vi har ögonen på er. Kommer det någon som vill sitta där åker ni ut". Whatever och vi kunde inte vara lyckligare.
Matchen blev sedan en enda lång glädje. Trots ösregn, sömnbrist och inget ombyte log jag mig igenom de 90 minuterna. Buropen när Real och Figo äntrade planen var sinnessjuka. "Peseterosedlar" med Figos bild regnade ner över plan och publiken bildade det numera klassiska färgtifot över hela arenan. Magiskt. Barca vann med 2-0 och vi ramlade ut i natten som lyckliga men omtumlade.
Vad nu liksom? Vi hade i all iver missat att boka hotell på plats och att festa hela natten i väntan på morgontåget var uteslutet. Vi var alldeles för blöta, illaluktande och trötta för det. Förmodligen var det också därför vi aldrig lyckades hitta ett rum för natten. Och efter timmar av vankande av och an gav vi upp. Sova, vi måste sova! Och alternativen var få. I en tunnelbanenedgång nära centralstationen sov vi därför sittandes igenom det som var kvar av natten innan vi klev på morgontåget tillbaka till Solkusten. Ett tåg som i 16 timmar plöjde genom den Iberiska halvön och som varje sekund påminde oss om hur risiga vi måste varit. Stanken från våra blöta, uteliggande kläder kan inte ha varit mysig och kvinnan bredvid mig bekräftade det med att vara mer på toa än på sin plats.
När vi sedan kom tillbaka sent söndag kväll hade vi gjort det alla trodde varit omöjligt. Sett el clásico på plats inne på Camp Nou och vi kände oss som kungar. Med ett leende ställde jag mig i duschen, rakade mig, tog på mig rena kläder och stupade sen i säng fram till sent dagen efter. Skolan fick vänta. Och tro mig, jag skulle inte byta alla andra fotbollsmatcher jag sett live mot den här enda. Det var värt alla mödor och jag kommer komma ihåg den kvällen resten av mitt liv!
***
Avdelning Ego. Inför förra säsongens el clásico på el Camp Nou skrev jag en liten text i Marca. Den finns att beskåda här.
***
Till sist - en kul bild från Málagas träning igår
***
Vi ses på skribentträffen i Göteborg ikväll!
