Gulbollen 2009
Vi på Villarrealredaktionen är stolta över att kunna presentera 2009 års sanningar i fotbollsvärlden. I ett sammanfattande inslag som fransmännen kallar Le Ballon de Jaune, engelsmännen The Yellowbally och tyskarna Der Gelball, redovisas här bland annat vem som egentligen varit bäst det gångna året, vem som kanske borda byta frisör lagom till 2010 och vem som borde göra fler mål, av andra anledningar än själva matchresultatet. Ärade läsare, välkommen till Gulbollen 2009!
Årets Spelare
Själva Gulbollen, tilldelas en spelare som varit bäst under årets gång.
Jacob: Eftersom Marcos Senna dragits med en del skador i år så antar jag att platsen är vikt åt Leo Messi. Jag har sällan hört till de som anser att statistik är det viktigaste i fotbollsväg. Messi har inte gjort flest mål eller flest assist i år, men han har helt enkelt varit i en klass för sig, och har så varit i flera år men aldrig fått utmärkelsen på grund av att en hårgeléproppad portugis gjort femton mål mot West Bromwich säsong på säsong. Och som den stora spelare han är klev han fram i CL-finalen och avgjorde till Barcelonas fördel. Stort är ordet för lille Messi.
Jonas: Efter den här hösten har jag svårt att kunna motivera en utnämning av någon Villarrealspelare här, även om killar som Pires, Diego Lopez och Cani sett riktigt bra ut under hela året. Nåväl, jag får söka mig utanför Valencia-regionen den här gången. Min Gulboll år 2009 går istället till Arsenals Cesc Fabregas. Han besitter det jag dras till allra mest när det gäller fotbollsspelare: en förståelse för spelet så stor, att han utan någon anmärkningsvärd storlek, snabbhet eller styrka kan dominera en hel fotbollsplan alldeles själv. På senare år (en fånig term, med tanke på att karln är 22 bast) har han till och med börjat ösa in mål titt som tätt. Han leder ett till stor del orutinerat Arsenal på ett perfekt sätt, och vet ni varför? Han har klubbens DNA i blodet.
Kalle: Tråkigt, förutsägbart, självklart - Lionel Andrés Messi. Den lille argentinaren har varit i en klass för sig under hela 2009 och har rättmätigt valts ut till världens bästa fotbollsspelare. När Messi är som bäst finns det ingen som kan mäta sig med honom, och då ska man ha i åtanke att pojkspolingen är blott 22 år gammal. Han är bara två år äldre än mig, vilket känns helt sjukt. Hade jag haft en tiondel av den talang som grabben besitter så hade jag inte suttit i ett snötäckt Sverige just nu. Men jag är inte bitter...
Patrik: Ni ska få världens största svenne-svar; Zlatan Ibrahimovic. Han blev köpt av världens bästa lag som ersättare för världens då bästa målskytt, Samuel Etoó, och tog över hans mantel, satte den över axlarna och förklarade för världen att den var för liten. Zlatan vann allt som Inter kan vinna, alltså allt utom Champions League och kommer antagligen göra något liknande med Barca. Han framstod även som en hyvens kille i landslaget och var lagkapten när våra blågula hjältar presterade som bäst. Ingen är lika jämn-grym som Mr Ibra.
Simon: Måste även om det tar emot säga Lionel Messi. Han har varit grym under året och varit en stor del till Barcas sex titlar 2009. Det är en talang utöver det vanliga och i mina ögon är han tillsammans med Ronaldo de två mest underhållande spelarna att titta på. Den mediaskygge lille argentinaren besitter en otrolig snabb/kvickhet och en teknik som är gudabenådad, 23 mål i La liga förra säsongen säger det mesta.
Men skulle också kunna säga Xavi. En spelare som har ett spelsinne och en speluppfattning som ingen annan i världen. Är i princip omöjligt att ta bollen från killen och det är lika underhållande att se hans passningsspel match efter match. Syns kanske inte lika mycket som Messi, men minst lika viktig för Barcelona.
Årets Nykomling
Tilldelas en spelare som inte tidigare fanns där, men nu dansar fram mellan fotbollsfansens hjärnceller.
Jacob: Även om jag ogillar att han springer runt med en ganska ful skogshuggarskäggstubb och kortbyxorna högre upp än vad de satt på Arne Borgs tid så måste jag säga Gerard Piqué här. Att gå från Uniteds kylskåp till ordinarie i världens bästa lag är inte fy skam, och stundtals har den unge Piqué överglänst kapten Puyol. Återigen har United släppt ifrån sig en stor talang, bevis på att den där rödmosiga skotten inte är så smart som alla påstår.
Jonas: Förra säsongen började förvisso 2008, men Oh My Edin Dzeko God! Var kom han ifrån, hur kunde han och en gammal brasse bilda årtiondets giftigaste anfallspar? Grafite var minst lika fantastisk då, kanske till och med lite mer fantastisk, men han har tyvärr dippat den här hösten medan Dzeko fortsatt göra mål och nosat på VM-spel med Bosnien. Därför går Årets Överraskning till tyska mästarna Wolfsburgs Edin Dzeko.
Kalle: Iker Muniain! Där snackar vi kommande världsspelare. Killen är nyligen 17 år fyllda men är redan en framträdande lirare i Athletic som sett ruggigt starka ut så här långt på säsongen. Jodå, spanjackerna vet hur man fostrar unga spelare, men framförallt så vågar de ge dem chansen i tidig ålder. Där har vi mycket att lära hemma i Sverige. Muniain får mig otänkt att tänka på en viss Cesc Fabregas som också var stjärna i tidig ålder. Jag hoppas bara att Muniain stannar i Bilbao och fortsätter att utvecklas där innan han tar steget till en av Europas toppklubbar. För det kommer han att göra en dag, garanterat.
Patrik: Ever Banega har under den pågående säsongen sysslat med saker som inte har så mycket med datorer och webbkameror att göra. Det har resulterat i att han är en tongivande spelare i Valencia, som trots enorm ekonomisk kris presterar riktigt bra fotboll. Hade han varit lika suverän under hela 2009 och inte börjat sin europakarriär med ett riktigt dret-år hade han fått den här bollen av mig. Nu vill jag istället ge den till Mario Balotelli, som tillsammans med Zlatan var den som kickade hem bucklan till Inter. Han är dessutom bara 19 bast.
Simon: Skulle nog vilja säga Edin Dzeko. Han värvades till Wolfsburg 2007 och blev en omedelbar hit. Men det var säsongen 2008/09 som han fullkomligt exploderade. Eller vad sägs som 26 ligamål och 10 assist på 32 ligamatcher. Den långe 23 åringen har imponerat stort på mig de gånger jag sett honom och han är en fruktansvärt giftig anfallare. Inte undra på att han var ett hett villebråd på marknaden i år. Hur som helst verkar han stanna kvar i Wolfsburg ett tag framöver, men jag tror inte det dröjer länge innan han värvas till någon av de riktigt stora klubbarna. En spelare jag tror vi kommer få se mycket mer av!
Årets Överraskning
Tilldelas en spelare som likt Villarreal tagit ett par steg framåt och lämnat ordentliga fotavtryck i fotbollsvärlden.
Jacob: Att Milan fortfarande inte insett att man är i akut behov av föryngring och förbättring. Inte ens när man sålde Kaka tar man in en ersättare, och kanske är det där hela överraskningsmomentet kommer in, då Kaka varit den unga spelare som laget förlitat sig på och i stort sett den ende som presterat på en jämn hög nivå de senaste säsongerna. Resultaten blir också därefter, det går inte att springa runt med ett mittfält bestående av Pirlo, Gattuso och Ambrosini. Kanske 2005, men inte 2009 och verkligen inte 2010. Var är farten, var är kreativiteten? En Stevie Wonder med grönstarr ser att det behövs föryngring och förbättring i Milan. Vilken tur då att de tar in Beckham...
Jonas: Det finns bara en David Fuster! En lokal kille som kom till Villarreals B-lag 2004 som 22-åring, gjorde fyra säsonger där innan det 2008 var dags för en sejour på en högre nivå. Elche blev destinationen, succén ett faktum, Villarreal plockade tillbaka honom och i år är han som 27-åring fast förankrad i a-laget i Spaniens härligaste lag. En osannolikt bra kultspelare.
Kalle: Ifjol hade jag flera Villarrealspelare att nämna under denna kategori, tyvärr är fallet inte så i år. Barcelonas Pedro är däremot ett namn som ploppar upp omedelbart i huvudet. Inför säsongen visste jag knappt vem han var, men han har på kort tid etablerat sig i Barcelonas A-lag och dessutom blivit historisk med att göra mål i samtliga turneringar som laget medverkat i. Pedro har redan gått om den hypade "supertalangen" Bojan och går en spännande framtid till mötes. Egentligen borde han kanske nämnts under "årets nykomling", men han är trots allt 22 bast.
Patrik: Min personliga överraskning är Vedran Corluka i Spurs. Han är hyggligt ung och hade en ganska misslyckad säsong i City bakom sig när han kom in som en sommarbris i Spurs. Han stapplade på sitt skånkiga sätt rätt in i mitt hjärta. Corluka får det lätta att se svårt ut och lurar på så sätt upp sina motståndare upp på läktarn. Och då är han ytterback.
Simon: Spelaren som får denna utmärkelse heter Darren Fletcher, spelare i Manchester United. En spelare som jobbat i det tysta i ett antal år nu. Är enligt min åsikt kanske världens mest underskattade spelare. Alla som är någorlunda insatta i Premier League tror jag är beredda att hålla med mig. I år har han verkligen tagit ett par kliv framåt och blivit en av Uniteds absolut viktigaste spelare. En balansspelare på mittfältet som är utmärkt att spela med i de stora matcherna. Expert på att plocka bort stjärnor, grym passningsspelare och har ett otroligt hjärta och en fenomenal arbetskapacitet.
Inte världens mest spektakulära spelare som dribblar av många spelare eller gör mycket mål. Men samtidigt en spelare som jag tror varenda lag skulle vilja ha!
Årets Flopp
Tilldelas en spelare som inte varit i närheten av att leva upp till förväntningarna.
Jacob: Även om varken Forlán, Agüero eller Simaõ rosat marknaden så går utmärkelsen sämst, sämst, megasämst till Atlético Madrids backlinje. Även om den i våras uppenbarligen var bra nog för att spela till sig en CL-plats så spelar det mindre roll när man väl i CL gör bort sig så oerhört att det varit mer hedervärt att blivit degraderade till Segunda B på grund av att man använder läderpiskor i omklädningsrummet. Om en sådan regel nu fanns. I och för sig finns det väl inte längre några förväntningar var gäller de rödvitas försvar. Varför blir jag så upprörd? Jag gillar ju inte ens Atlético...
Jonas: Diego eller Felipe Melo? Frågan är om Juventus ens scoutade någon av dem. Exakt vem som får bära denna tvivelaktiga titel är dock svårt att säga. Diego är trots allt ny i Italien, men Felipe Melo spelade ett helt Confederations Cup i somras. Å andra sidan gjorde ovan nämnde Cesc Fabregas det också. Så där har jag väl mitt svar: Felipe Melo är Årets Flopp.
Kalle: Ah, det känns lite trist att svara Felipe Melo, men kostar man 260 miljoner och inte lyckats uträtta mer än han gjort så finns det inget annat val. Det är ett mysterium hur denne brasse kunde gå från att vara fantastisk i Fiorentina till totalt genomusel i Juventus. Det måste vara det kalla klimatet uppe i norra Italien. Diego verkar inte trivas han heller så...
Annars är Juanito i Atlético en megaflopp, men det var en väntad sådan. Jag sade redan inför säsongen att han skulle bli en flopp, och se så rätt man fick. Förvisso är hela den klubben en enda stor flopp så här långt, men med spelare som Juanito i backlinjen är det inte särskilt konstigt. Som man bäddar får man ligga.
Patrik: Aquilani. Synonym för Benítez misslyckade säsong i Liverpool. Hela Englands fotbollsfans skrattar åt värvningen, och det är väl mer än nog för att få en Gulboll. Bubblare blir Mark Hughes.
Simon: Jag måste säga att årets flopp är Alberto Aquilani. Alberto Aquilani spelade inte alls många matcher för Roma under säsongen 2008/2009 och var enligt mig inte någon jätte stjärna i där heller. Sedan värvas han till Liverpool för att fylla det stora tomrummet efter Xabi Alonso. Mittfältaren värvades från Roma för hela 20 miljoner pund och har efter i princip halva säsongen startat en enda match(alla tävlingar) och endast gjort några inhopp. Efter att ha varit skadad en lång tid så verkar det inte som att Aquilani är den spelare man kanske förväntat sig. Kanske beror mycket på skadan kille åtdragit sig, men jag tycker att det är en alldeles för dålig spelare för att täppa igen luckan efter Xabi Alonso. Priset för Aquilani var högt och den enda prestation Aquilani åstadkommit så här långt är hans klagomål på Liverpools dåliga Champions League spel.
Årets José Mari
Behöver ingen förklaring.
Jacob: En utmanare till denna prestigefulla utmärkelse de senaste åren är Dani Alves, högerbacken som anses vara fotbollsvärldens största hycklare. Men apropå hycklare så utser jag en annan herre som kanske passar än bättre in i den kategorin – Steven Gerrard. Mannen som ska vara den urbrittiska stålmannen och moraliserar då spanjorer och portugiser slänger sig till höger vänster är själv en filmare av yppersta klass. Vem minns inte hans svanhopp då Pernia smekte honom med axeln i CL förra året, som slutade med straff till Liverpool i mötet mot Atlético Madrid? Till råga på allt går sen ”experten” Bosse Petersson in och påstår att det visst är är straff när hela världen ser att Gerrard filmar. Det lönar sig tydligen att måla upp sig själv som en hårding som avskyr fusk, för då kan man själv fuska och få domaren att köpa det. Så är fallet med Steven Gerrard. Bara för att han ser ut som en knytnäve betyder det inte att han är lika hård
Jonas: Egentligen skulle jag vilja säga ”alla brittiska spelare”. ”We don't cheat”, ”We're to honest to dive”. Oh really? Ända sedan Eduardo-fallet orsakade storm i hela Storbritannien har det varit en enda kavalkad av infödingsfilmningar. Bara några matcher efter det där CL-kvalet dök Celtics egen Aiden McGeady (irländare, men vad tusan) i en ligamatch. Sedan finns de gamla vanliga svanhopparna; Gerrard och Rooney, och jag undrar inte om vi får lägga Ashley Young till den listan också. Det råder ett extremt hyckleri bland både de brittiska spelarna och de brittiska tidningarna kring filmningsfrågan – och det värsta är att de flesta utomstående köper deras lögner. Nu har man börjat kunna skönja artiklar på till exempel ansedda The Guardian i ämnet, och som utvecklingen ser ut just nu hos filmande engelsmän så lär den typen av artiklar bara öka.
Kalle: Steven Gerrard. Nu förtjänar förvisso inte Gerrard att jämföras med en så fantastisk individ som José Mari, men om vi ska kora årets filmare (vilket priset trots allt handlar om) så är Gerrard en solklar vinnare. Det roligaste av allt är att Gerrard så ofta påtalat hur mycket han hatar filmingar, när han i själva verket tillhör toppeliten av fuskare själv. Hyckleri på hög nivå!
Patrik: Jag påstod, i ett svagt ögonblick, att Nilmar skulle kunna vara en José Mari i ny frilla. Jag vill inte ändra mig i frågan. Han springer runt och grinar, producerar inte värst mycket (speciellt inte i Villarreal) och borde kunna få ut otroligt mycket mer. Lägg därtill att han var vår dyraste värvning någonsin. José Mari i kvadrat.
Simon: För mig är det Fernando Torres. Innan alla börjar gnälla på mig och tycka att jag ska skriva Cristiano Ronaldo så vill jag säga att jag tycker Torres är en mycket bra spelare. Men jag tycker det är otroligt störande att se en av fotbollsvärldens kanske största gnällspikar lägga sig ner i situationer där han så lätt kan stå upp om han vill. I situationer där han inte når bollen, får den för långt ifrån sig, inte har läge att göra mål eller möter en tyngre spelare väljer han att slänga/lägga sig. Jag är ett stort fan av La Liga, men ser även mycket Premier League och det känns som att Torres är lite för kinkig för det engelska fysiska spelet. Årets José Mari heter därför så fint som Fernando Torres.
Årets Målskytt
Tilldelas en spelare som man gärna kramar om.
Jacob: Här vill jag ge min kram till Guillermo Franco. Den bäste värdelösa fotbollsspelaren som någonsin skådats. Dessutom ser han sådär underbart småkorkad ut. Nu springer han runt och gör livet surt för mittbackar i Premier League, något som måste passa honom som äppelmoset på julskinkan. Dessutom gör han ju sina två eller tre mål per säsong. Vilken kultlirare.
Jonas: I år är det definitivt vår egen Ruben Cani. Han har gått framåt oerhört de två senaste åren, och i takt med att våra resultat börjar ljusna så lär Cani bli ett namn som kommer upp i landslagsdiskussionen. Han är ingen Cazorla, men han är väldigt bra på allt: tekniken, psyket, det defensiva jobbet, de offensiva djupledslöpningarna, målskyttet, fysiken, spelförståelsen... säg mig vad han saknar. Förutom detta är han ju, som ämnets förklaring kräver, oerhört söt och gemytlig i sin utstrålning. Krama Cani!
Kalle: Krama om och krama om, men Jens Lehmann är verkligen en helt fantastisk människa på alla sätt och vis. Han förtjänar kanske inte en kram, men definitivt ett omnämnande. Den dag han väljer att lägga handskarna på hyllan så kommer åtminstone jag att sörja. Bara i år har han lyckats med konsstycket att tömma blåsen mitt under pågående match, gå på Oktober-fest utan tillåtelse från klubben, öppet kritiserat Stuttgarts ledning, trampat motståndarspelare på handen, bland mycket annat. Säga vad man vill om den gode Jens, men han säger precis vad han tycker, och det ska han ha all heder för.
Patrik: Gonzalo Higuaín. Tanken på att jag nyss har skrivit att jag vill ”krama om” honom gör mig lite illamående, men sablar ett sånt målsinne den mannen har. Många kanske tänker att han bara har producerat under sista delen av 2009, men vem vann Reals interna skytteliga förra säsongen? Higuaín såklart, dock tillsammans med gubbtjyven Raúl, på 24 mål. Tråkigt men sant.
Simon: Måste nog säga Rinkebys stolthet Martin Mutumba, vilken kille. Var en av de absolut bästa spelarna i Allsvenskan i år och är en för jäkla skön snubbe. Han är en riktigt bra spelare som jag personligen tycker borde testas i landslaget. En ovanlig spelare som är grym på att hålla i bollen och dribbla sig fri. Jag tycker vi behöver den spelartypen i landslaget. Men det som gör att jag så gärna vill krama om killen är hans sköna personlighet. Han tror hela tiden på sig själv och helt enkelt älskar att spela fotboll. Och vad sägs som hans tatuering, hans uttalanden i direktsänd TV, på fotbollsgalan eller varför inte hans sköna show i andra halvlek mot Göteborg. Min kram 2 lax 9 går därför helt enkelt till Martin Mutumba!
Årets Frisyr
Tilldelas en spelare som borde byta frisyr, alternativt betala extra mycket, eftersom denne gör ett sådant fantastiskt jobb.
Jacob: Florårets stora frisyrstjärna hette Bacary Sagna med sina blonda rastaflätor. De sitter fortfarande kvar, och frågan är om inte den gode Sagna får behålla sin titel även i år. Med sin mörka hy och de majsblonda flätorna saknas bara läppstiftet så har vi fotbollsvärdens svar på Björn Ranelid.
Jonas: Vi går mer och mer mot nån sorts street-thug-gangsta-rap-utseende på många spelare. Och inte undra på, killar som Lennon, Sakho och Balotelli har säkerligen inte haft den mest rosenbladsfyllda av uppväxter, men finns det ingen anständighet kvar alls? Värst av alla är dock Birminghams ecuadorianske anfallare; Christian ”Chucho” Benitez. Stjärnor, tecken och grejer, inte bara märkliga mönster. Dock ska han faktiskt ha cred för just det, och det är också anledningen till att han sticker ut mest.
Kalle: Denna kategori får jag alltid fundera längst över. Det är alldeles för få Valderramas och Taribo Wests i dagens fotboll, eller så lägger jag helt enkelt inte märke till dem. Men sedan slog det mig att vi har honom i vårt eget kära Villarreal - Xavi Oliva. Oj, oj, oj vilket monster han är. Tunnhårig är bara förnamnet. Det är så man blir rädd.
Patrik: Christian Rogelio Benítez Betancourt med smeknamnet ”Chucho” på tröjan lirar i Birmingham, framför vår älskade skolpojke Sebastian Larsson. Denna ”Chucho” har en frisyr som inte liknar något annat. Under de senaste veckorna av Sebbes framtåg i Premier League har jag försökt följa Birmingham så gott det går och har flertalet gånger svurit mig förbannad över ”Chucho” och hur fan karl ser ut i håret. Det ser ungefär ut som en skyline med höghus på sidan om havsvågor och ett stjärnfall i mitten. Kort sagt som något en fyraåring skulle kunna kladdat ihop med kritor på dagis. Detta har han insnaggat i nacken. Inte nog med det, han har antagligen gjort det för att dölja sina vikar, men lyckas istället med konststycket att framhäva vikarna i och med hans okontrollerade combat-frilla. Sjuk ball. Outstanding.
Simon: Den här utmärkelsen tycker jag solklart går till vår kära målvakt i Villarreal, och det är inte Diego Lopez jag tänker på.
Xavi Oliva heter mannen som bär årets frisyr. Med ett otroligt högt hårfäste och en rejäl tunnhårighet väljer Xavi Oliva ändå att ha långt hår där bak. Det resulterar i en minst sagt läcker frisyr som ser ut som en slags blandning mellan Rooneys och Pires frilla. Känns som att Xavi Oliva kanske skulle bli lite sötare om han helt enkelt rakade av sitt hår, tror det skulle bli bäst så. Men om man inte riktigt utmärker sig på planen så är det ju bra att hitta något annat sätt att utmärka sig på.
Så - priserna har delats ut, många är nöjda och några kavajer har redan börjat åka av. Vi hälsar hej då från Gulbollen 2009 och ses förhoppningsvis även nästa år, samma plats, samma tid!
