En tårögd Maxi lämnar sitt hem
Det är med stor sorg som vi supportrar måste ta farväl av Maximiliano Rubén "Maxi" Rodríguez. Men det ett måste för att klubben ska gå framåt. En Maxi som inte alls är i närheten varit sig lik efter skadan för två år sedan plus att nya spelare måste släppas fram.
Men det tar inte bort vad Maximiliano gjort för klubben och vilken nivå han spelade på när han var som bäst, dvs innan skadan, som tyvärr aldrig riktigt läkt.
När han var som bäst så hade t.o.m inte ens ikonen Fernando Torres något att säga till om på planen då argentinaren fullkomligt dominerade båda assist och målprotokollen en gång i tiden.
Det flesta förstår nog att Maxi ville vara kvar då han anser Madrid vara hans hem och klubben hans familj vilket om inte annat man förstår av den sista presskonferansen i Madrid när han tar farväl, Maxi kunde inte hålla tillbaka tårarna.
Även fast det tystas ner av klubben så finns det stor uns sanning i att Maxi tvingas bort från klubben mot sin vilja för att göra väg för morgondagens stjärnor som argentinaren Eduardo Salvio, José Jurado och till viss mån även underbarnet Keko. För att inte tala om José Antonio Reyes som har börjat slå över mot absolut toppform.
Det finns helt enkelt inte plats för Maximilioano längre, speciellt då de yngre genomgående presterat mycket bättre än honom ett bra tag nu.
Det fanns en tid då man blev bestört om Maxi blev skadad, inte bara för spelarens skull men för laget också, då han var våran viktigaste pjäs på alla nivåer.
Jag vill att Maxi ska få spela VM nästa sommar och jag hoppas att han hittar någon sorts form i Liverpool som ser till att han får styra skutan mot Sydafrika.
Det blev 5 år i Atlético de Madrid där han hann med 120 matcher och 31 mål.
Vill tacka Maximiliano Rubén "Maxi" Rodríguez för hans tid bland de rödvita och önskar han all lycka till i framtiden, det förtjänar han.
Adios Maxi..........
Maxi i tårar... länk
Maxi klassikerkaramell!
