Villarreal - Zaragoza 4 - 2
I en match som höll på att få en obehaglig vändning var det ett effektivt Villarreal som kom ut ur matchen med tre poäng.
Villarreal kom till start med en elva som för första gången på länge kändes som det starkaste vi kan ställa på benen. Diego i målet, Angel, Godin, Marcano och Capdevila i backlinjen. Ett fyrmannamittfält med Cazorla, Bruno, Senna och Pires, och längst fram ett kvickt anfallspar med Rossi och Nilmar.
Vi som lärt känna Villarreal som ett rätt morgontrött lag fick se oss motbevisade denna söndag. Redan efter två minuter fixar de gula en hörna hemma på El Madrigal. Hörnan slås, nickas ut av Zaragoza-försvaret innan Cazorla får träff på bollen. Skottet räddas av Carrizo som tippar bollen i stolpen, och på returen finns Capdevila som petar in bollen i öppet mål. 1-0 och en mycket bättre start är svårt att begära.
Men varför nöja sig med ett när man kan ha tre? Tjugo minuter in i matchen gör Nilmar 2-0. Detta efter att ha snappat upp bollen mellan Zaragozas mittbackar och sedan chippat bollen över Carrizo som blir lika utlämnad som en skäggprydd muslim till Guantanamo-basen.
Bara minuten senare är Nilmar nära att göra säsongens coolaste mål, då han direkt på en rensning från försvaret karateklackande frispelar Rossi som spelar bollen in till Nilmar som bara är någon centimeter från att nå bollen. En oklippt tånagel där och 3-0 hade varit ett faktum.
Det tredje målet skulle dock komma senare, då Senna med ögon i nacken direkt smäller till en Zaragoza-rensning som blir till en perfekt passning till Rossi, som hamnar ensam med Carrizo och rullar in bollen i det närmsta hörnet.
Det ska sägas att Villarreal inte skapade speciellt många chanser i den första halvleken. Förutom Nilmars chans och ett farligt skott av Bruno var det inte speciellt mycket som skedde i anfallsväg, trots det som alltid fina passningsspelet. Däremot gick allt vägen, både med stolpstudsar och försvarsmisstag i bortaförsvaret, kryddat med iskalla avslut från Rossi och Nilmar.
Zaragoza reagerade efter 3-0 målet genom att ta ut den gamle ubåten Jorge Lopez och sätta in Javier ”ögonbrynen” Arizmendi. Nog kan man tycka att det varit mer vägvinnande att ta ut en av de defensiva mittfältspjäserna mot en extra forward, även om Villarrealförsvaret inte sade emot.
I den andra halvleken fortsatte matchen i den första halvlekens tema. Villarreal spelar bra, men skapar inget. De gula ser avslappnade ut, med rätta då man leder med 3-0, men ändå aningen oroväckande då man vet vad som kan hända med Villarrealförsvaret på fel dag. Samtidigt börjar Zaragoza flytta fram positionerna. Man byter in Pennant mot Paredes och går ner på en trebackslinje. Nyförvärvet, tillika Mati Fernandez gamla lekkamrat från Colo Colo, Humberto Suazo är framme och oroar men det farligaste aragonierna skapar är några hörnor och frisparkar.
Ända fram till den 75:e minuten. Just Suazo får bollen till vänster i Villarreals straffområde och skottpassar bollen in mot målet. Bollen går förbi samtliga straffområdesinterner innan den slutligen når fram till Eliseu som slår in den i öppet mål. Obehaget börjar komma krypande.
Precis som en osäker tonåring får spader vid minsta motgång verkar det något oharmoniska Villarrealförsvaret bli helt knäckta av reduceringen och en helt obefogad light-panik infinner sig hos de gula. Herregud, vi leder ju med två mål! Valverde försöker sno tillbaka ”the momentum” genom att byta ut Pires och en trött Senna och sätta in Ibagaza och Cani. På planen skapas då en intressant och något oväntad formation med Bruno och Cani som pivotes, Rossi och nyblivne kaptenen Cazorla på varsin kant och Ibagaza som mediapunta bakom Nilmar.
Men istället för återtagen Villarrealdominans är det Zaragoza som gör ett nytt reduceringsmål.
Arizmendi får bollen vid straffpunkten, men drattar sedan på ändan men spelar liggande fram bollen till Lafita som står lika offside som Sverigedemokraterna i migrationspolitiken och enkelt kan rulla in bollen. Obehaget har anlänt. Panik i försvaret. Paralyserade och yra, gula höns i försvaret. Med åtta minuter kvar känns det som att Zaragoza kommer att vinna matchen.
Då byter Valverde in gamle Gonzalo istället för Angel och sätter in hockeyfrillan på högerbacken, bara för att minuten senare få se Ibagaza göra det skönaste 4-2 målet denna säsong. Efter att Nilmar snott åt sig bollen (han börjar komma igång nu?) spelar han den till Ibagaza, som ensam med den för dagen multipelt förnedrade Carrizo skottfintar honom löjligt många gånger innan han rullar in bollen retfullt enkelt vid sidan om honom. 4-2, och också det sista som händer i matchen.
Villarreal vinner rättvist matchen tack vare sin effektivitet, ett ord vi inte använt i samband med klubbens namn på år och dar.
Villarreal – Zaragoza: 4 – 2
Mål: Capdevila (3'), Nilmar (19'), Rossi (25') och Ibagaza (87') för Villarreal. Eliseu (75') och Lafita (82') för Zaragoza.
Skott på mål: 6 – 5
Bollinnehav: 46 – 54 %
Gula kort: Cazorla i Villarreal. Diogo, Ponzio, Eliseu och Gabi i Zaragoza.
Domare: Texiera Vitienes
källa: en helt okej stream, marca.com, espnsoccernet.com
