- -
Villarreal - Xerez 2-0
Villarreal tog tag i taktpinnen direkt från avspark i mötet mot Xerez på söndagseftermiddagen. Den gula ubåten såg stundtals ut att vara tillbaka i gammal storform och hade ett presspel som fungerade riktigt bra under hela matchen. Dock saknas fortfarande skärpan i avsluten, vilket gjorde att matchen endast slutade 2-0.
Startelvorna var precis som Jacobson och Marca spådde och inga överraskningar hade smugit sig ut på El Madrigals gräsmatta överhuvudtaget. Till undertecknads förvåning hade Villarreal väldigt lätt att ta kommandot och spelade precis sådär skönt hetsigt presspel som bara våra gula hjältar kan. Xerezspelarna såg i stundom ut som fån när Villarreal anförda av mittfältsgiganten Marcos Senna pumpade upp tempot.
Startelvorna såg ut som följer:
Villarreal
Diego Lopez
Ángel – Godin – Gonzalo – Capdevila
Cani (Escudero 84’)– Senna – Bruno – Ibagaza (Pires 67’)
Llorente (Rossi 75’) – Nilmar
Xerez
Chema
Mendoza – Aythami – Leandro Gioda – Francis (Redondo 51’)
Momo – Keita – Victor Sanchez – Carlos Calvo (Antonito 74’)
Michel (Orellana 57’) – Bermejo
Den enda tveksamheten inför matchen var egentligen om Javi Venta eller Ángel skulle spela. Resultatet blev helt klart över förväntan, för Ángel gick ut på El Madrigal med självförtroende upp över öronen och gjorde en ruskigt fin offensiv insats. Något som verkligen har saknats på senare år i Villarreal. Man ska inte heller klaga på Ángels defensiva egenskaper, men att Villarreal inte har släppt in några mål de senaste matcherna beror, enligt mig, först och främst inte på backlinjen, utan att hela laget arbetar effektivt i försvarsspelet.
Villarreals dominans var total under första halvleken, och man radade upp chanser. Capdevila, som brukar slå otroligt fina inlägg, fortsatte med dessa men fick även inläggskonkurrens från andra flanken, där Ángel dundrade fram flertalet gånger. Även den lille trollkarlen, Ibagaza, visade prov på makalös spelförståelse och passningsspel. Xerez hade knappt några lägen, med undantag från ett par fasta situationer, trots att man nästan delade på bollinnehavet i första halvleken. Även om Villarreal hade minst tio bra lägen i den första halvleken dröjde det till 33:e minuten innan Llorente kunde placera in 1-0 i bortre burgaveln. Då hade domare Rubinos Perez, som förövrigt var sämst på plan, rånat Ibagaza på en straff en kvart dessförinnan.
Den andra halvleken kändes som en spegelbild av en första. Villarreal dominerade från första minuten till sista, och det enda om laget från Jerez de la Frontera som är värt att nämna är att Orellana, killen som kom in i 57:e såg snuskigt pigg ut, och var på egen hand nära att vända matchen. Xerez hade under hela den andra halvleken endast tre riktiga lägen, som alla kom under en tvåminutersperiod i mitten av halvleken. Lägena var givetvis fasta situationer eller direkt efterföljande lägen. Orellana satte i slutet av halvleken igång ett kontringsanfall, men lyckades inte få ut något vettigt av det.
Även om Villarreal spelmässigt visade vart skåpet skulle stå idag, är det verkligen inte guld och gröna skogar i Vila-Real. Laget har inget medel mot kompakta försvar och trepoängaren idag hängde trots det totala övertaget på en tunn tråd. Som tur är drog Garrido vinstlotten när han satte in Escudero i 84:e, för den unge mannen satte 2-0 på ett skott från 25 meter några minuter senare, och det är ju fan att det behövs en bänknötare för att avgöra mot Xerez. Men, och jag säger men, när Beppe Rossi, Llorente och Nilmar hittar maskorna då har vi bannemej läge på Europaplatserna!
Villarreal – Xerez
Mål: 1-0 Llorente (33’), 2-0 Escudero (88’)
Varningar: Xerez – Keita (29’), Aythami (40’), Momo (90’)
Bollinnehav: Nästan lika
Avslut: Många-Få