El Derbi: The good, The bad and The truth
Som i en gammal spagetthi western så står man och väntar in duellen man helst inte vill ta just nu. Man hör den klart och tydligt, klockan alltså, tick tack tick tack.
Frågan är inte vare sig man måste dyka upp eller inte till duellen, frågan är: hur många liv har Atlético de Madrid?...
Även om du står på dig som på bilden till höger och upproriskt säger "come and get me you fat basta"... sorry.. det ska vara "come and get me you fat contractor..."
För övrigt så är min klocka digital.. vart jag hör tickandet ifrån finns det ingen förklaring till...
Ikväll går det lilla rödvita loket som kunde in på saloon Santiago Bernabéu med en vidskeplig söndertrasslad fyrklöver i fickan för att spela rysk roulette mot alla odds.
Det är sex kulor i magasinet istället för en, och pistolen kommer nog förmodligen inte skickas runt bordet. Vi har blivit blåsta, detta är en fälla!
För motståndet står mannen El Pérez med a fistfull of dollars och en cigarr i munnen samtidigt som han slänger en belåten blick.
Ja vi vet, hela stan vet, han har köpt och importerat sig några nya och enormt dyra six shooters of the finest quality laddad med skarpa kulor.
Igår kväll gick jag under en stege, jag gick över en A-brunn och en svart katt sprang framför min port innan jag skulle in.
När jag kom in i huset så gick jag direkt till köket och tog tag i mitt stora saltpaket och tänkte "räcker verkligen bara ett kilo?" det är ändå El derbi...
I augusti så skakade man plocke pinnarna hos förbundet och slängde ut dem på bordet. Kan vi verkligen plocka en pinne från spelbordet ikväll? Var det verkligen denna vi skulle plocka??? Herregud...
Det är den där bittra pinnen som ligger där fastklämd mellan fyra olika färger och bara stirrar på en som att man är dum i huvudet.
Vi närmar oss pinnhögen sakta med handen som när man var liten, i ett tappert men stupid försök. De övriga deltagarna studerar oss lite och frågar om vi har parkinsons, Va? Vad fan menar ni?!
Att vi ska ha någonting att hämta ikväll känns inte speciellt troligt. Ikväll handlar det endast om skadekontroll. Det handlar om att hålla nere siffrorna till en samhällsrespektabel nivå.
Man måste hantera ketchupen så den inte rinner iväg. Annars det går ju alltid att skylla på att man har ätit El Derbi ketchup i hundra år och att man faktiskt inte märker någon skillnad.
Athletic Bilbao was blind but now i can see, well i think not... Bilbao was shooting blanks..
Sorry Mr Quique Sánchez Flores, no rotation, no salvation...
Förstår inte hur man inte kan rotera truppen när man spelat typ sju matcher på femton dagar med Europa League den senaste tiden. Spelarna ser dödströtta ut, som den där alkisen på tunnelbanan som vill somna hela tiden.
Att rotera mot Real Madrid kanske inte är snällt mot supportrarna, men det väntar en till Europa League match mot Valencia på torsdag.
Just nu är goda råd dyra och man måste bokstavligt välja sina krig, vi har inte råd att spela med hembränt i tanken i viktiga matcher bara för att vi otajmat kör slut på dieselbensinen.
Derbi ska bara spelas för att få det gjort, för alla vet att vi inte har en chans ikväll och därmed heller inget att hämta.
Vad fan är det för attityd? Vi ska slåss till sista man menar jag...
Det finns en långsökt joker ikväll om man ska få ut någonting från matchen.
El Pérez ser säker ut med de kort han har fått, tar fram en vacker silvrig six shooter och lägger den bordet, ler lite småfult och säger "i would like you to meet El Pipita".
El Atléti sitter kvar ett tag i tystnad, nervös och väldigt osäker. Till slut har man inget val och måste ta duellen. Saktar tar fram ett smutsigt avsågat hagelgevär och säger "i would like you to meet El Kun"....
Många underskattar El Kun för att de lätt glömmer vilket lag han spelar i och hur hans lagkamrater underpresterar vecka in, vecka ut.
Han måste vara spelfördelaren, speluppläggaren, dribblaren, målgöraren, bolldrivaren, targetspelaren och pådrivaren. Han är även huvudfokus från motståndarna som gör att han får ta otroligt mycket stryk, både fysiskt och mentalt.
En argentinare i London sa till mig en gång att anledningen till att Kun missar en del lägen är för att han är helt slutkörd när han väl kommer fram till mål, för att han har lagt ner så mycket arbete innan för täcka upp lagkamraternas inkomptens
Syret är slut och koncentrationen får sig en smäll när han ska avsluta.
Skulle El Pipita kunna göra allt El Kun gör i Atlético och vara som han är idag?
Det kanske är lite lättare i Real Madrid när hans lagkamrater till världsklasspelare dominerar motståndarna i de flesta matcher, drar fokus och lägger upp bra lägen åt dig?
Vi tar frågan på en gång, skulle El Pipita vara samma El Pipita om han spelade i Atlético de Madrid?
Väl Mött i El Derbi, tippar på skadereglering med madrasser.
Intressant video inför Derbi i länken
http://www.goal.com/en/news/12/spain/2010/03/27/1851579/video-spanish-capital-gears-up-for-real-madrid-atletico
