Krönika: Pellegrini bäst. ¿Kuggen? Viktigast.
"Nej det är inte trean i Barcelona som är vår viktigaste ”kugge” på Lördag. Det är däremot bjässen som enligt statistik och analys varit en mardröm för Barcelonas centrum."
Jag har en barndomsvän som sedan barnsben också håller på Real Madrid. Jag minns det som igår. När han påpekade att Manuel Pellegrini borde sparkas efter drabbningen mot Alcorcón. Det var uddlöst, det var Guti men framförallt ett stjärnspäckat lag som var vilsna. Undertecknad bad P att ha lite tålamod med Ingenjören från Chile. Han nickade och fick se sin, precis som alla gånger tidigare, impulsiva sida försummas. Dock är vi än idag oense om Higuaín, men det är en annan historia.
Ingenjörer är i synnerhet synonymt med två ord. Det ena är deras förmåga att bearbeta och hitta varierande lösningar som i dagens fotbollsspråk kallas för ”olika planer”. Det andra ordet är ”projekt”. Ett projekt utnyttjas bäst ju längre tid man har till sitt förfogande. Dock är tiden, precis som P uttryckte sig, väldigt liten hos Madridistas. Men vem föredrar inte en potentiell trippel om två år än någon ligatitel lite sporadiskt? Jag ser ingen annan ha färdigheterna till att göra det än Pellegrini. Av de alternativ vi har att peka på så att säga. Jag hoppas att vi, supportrar till världens mest framgångsrikaste klubb, är enade gällande Pellegrinis arbetsstatus efter El Clásíco. Oavsett resultat. Han förtjänar mer lovord än vad MARCA och Sport kommer att framföra vid en förlust. Be aware.
Så här dags innan klassikern oroar sig supportrarna över vilka elva som skall äntra Santiago Bernabéu först. Världens största match väntar och Ronaldo tillsammans med Messi är i fokus och kommer att vara det under hela striden. Men jag vill poängtera en sak i förväg som säkerligen kommer att väcka känslor hos vissa. Vår viktigaste pjäs kommer inte att vara Ronaldo. Inte Kaká. Inte heller Híguaín, Casillas eller Xabi Alonso. Men vem fan är det då? Läs vidare.
Barcelona är ett lag som bygger mycket på att äga bollen. Ju mindre av den varan desto mer obalanserat blir de otvättade katalanerna . Vi såg det på Camp Nou i höstas. Även mot Stuttgart. De är usla om de inte får kontakt med bollen. Med all rätt. Hur kan ett lag annars göra mål utan att ha kontakt med bollen? Ett uttal som sades från Aragonés under EM. Vem är det då i deras lag som får Barcelona att ticka? Nej det är inte Messi. Det är, klyschigt nog, Xavi. Utöver honom har Guardiola använt sig utav en joker som skuggas enormt skickligt. Andrés Iniesta? Till viss del. Killen som dock får Valdes att söka sig till är ingen mindre än Piqué. Mittbackens tillslag och knubbiga stil underskattas och glöms ofta bort att uppmärksammas. Oftast är han nyckeln till att bollen skall nå de offensiva krafterna. Om det är något man lärt sig av Guardiolas spelidé så är det skickliga bolltransportörer där bak. Värvningen av Chygrynskiy är ett tecken på detta då anledningen till köpet, enligt Pep, var trivialt. Han var trygg med bollen. Inte långt borta att Higuaín får defensiva instruktioner. Eller för delen att Raúls intelligens ser till att passningsspelet från backlinjen kommer att vara mer problematiskt än förväntat.
Nej det är inte trean i Barcelona som är vår viktigaste ”kugge” på Lördag. Det är däremot bjässen som enligt statistik och analys varit en mardröm för Barcelonas centrum. Spola tillbaka tiden till 2-0-triumfen hemma på Bernabéu år 2006. Det var Ramadan, muslimskt högtid. Det var Raúl efter bara några få minuter. Punkterad av Ruud van Nistelrooy. Rijkaard försökte chocka Capello med en uppställning bestående av tre kreatörer i form av Deco, Iniesta och Xavi. Ack så borttrampad mittfältarna blev av ”kuggen” jag håller på att nämna. Vem minns Xavi, Deco eller Iniesta i den matchen? Ironiskt nog minns jag Saviolas lilla räd på mittplan än dessa kreatörer.
Vi spolar fram tiden och hamnar på Theater of Silence. Dagen då Messi tog över manteln från Ronaldinho. Ännu ett formtoppat Barcelona mot ett Real Madrid utan Reyes, Carlos, Beckham m.fl. Miguel Torres mot Messi. Eto’o mot en avdankad Helguera. Ronaldinho mot Salgado. Det snackades om utklassning i förhand. I efterhand imponerades pressen världen över av Real Madrids glöd på mittfältet. Än en gång har jag inget minne av Xavi bortsett från tunneln av Guti han utsattes för. Barcelona hackade något kolossalt och hade Nistelrooy tagit vara på sina frilägen så hade utgången varit till de vitas favör. Med god marginal.
Nu spolas tiden fram till december samma år där Barcelona fick se sig övermannas av vita hjältar på hemmaplan. Pepe ritades ut som Hercules. Kuggen jag försöker komma fram till har än en gång fått stå i skuggan av andra trots att ha dominerat mittfältet för tredje gången mot ”världens bästa mittfältslag”, enligt experter. Hah. Kommer ni ihåg Xavi? Eller för den delen Iniesta (Okej, det var en fin dubbelfotare i slutet på egen planhalva). Tror inte det.
Nu till El Pasillo. Senaste klassikern ”kuggen” medverkat i. Applåder räckte inte. Han var hungrig på att säga stopp för motståndarlaget som överdimensionerades. Tröttsamt. Och som han gjorde det. Nu kommer en ledtråd. Han avancerade och stångades, med sin överlägsna fysik och teknik, förbi två spelare i b.la Toure och assisterade Higuaín till det tredje målet. Xavi minns jag dock i den här matchen tyvärr, för Barcelonas del. Hans föda käkades upp totalt och till sin frustration blev utvisad. Äntligen fick han det uppmärksamhet han förtjänade. Det av ingen annan än Alfredo Relaño himself. Chefredaktör på AS (som f.ö är astronomiskt mycket bättre än MARCA) och en av Spaniens mest respekterade skribent. Det lilla erkännandet kändes ändå så stort. Så stort på grund av att vi madridistas gärna kommer ihåg alla Ronaldos, Owens, Beckhams, etc. Zidane som förvisso sa att Makélélé var Real Madrids viktigaste spelare under hans era. Nu tror jag att ni funnit ”kuggen” jag skrivit en hel A4 om i klassikersammanhang.
Capello är världens framgångsrika tränare. Italienaren har vunnit vart han än huserats. Han är bland de största genom tiderna. Han har tränat spelare som Totti, Vieira, Emerson, Aldair, Ronaldo, Del Piero, Davids, Cannavaro, Thuram. Listan kan göras lång av tidigare legender. En spelare som han dock dyrkade efter fenomenet Ronaldo var ”kuggen”. Don Fabio riskerade nästan 60% av den totala budgeten han hade till sitt förfogande för världens mest underskattade ankare. Det var hans prio numero uno. Tidigare Real-anknytningen och dåtidens mest hyllade ankare Vieira? Nej nej nej. Det var den nuvarande sexan som var Capellos första byggsten i sitt projekt och den som även nickade in La Liga till hans meritlista. Det var geniets galactico. Det är min galactico.
Med sin gränslösa fysik, underskattade teknik, bländande positionsspel och sist men inte minst härliga moral genomför malesen sällan bedrövliga insatser när det som mest behövs. Tanken av avgörandet mot Mallorca 2006 ger mig gåshud än idag.
Mina damer och herrar. Kuggen jag beskrivit är Mahamadou Diarra.
Folk har en tendens att förbise det positiva från förr på bekostnad av någon ynka miss i nuet. Gäller både folk och spelare. Tack.
