Getafe – Villarreal 3-0
Getafespelarna lär ha passat på att blidka några andra andar också samtidigt som man genomförde en sjuhelvetesregndans innan matchen. Villarreal föll på sjukt oflyt – bland annat – och Europa League känns plötsligt lite mer avlägset, men långt ifrån kört.
Den gula u-båten hade ju momentum. Seger tidigare i helgen, och Europa kändes mycket realistiskt. Spelet har sett bra ut, målen har trillat in, 4-3-3 har fungerat mycket väl. Därför kan man tycka att det var lite överraskande när Garrido frångick den uppställningen ikväll och istället satsade på 4-3-1-2 med Ibagaza som offensiv mittfältare istället för en Llorente som centeranfallare. Men men, jag antar att den gode Joseba måste vila även han. Hela den gula uppställningen såg ut som följande:
Rossi – Nilmar
Ibagaza
Cani – Bruno – Senna
Capdevila – Godin – Gonzalo – Ángel
Diego Lopez
Jag har tidigare påstått att Getafe ska tacka sina gudar och det hällande regnet för att man vann den här matchen, men det är en överdrift. Egentligen kunde matchen ha slutat hur som helst, men det är sättet som de får övertaget på resultattavlan som irriterar mig. Men mer om det senare. Nu vet ni dock att det här var en match som böljade fram och tillbaka.
Villarreal med sitt 4-3-1-2 sökte naturligt nog spela sig fram genom mitten av planen, och det såg helt okej ut i inledningen av matchen. Snabba passningar i djupled, och Ibagaza är ju inte den som tackar nej till en delikat touch på en framsusande boll. Däremot kom just dessa försök inte längre än till Getafe-backlinjen, och istället satte hemmalaget fart åt andra hållet.
Det är lite tvivelaktigt att lägga matcher klockan tio mitt i veckan. Nu sitter jag här, er trötte skribent, och håller mig uppe med sockrat té och peppig musik, men jag vågar sätta min minst lika trötta laptop på att jag missar att rapportera om minst några riktigt farliga händelser. De var helt enkelt väldigt många. Åt båda hållen.
Så jag nöjer mig med att i många fall skriva att det helt enkelt var farliga chanser åt båda hållen. Hav förståelse. Däremot kan jag gå in på en sak som hände efter en kvarts spel. Villarreal får en frispark på offensiv planhalva som Ibagaza skickar in mot bortre delen av straffområdet. Capdevila dyker upp och sätter 1-0 till bortalaget med en perfekt nick. Trodde jag i alla fall. Spelarna jublade, men linjedomaren vinkade med flaggan. Helt korrekt, förstås, men att gå från ”YEEES!” till ”amenvaf...!” på en halv sekund är aldrig kul. Det var inte sista gången ikväll heller.
Förutom själva förlusten ikväll kan vi lägga till att Marcos Senna fick gå av i slutet av första halvleken som extra salt i såren. En skada på vår brassespanjor tvingade honom att utgå och in kom istället den ännu äldre Robert Pires, som var så fantastisk när han kom in i helgen mot Sporting.
Halvtidsvilan kommer dock utan att det hunnit bli några mål i den första halvleken, en halvlek där Getafe nog haft ett litet övertag. Garrido säger några väl valda ord i paus till grabbarna, och Villarreal rivstartar den andra halvleken.
Rossi skjuter i stolpen på ett friläge. Pires dunkar bollen över från elva meter efter att Nilmar spelat bollen snett inåt bakåt. Ibagaza drar en frispark i burgaveln – och det ser verkligen ut som om den går i mål. Förvirrad av pixlarna på min stream så börjar jag jubla igen, bara för att halvsekunden senare inse vilken åsna jag är. Fortfarande 0-0. Nu var bollen inte ens i mål ju.
Och mycket riktigt. En minut senare drar vänsterbacken Mané iväg ett långskott från knappa 30 meter rakt på Diego Lopez. Som inte kan hålla bollen utan parerar bara. När han ska dyka efter returen halkar han i vätan så klart, och Miku kan vräka sig fram och dunka in 1-0 till den förvånansvärt månghövdade hemmapublikens enorma glädje.
Det känns som om luften går lite ur Villarreal vid det här läget. Getafe har minst tre helt livsfarliga kontringar där man kommer typ 3 mot 2 under resterande delen av matchen, och ibland är det bara tur som förhindrar ett 2-0-mål. Istället kommer 2-0 ironiskt nog på säsongens turmål för Getafe.
Santi Cazorla har precis bytts in, och den där Mané ska slå en frispark från 25 meter. Han har ett jävla tryck i vänsterskon och drar på med en välplacerad bredsida, ser det ut som. Ner i stolproten, i ryggen på Diego Lopez som dykt ned, och sen tar sig bollen med en decimeter över mållinjen. 2-0. Vid det här laget vet man att om de får sådana här mål medan vi missar frilägen så finns det ingen chans till tre poäng. Speciellt inte som matchuret börjat ticka upp mot 70.
Jag har som en egen ideologisk regel att det finns hopp så länge som det finns 6 minuter kvar, om man ligger under med två eller tre mål. 6 minuter var ju vad Liverpool behövde för att vända 0-3 till 3-3 i den där CL-finalen för några år sedan, och allt sedan dess har jag burit med mig tron på mirakel inom fotbollsvärlden, hur mörkt det än ser ut. Men ikväll var det inte bara mörkt. Det regnade katter och hundar också.
Villarreal försöker, men det vill sig inte. Istället sätter Miku 3-0 med någon minut kvar att spela, och det hela känns ytterst hopplöst. En riktig oturskväll. Men avslutningsvis ska det sägas att Getafe inte alls är ovärdiga vinnare. Men 1-0, eller 2-1 för den delen, hade känts mer humant.
Getafe – Villarreal 3-0
Skott: 12 – 8
Hörnor: 5 – 5
Bollinnehav: 45% - 55%
Kompletterar med ytterligare statistik imorgon, nu ska jag ge mig själv till John Blund.
Källor: Marca.com , AS.com
