I min värld
Ander, till höger, är alltså inte avstängd mot Real Madrid. Det var bara en dröm.

I min värld

Ni vet hur det går till. I min värld bestämmer jag. Här kommer jag att skriva om det som rör och rört sig i mitt huvud och i mitt hjärta såväl under veckan som denna very morgon. Högt, lågt, objektivt, subjektivt. Dumheter och allvar. Inget är heligt.

What time do you think we have?

Vi har avverkat 33 omgångar i Primera Division. Med lite enkel matematik kan alla - även människor med dyskalkyli som jag själv - räkna ut att det är 99 poäng som det spelats om, av dessa har Barcelona tagit imponerande 84 och Real Madrid 83.
Och utan att jag riktigt förstått hur det gått till har vi kommit till den springande punkt då endast fem omgångar, eller femton poäng om man så vill, återstår.
Visst är det lite skrämmande?
Speciellt om man håller på lag som Zaragoza, Malaga, Xerez, Racing, Tete. För att nämna några.
Tittar vi efter avslutad omgång i tabellen finner vi nämligen att det från Sporting Gijon på fjortonde plats bara skiljer tio poäng ner till Xerez på tjugonde, konstaterar utifrån detta att absolut ingenting är uteslutet.
Inte än.
Det är på grund av det där förbannade ordet 'om' som människor överhuvudtaget behöver religioner. Tvivel, förtvivlan - allt för att det inledningsvis finns så många möjligheter och en efter en bara försvinner de eller så slarvar vi bort dem. Visst är det beklämmande? Den där vetskapen om att ingenting är kört ännu, att det mesta är upp till en själv - ja, det finns en tröst i den, och en förbannelse.
För ibland är det jävligt skönt att skylla ifrån sig, att kunna göra det och veta att det inte bara är skitsnack. I alla fall i kortare stunder. Även om det varken är effektivt eller särskilt rätt.

I helgen ser det ut såhär för dem som kämpar i botten:
Zaragoza - Real Madrid. (1)
Xerez - Barcelona. (2)
Sporting - Valladolid. (X)
Atlético - Tenerife. (1)
Racing - Villarreal. (2)
Mallorca - Malaga. (1)

Måste apropå det stundande mötet mellan mitt lag och marängerna ta tillfället i akt och berätta om en dröm jag hade i natt.
Den som är totalt ointresserad och gnäller på att den läste ändå är korkad. (Eller hur, Delarocha?)
Jo, såhär. Jag drömde att Ander på ett mycket felaktigt vis fick sitt femte gula kort mot Athletic Bilbao i söndags, och således skulle komma att vara avstängd mot Real Madrid om lördag. Som seden föreskriver överklagades omedelbart så detta gula, och Zaragoza fick klartecken av förbundet: Ander kan spela. (Är förresten lite förvånad över att inga artiklar om hur Madrid vill/planerar köpa honom kommit upp på Marca än. Kanske skulle det bli för lätt att avfärda dem med hans tidigare citat om pengarna som inte är hans motivation?)
Frid och fröjd.
Men icke. För plötsligt kovände någon någonstans, och kortet liksom avstängningen var i allra högsta grad tillbaka. Någon mer konskvent förklaring till detta fanns inte, bilderna från matchen hade granskats på nytt menade man, varpå man kommit fram till att det första beslutet, det felaktiga som Estrada Fernandez fattat, var helt korrekt.
Hur ska vi tolka detta?
Det blev aningen mycket va, att både Albiol och Kameni fick sina kort upphävda förra veckan? Albiol missar förresten - som det ser ut i dagsläget - matchen mot Zaragoza på lördag.
Men man vet aldrig.

På tal om Kameni. Espanyols tränare Pochettino påstod skönt självsäkert innan derbyt att han visste hur man skulle göra för att spela mot Barcelona.
Kan lite fegt med facit i hand konstatera att jadå, visst gjorde han det.
Första halvlek var ju fenomenal. Bara det att Callejon borde ha gjort mål.

Och från den ena tränaren raskt vidare till den andra. Sevillas före detta, Manolo Jimenez, möter Getafes president Angel Torres på ett hotell i staden Sevilla. Torres är "egentligen" där för att delta i den tjurfäktningsfestival som pågår på Plaza de la Maestranza, men diskuterar tillsammans med Jimenez och hans ombud bakom stängda dörrar.
Nå, kan det vara så att Jimenez tar över Getafe i sommar? Michel ryktas vara på väg till Valencia. Fast en vän till mig, vi kallar honom 'jävla cp' (inte mitt påfund, vill jag be att få tillägga) är helt övertygad om att det blir Real Madrid istället - för att nu "vill de kopiera Barcelona".
Och i England publicerar man citat från Kun Aguero där denna säger sig vilja ansluta till Chelsea.
- London är en fantastisk stad, där jag gärmna skulle bo och där jag tror att min fru och min son också skulle vara mycket lyckliga. Jag skulle kunna lära mig en hel del av spelare som Lampard och Drogba.
Vad säger vi?
Mer än usch, snart är det där spektaklet igång igen.

Ser att Per Zander rört upp en del känslor genom att sälla sig till skaran som redan konstaterat att Ronaldo är en osympatisk person. Varför bemödar sig folk med att säga emot detta? Han är knappast ödmjukheten själv, men måste han vara det?
Nej. det måste han inte. Utan att vara något fan alls av postugisen tycker jag ändå att det är rätt uppfriskande att han är...sådär.
Klarar man inte av att erkänna och tycka bra om något som det är (i Ronaldos fall divig, begåvad, osympatisk) så är det en falsk jävla kärlek det rör sig om och den är inget värd.

Okej, kort.

Gult: Zaragozas ledning. Inför matchen mot Madrid chockhöjer man biljettpriserna, liksom man gjorde då Barcelona kom på besök. De "billigaste" plåtarna kostar 90€. 90! Det är hiskeligt. Snacka om att desperat försöka sko sig på andras "storhet". Inte bara förnekar man många av de fattigare men ack så äkta för det supportrarna möjlighet att heja fram sitt lag, man bekänner dessutom något slags patetiskt komplex genom att låta påskina att vissa gäster är mer värda än andra.
Nästan så att man gör gästerna till själva attraktionen, förstår ni?
Plötsligt blir det "dem" man betalar för att gå och se, och inte vanliga, vackraste Zaragoza, vilket ändå är tanken i huvudsak, på La Romareda.
Hur högt en besökare värderas syns på biljettpriset.
Och nej, ingen här behöver tala om för mig hur klubbens ekonomi ser ut. Om så arenan blir fullsatt på lördag kommer det ändå vara oförändrat.
Fan vad jag stör mig på detta.

Rött: Min pappa, Anders. Besökte kära far i söndags, med anledning av hans födelsedag. Andra gången i år som vi sågs.
När jag var liten var min far min stora förebild, den han var då. Jag växte i huvudsak upp med honom, han var aktiv i KPML(r) innan han blev sjuk, och han tog hand om missbrukare. Om helgerna fick jag följa med honom och se IFK Norrköping (liksom min vän ZaragozaJonas höll jag alltid på motståndarna) och Åtvidaberg (som de imponerar i Allsvenskan!). Samma sak, vecka efter vecka, jag, min far och hans polare.
Nu har han dock lagt om stil helt och hållet. Blivit gubbig som fan. I helgen flippade han ur på mig totalt. För att jag reser så mycket, åker på en massa fotbollsgrejer. Tillsammans med mina killkompisar mestadels och utan min pojkvän J.
Jag vet att de flesta av er som läser detta är killar. Det handlar inte om någon slags egalitistpropaganda, inte alls.
Men hur många av er hade fått en massa skit för att ni inte tog med er era fruar/tjejer när ni åkte på fotbollsresor/arbete? Möjligtvis hade någon gjort ett skämt utav det, men på allvar?
Just det.
Att gå från värsta kämpen och föredömligt lära sin dotter att aldrig ta skit/acceptera orättvisor till att plötsligt föra deras talan. Nej tack du.
Nu ses vi tidigast...i sommar, känner jag.

Efter allt detta gnällande vill jag säga något uppmuntrande med.
Sergio Busquets uttalanden återklnyter till det jag skrev inledningsvis.
- Det finns inga ursäkter, säger han och syftar på den omdebatterade bussfärden Barcelona t v i n g a s göra till Milano för att spela CL mot Inter. Vi har allt i egna händer.
Mycket bra inställning. Exemplarisk.
Och jag förutsätter att detta gäller, även om Barcelona inte vinner, eller ens tar poäng.

I Segunda tappar favoriterna Betis mark i den som alltid jämna kampen om avancemang. Inte hjälps de grönvita av att Campeone de Banquillo, Sergio Garcia på grund av en knäskada väntas missa minst fem av återstående nio omgångar.
Real Sociedad leder med sina 59 poäng ligan, åtföljda av Levante på 55 och Cartagena på 54.
Levante ja. Vore väl lite festligt om de kom tillbaka, trots allt?
Hercules, som tappat en hel del under våren, har liksom Betis 53 poäng vardera och bakom hittar vi Elche som lyckats bättre än på flera år, och Villarreal B som inte har något att spela för, egentligen.
Las Palmas med nye tränaren Paco Jemez vann hemma mot Real Union ( vars målvakt Otermin beräknas vara borta sex veckor minst, på grund av ett brutet ben i vänstra handen, ingen lyckomatch för dem, inte), med 2-1, och Rondon, som gjorde segermålet i den 92 minuten, väljs till omgångens spelare i världens bästa andradivision.

Veckans lag (ingen Messi den här veckan heller) enligt 4-3-3:

Målvakt: Diego Alves (Almeria)
Högerback: Cala (Sevilla)
Mittbackar: Jarosik (Zaragoza) och Nunes (Mallorca)
Vänsterback: Marcelo (Real Madrid)
Högerytter: Pedro Leon (Getafe)
Centralt: Casquero (Getafe)
Vänsterytter:Guti (Real Madrid)
Anfallare: Nino (Tenerife), Tchité (Racing) C.Ronaldo (Real Madrid) 


Un abrazo,

Nina Ljung 2010-04-20 13:49:00
Author

Fler artiklar om Spanien