Krönika: Att tro på ett mirakel
Ett mirakel är en oväntad och uppseendeväckande händelse, ofta betraktad som övernaturlig eller ett gudomligt ingripande.
Det är nu jag ska ingjuta alla madridistas hopp, det är nu jag ska skriva om hur ett galet Valladolid med en närmast cynisk 5-4-1-uppställning stjäl en poäng på Camp Nou och därmed skjuter ligaguldet till Madrid, där det hör hemma.
Jag tänker inte göra er besvikna.
Men med viss reservation - det är verkligen ett mirakel om Barcelona inte vinner guldet ikväll. För nästan exakt tre år sedan satt jag på Santiago Bernabéu och såg ännu en magisk vändning från Los Blancos. Den lycka jag kände då blev som en drog - en god substans som jag hela tiden är på jakt efter, nu söker jag en fix av lycka och mannen som ska langa den heter Javier Clemente. Den tokiga basken som inte bara basat över det spanska landslaget utan som även turnerat runt som en form av räddare och bollplank för klubbar i kris. När han tog över Valladolid var klubben så gott som dödsdömd men med klassisk Clemente-retorik och taggtråd till frukost så är klubben i ett läge som lite senare ikväll kan innebära spela i La Primera División även 2010/2011.
Clemente gillar inte Barcelona. Clemente gillar absolut inte Real Madrid - det han däremot gillar är att stjälpa storklubbar. Han har gjort det förr och tro mig när jag skriver att han skulle älska att peka långfinger mot hela Camp Nou ikväll.
Det är inget gigantiskt fiasko om Real Madrid inte vinner titeln ikväll men det är ett misslyckande. Manuel Pellegrini (på tal om dödsdömda) har framförallt misslyckats i tre svåra matcher (Alcorcón, Lyon och Barcelona) och det blir säkerligen dessa tre matcher som fäller avgörandet för "El ingenjero" och då till hans nackdel.
För tre år sedan stod jag utanför Bernabéu, nervös som få. Glada madridistas dansade omkring med Raúl Tamudo-tröjor och sjöng Espanyol-ramsor. Själv hade jag knappt sovit natten innan, primärt för att jag var ute på nattliga äventyr - sekundärt för att jag var så otroligt nervös.
Eftersom jag är en riktig romantiker när det kommer till öde och slutgiltig gloria så tror jag Las Palmas-sonen Nauzet Aléman blir Barcelonas överman. Las Palmas, min hemort efter Stockholm. Kan det bli mer ödets ironi? Det är ett Barcelona som kommer till spel utan Iniesta eller Xavi men troligtvis med en Zlatan Ibrahimovic i Winston Bogarde-form. Det är ett Barcelona som likt Real Madrid behöver en titel (diverse supercuper får faktiskt ursäkta då dom är rena rama Kalle Anka-titlar).
Låt oss hoppas att Racing tar ledningen tidigt mot Sporting och att Tenerife länge och väl håller krysset på Mestalla mot Valencia - det sätter i sådant fall press på Valladolid att klara ett oavgjort resultat.
Det är minst 90% chans att denna krönika arkiveras i "loser-arkivet" men jag känner att det är min plikt som Madridista att åtminstone få hoppas och tro på ett mirakel. Står det lika i Barcelona med tjugo kvar så kan det gå vägen men det kan lika gärna stå 4-0 i paus och då sitter vi alla där som skamsna hundar och deppar. Men då kan vi åtminstone säga att vi trodde på vårt lag med stolthet. Vinner Real Madrid titeln ikväll så skriver ni ut denna krönika och sätter upp den på väggen. Det är aldrig fel att tro på ett mirakel! Eller vad säger du Javier Clemente? Gör du en Raúl Tamudo ikväll?
HALA MADRID!
