Gästkrönika: Inte kär ännu
Här kommer lite tankar om Spanien. För trots vinsten ikväll och en del chanser, så måste La Roja höja sig ett par snäpp inför fredagens match mot Chile.
Matchen mot Honduras är precis över. Jag kollar in Marca.com och jag blir lite häpen. ”La Roja vuelve a enamorar” = La Roja förälskar igen. Hmm, inte blev jag förälskad efter kvällens match. Jag tänkte redogöra vilka tankar som slår mig.
Två matcher har La Roja spelat, en med lite mer bollinnehav men få chanser och lite bättre bolltempo och mindre chanser och en förlust. Den andra med vinst, mer chanser, lite lägre bollinnehav men känslan är att det fick betydligt mer att ge.
Jag tänker inte hålla igen och rivstartar med min kritik. Vi har alltså mött två lag; Schweiz och Honduras som man på förhand visste mycket väl att det skulle ha en defensiv inställning. Varför envisas då Vicente Del Bosque med att spela med två balansspelare; Xabi Alonso – Busquets? Känns som att det är en spelare för mycket för den rollen. Mot lag som backar hem med lågt försvarsspel så är det viktigt med rörlighet och kreativitet. Varför inte då spela Xabi Alonso som balansspelare med Xavi och Fabregas framför isåfall?
Personligen så vill jag se La Roja spela med Xabi Alonso och Xavi och två renodlade anfallare i form av Torres och Villa; precis som för två år sen i EM i Österrike, tillsammans med Iniesta och David Silva på kanterna. Silvas petning mot Honduras är för mig lite obegripligt, han var en av dem som försökte skapa något mot Schweiz. Navas i all ära, jag betvivlar inte hans kvalitér för det har han. Men just nu känns han inte riktigt mogen för att prestera på den här nivån. Idag ville han mycket (vilket ALLTID är positivt), men inläggen hittade mestadels ingen medspelare, trots den orsakade straffen så är han just nu en spelare som räcker enbart till för att förändra en matchbild via inhopp.
Nu väntar alltså ännu en final mot Chile på fredag kväll och jag är oroad. Laget måste upp ett par snäpp i tempo om man vill vinna den matchen. Samtidigt så tycker jag att man saknar en viktig bit i dagens upplaga av Spanien som måste förbättras. Och det är presspelet, jag tycker laget stundtals ser lite väl bekväma ut – Villa gjorde ett gediget försvarsarbete i en hemmåtlöpning i andra halvlek, detta måste förbättras för att matcha Chile. Ett lag som går ut och löper och spelar i ett högt tempo i 90 minuter.
En av Chiles bästa spelare såhär långt i VM är högeryttern Alexis Sánchez. Jag är mer än övertygad att Arbeloa får chansen i startelvan på fredag i förmån av Capdevila för att säkra defensiven lite mer.
Nu vet jag att jag låter lite väl negativ. Men jag är oroad. Samtidigt så är jag hoppfull, det är jag alltid. Vi har aldrig haft bättre spelare i Spanien. Vi vann EM 2008, kapaciteten finns, fantasin och kreativiteten finns, men nu är det dags att visa världen vad vi är kapabla av och prestera på plan. Nu drar det ihop sig. Del Bosque ska gå tillbaks till grunderna. Uppvärmningen är över och nu är det gasen i botten som gäller. Och det måste ske på fredag kl. 20.30 mot Chile. För det är det Spanien som jag vill se, det Spanien jag skulle kunna bli förälskad i.
