Poetisk portugis...
Med en drömstart på säsongen, spelmässigt sett i senaste matchen så är José frispråkig som vanligt…
Om Portugal och deras erbjudande.
“Om det inte vore för Real Madrid så skulle jag vara fri. Om du frågar mig i detta ögonblick om jag antar erbjudandet, så tror jag inte det. Jag har ett kontrakt med Real Madrid. Jag säger inte att jag inte vet, men p.g.a den naturliga tendensen kring dessa saker, så tror jag inte det den här gången.”
“Real Madrid har all rätt i världen, att förhindra detta. Och om du lägger ett litet hinder, så kan jag inte gå. Att säga nej till det portugisiska landslaget är omöjligt, då det finns personlig stolthet och min passion är landet Portugal, men nu kan jag inte säga ja. Det är sant att FpF inte tog kontakt (Portugisiska förbundet) med Madrid. Alla som känner mig inom klubben vet vad jag vill”.
Det är väl bra det att Real Madrid sätter ett stopp, för en sådan “miniövergång” via 2 matcher. Alla vet om att Mourinho gärna en dag ser sin dröm sann; Att träna landslaget, men det vore ytterst olämpligt ifall det skulle propageras. Drömmar och tankar har alla tränare, och jag tror att; Även om “Mou” ser själva uppdraget som ärofullt, så vore det orespektfullt, å andra sidan gentemot klubben. Man kan unna Portugal vad man än vill, men man unnar Madrid mer i detta fall…
“Portugal vill ha mig för dessa två matcher. Jag vet att spelarna (i Madrid) inte kommer att ha mig tränandes här, vid den tidpunkten. Och jag vet att Madrid kommer att förlora, nästan ingenting p.g.a av min frånvaro, jag ville välja för landslaget. Om jag var en fri tränare, så kunde jag lämna imorgon, men jag är i Madrid, och har tacksamhetsskuld gentemot Madrid.”
“Jag tror att alla Madridistas i världen skulle se det som något negativt. Om du frågar mig nu om jag tackar ja, så tror jag inte det.”
Även den mest frie Madridistan skulle möjligtvis känna att det var fel gjort, men ifall det skulle ha gjorts, så vore det ett val från hjärtat. Men då kan man vända på frågeställningen och säga; Att man likväl kan avvakta och ta fram det hjärtat, för Real Madrid än så länge. Att Mourinho har ett gott hjärta tvekar ingen om.
Om privatdetaljerna efter Ajax-matchen…
“Resultatet är den bästa garderingen, även om hur vi spelar är det jag inte tycker om ibland. Vad skulle hänt om vi hade 35 skott emot mål, och inget av dem hade gått i mål? Då skulle folk säga att det varit en dålig match och med lite kvalitet. Vissa tränare har det lättare. Jag är annorlunda, jag har inget socialt liv, jag lever för fotbollen och familjen. Det genialiska med fotboll och dess åsikt, är att “den” inte bjuder mig på lunch eller middag, jag upptas av mitt arbete och resultat, kanske är det mitt fel”.
Det tar en för att förstå en. Givetvis så ska man göra fler mål, om man har 35 skott på, vid, eller precis smiter utanför stolpen under en match. Men det går också att reklamera för, att det är tidigt inpå säsongen, och att allihopa vill mycket, samtidigt som man ställt siktet någon annanstans. Fotboll är eller blir oftast till den passion, för de som följer dess sport regelbundet, och sitter man på Mourinhos post kan man likväl glömma de bekvämma hemmamiddagarna. Men det kommer automatiskt, då man tränar en av världens, om inte den största klubben i världen…
Om Ibrahimovic och Arrigo Sacchis uttalanden.
“Jag är inte en perfekt professionell för att kunna kritisera, men spelare och tränare måste kunna acceptera kritik, utan att förlora en känsla av passion, på denna nivå finns det inte annat. Liknande hände mig efter en match och jag kunde inte styra mina känslor, adrenalinet pumpar ur dig. Jag kan inte kritisera en tränare (ex) som Sacchi eller Ibrahimovic. Dem två har en storslagen historia i Italia, och har varit till nytta för Il Calcio (italiensk fotboll), och som män är det bästa att glömma detta. Imorgon är en annan dag.”
Visst finns det lite poetism kring Mourinho själv. Att Sacchi har åsikter om främst Inter förra säsongen, då Mou styrde och ställde, är självklart. Sen finns det en bitterhet över varför Sacchi fick sparken från Real Madrid som sportchef, då det begav sig, från Sacchi själv då. Det enda vi supportrar minns från den eran är hans fantastastiska inköp av Tomas Gravesen. Det säger allt...
Källa; marca.es
