Matcher vi minns..och helst vill glömma - mot Barcelona
Atlético de Madrid och Barcelona drabbar samman på Vicente Calderóns gräsmatta klockan 19:00 på söndag. De båda klubbarna har stått för några magiska stunder mot varandra, nedan följer en väldigt liten del av dessa möten som man gärna kommer ihåg..men även vill glömma.
En av världens mest underhållande fotbollsmatcher spelas i helgen; mötet mellan Atlético de Madrid och regerande ligamästarna Barcelona har ett väldigt högt målsnitt, det är helt enkelt en klassiker.
De båda klubbarna har mötts hela 146 gånger i ligasammanhang där söndagens gäster, Barcelona, har ett övertag på Atlético i antalet vunna matcher. De röd-vitrandiga har nämligen stått som segrare 51 gånger sedan Primera División hade premiär 1928-1929, den gången vann Atlético med 4-1, Cosme (som förövrigt gjorde den förbjudna övergången till Real Madrid året senare) och Illera gjorde två mål var innan Parera tröstmålade för bortalaget.
Sedan dess har mötena på Vicente Calderón samt gamla Estadio Metropolitano, numera 73 till numret, varit en riktigt attraktion varje säsong..och det är de än idag.
Siffror
Vi är mer eller mindre garanterade mål för på de 146 mötena innan har det blivit hela 513 mål, delar man detta får man 3,51 mål i snitt per match.
73 matcher har spelats i Madrid, på såväl Metropolitano som Vicente Calderón, där har Atlético stått som segrare 38 gånger, 17 av dessa har slutat oavgjort och FCB har 18 vinster.
2009-2010: 2-1 (Forlán, Simão; Ibrahimović)
2008-2009: 4-3 (Forlán 2, Agüero 2; Henry och Messi)
2007-2008: 4-2 (Puyol självmål, Maxi, Forlán, Agüero; Ronaldinho och Eto'o)
2006-2007: 0-6 (Messi 2, Zambrotta, Eto'o, Ronaldinho och Iniesta)
2005-2006: 2-1 (Fernando Torres, Kežman; Eto'o)
2004-2005: 1-1 (Fernando Torres; van Bronckhorst)
2003-2004: 0-0
2002-2003: 3-0 (Fernando Torres, Emerson och Luis García)
1999-2000: 0-3 (Sergi, Dani, Gabri)
Den allra galnaste fotbollsmatchen spelades 1950-1951 och då stod Atlético som segrare. Det här var under legendariske Helenio Herreras ledning då man tog hem två ligatitlar och en spansk Supercup. Datumet var 17 september,1950 och Herrera bestämde sig för att ställa upp på följande vis; Domingo; Tinte, Mugica, Lozano, Estruch, Hernández, Juncosa, Duran, Carlsson, Mascard och Escudero.
Barcelona började bäst och tog ledningen med 0-1 genom Marcos Aurelio, men redan efter åtta minuters spel var det kvitterat, Escudero hade lyckats överlista Ramallets. Så, efter 17 minuters spel hade Atlético fullbordat vändningen, 2-1 genom Mugicas straff och 3-1 gjordes av Duran vilket även blev halvtidsresultatet. Det hann knappt gå fem minuter efter pausvilan innan Garvis Carlsson ökade på till 4-1, två minuter senare var Estadio Metropolitano i extas sedan Escudero gjort 5-1. Då hade vi spelat 50 minuter; FCB reducerade två gånger genom såväl César som Marcos Aurelio, men Juncosa punkterade matchen med sitt 6-3, dock så lyckades César göra sitt andra för kvällen och slutsiffrorna skrevs till 6-4 när domare Pérez Rodríguez visselpipa ljöd.
Det här var den mest målrika tillställningen i Madrid någonsin, mellan de två klubbarna.
Atlético och Barcelona har bjudit på betydligt fler underhållande ligamatcher på Vicente Calderón, två av dessa var i katalanernas favör.
5 april 1987; 0-4
Med engelsmannen Terry Venebles på bänken invaderade Barcelona den spanska huvudstaden genom att bortaslå Atlético med hela 0-4. Raset började egentligen med Quique Setiens utgång från planen då de röd-vitrandiga ville framåt, men inte lyckades slå hål på Zubizarreta i gästernas mål.
Atlético: Mejías; Tomás, Sergio Elías, Ruiz García, Rodolfo, Mingúez (Quique, 45'), Quique Setien (Da Silva, 56', Landaburu, Marina, Uralde och Julio Salinas.
FCB: Zubizarreta; Gerrardo, Migueli, Moratalia, Manolo, Victór Muñoz, Roberto (Urbano, 79'), Caldere, Carrasco, Lineker och Archibald (Clós, 54').
Gästerna ökade på till 0-2 genom Carrasco efter 65 minuters spel och sedan var det ridå nedåt för Atlético. Caldere gjorde 0-3 med cirka en kvart kvar av matchen innan Lineker fastställde slutresultatet till 0-4, de röd-vitrandigas största hemmaförlust mot Barcelona var ett faktum.
0-6 blev för mycket för Torres och han flyttade till Liverpool knappt tre månader senare.
20 maj 2007: 0-6
Som Atlético-supporter glömmer man gärna detta datum..och framförallt resultatet från samma möte. 2006-2007 års titelkamp hade nästan nått sin kulmen med tre omgångar kvar av säsongen, i toppen slåss Sevilla, Real Madrid och Barcelona om titeln.. då tror plötsligt grannen från fel sida stan att Atlético-spelarna skall hjälpa sin största rival. Så blev det sannerligen inte.
Atlético: Pichu Cuéllar; Seitaridis, Eller, Zé Castro, Antonio López; Luccin, Maniche (Agüero, 38'), Galletti (Maxi Rodríguez, 52'), Petrov, Jurado; Torres.
FCB: Valdés; Thuram, Puyol, van Bronchorst, Zambrotta, Edmilson (Thiago Motta, 77'), Xavi, Deco (Iniesta, 67'), Messi, Eto'o och Ronaldinho.
Innan matchen hade Atlético återfått långtidsskadade Maxi, någon vecka innan återvände även Petrov, man trodde man skulle kunna rå på Barcelona, men så fel man fick. Det var jämnt efter 38 minuters spel; men så gjorde man ett gäng misstag mellan 38-45 matchminuten, något som resulterade i tre mål för gästerna och 0-3 i paus; Messi, Zambrotta och Eto'o målskyttarna. I andra halvlek fortsatte bara Barcelona göra mål och Atlético skämma ut sig, främst stackars Pichu Cuéllar som mer eller mindre blev korsfäst av supportrarna dagen efter. 0-6 skrevs slutsiffrorna till sedan Ronaldinho, Messi och Iniesta målat samtidigt som Eller dragit på sig en utvisning.
Det var en sån där match där man bara ville att domaren skulle blåsa i pipan, en match där Atlético bara föll längre ned under jorden.
Denna tragedi hade dock en hel del roliga element här på SvenskaFans. Real Madrid-supportrarna tog sig gärna lite tid att besöka forumet och önska "lillebror" lycka till då tappade poäng skulle göra att man hade en ännu bättre chans på titeln. Kollega Daniel Szostak hade verkligen ett par riktigt härliga kommentarer att ta del på måndagen. Så här lät det innan:
"Kom igen våra bröder , slå Barcelona ."
Så här lät det efteråt..
"Torres är lika het som Iniestas hudfärg ! "
"igår bevisade ni för mig och för er själva att ni är det pinsammaste madrid laget. ni har verkligen inget att säga längre..."
Det bästa kan ni läsa längst ner i Daniels artikel.
Mardrömskväll på Vicente Calderón, minst sagt.
Roman Kosecki var magisk när Atlético vände 0-3 till seger 4-3 den där oktoberkvällen i Madrid.
31 oktober 1993; 4-3
Under 1990-talet spelades ett gäng klassiska matcher mellan de båda klubbarna och en av dessa var under 1993-1994 års upplaga av Primera División. Barcelona hade kommit till Vicente Calderón med sitt dream-team lag som leddes av Johan Cruijff, de röd-vitrandiga å sin sidan skulle ledas av colombianske Francisco Maturana som dessförinnan hade lett ett klassiskt colombianskt landslag som bl.a. hade slagit Argentina med 5-0 i Buenos Aires, men Jesús Gil y Gil hade andra idéer..Den här fotbollsmatchen skulle bli något alldeles extra. Atléti hade tagit åtta poäng efter nio omgångar och låg på en tiondeplats samtidigt som FCB låg högst upp i tabellen.
Atlético: Diego; Quevado, Pedro, Solozabal, Juanma López, Juanito, Manolo (Pizo Gómez, 88'), Caminero, Luis García (Kiko, 17'), Kosecki och Pirri.
FCB: Zubizarreta; Ferrer, Guardiola (Juan Carlos, 57'), Koeman, Eusebio, Bakero, Goicoechea, Amor, Laudrup, Romário och Beguiristain (Nadal, 31').
Stämningen var hög och supportrarna sjöng; men saker och ting ändrades efter en kvarts spel. Romário gav Barcelona ledningen efter 14 minuters spel, sedan ökade samma spelare på till 0-2 tio minuter senare. Som om det inte vore nog gjorde han även hattrick efter 34 minuters spel. Brasilianaren blev vackert framspelad av Laudrup och Atlético hade ett enormt berg att bestiga. Cacho Heredias manskap spelade upp sig och försökte anfalla, men klarade inte av att sätta sin chanser under första halvlek. Hur som helst, polacken Kosecki var den som spräckte nollan efter 47 minuters spel, ett viktigt mål för självförtroendet för spelmässigt var man bättre under hela matchen. Samma man skapade en frispark från 30 meters avstånd, den togs hand av Pedro som dundrade in 2-3 bakom en chanslös Zubizarreta. Den lille, vindsnabbe polacken fortsatte att briljera och han sprang ifrån sina motståndare efter en misslyckad rensning av Barcelona-försvaret, plötsligt var det 3-3 och total eufori på Vicente Calderón. Atlético kämpade febrilt för att få till ett segermål, men då blir Pirri utvisad och de flesta tror att man inte längre har någon chans att åstadkomma den enorma upphämtningen.
Istället för att slå sig till ro och försvara tre poäng bestämmer sig Heredia för att göra det som Atlético kan - anfalla. Då uppstår nyckelsituationen; Eusebio spelar bollen kort till Romário som helt försvunnit ur matchen efter sina mål, han blir neddragen i straffområdet och Atlético drar igång en kontring. Juanito driver bollen framåt, Caminero följer med på vänsterkanten och det är just där som Caminero blir hjälte, Frente Atlético exploderar och Atlético vinner med 4-3 efter en vacker avslutning av den hårfagre anfallsspelaren. Det kunde ganska enkelt ha gått helt fel, men Atléti vinner med 4-3, om Romário bara inte hade förstärkt genom att kasta armarna utåt så hade han nog fått straff.
Partidazo.
Atlético firar ännu en klassiker på Vicente Calderón. Alla sluter sig bakom Vieri som var fantastisk.
10 maj 1998; 5-2
Under mitten av 1990-talet spelade Atlético ett gäng mycket målrika fotbollsmatcher mot Barcelona, en tradition som fortsatte in i slutet av Radomir Antićs första period som tränare för den röd-vitrandiga huvudstadsklubben. Barcelona ledde Primera División efter 37 omgångar och hade Athletic som närmaste utmanare, hela tolv poäng bakom. Det skulle till ett mirakel om man tappade serieledningen och lät guldet försvinna ur händerna på sig själva. Atlético å andra sidan underpresterade, man låg på en sjundeplats trots att det bara var fem poäng upp till tvåan i en rekordjämn liga där Real Sociedad, Real Madrid och Mallorca alla låg på 60 inspelade poäng. Problemet låg som vanligt i försvarsspelet hos de röd-vitrandiga då man hade gjort hela 78 mål, flest av alla lag i ligaspelet.
Atlético: Molina; Aguilera, Ramon, Andrei, Geli, Caminero, Bejbl (Vizcaino, 76'), Juninho, Lardín, Paunović (Pantić, 73') och Vieri.
FCB: Vitór Baia; Ferrer, Nadal, Couto, Sergi, Amor, Celades (de la Peña, 61'), Roger, Luis Enrique, Pizzi (Anderson, 61') och Rivaldo.
Det började illa. Rivaldo hade givit Barcelona ledningen efter mindre än en kvarts spel, men de röd-vitrandiga kvitterade ganska omgående genom Paunović. Sedan tog man även ledningen efter att Fernando Couto lyckats pricka in ett självmål, då hade man spelat 25 minuter av matchen. Målkavalkaden fortsatte..men först i andra halvlek. Den här säsongen hade italienaren Christian Vieri bjudit på ett gäng härliga mål och sammanlagt skulle det bli 24 baljor under ligaspelet. Ett av dessa kom efter en timmes spel och innebar 3-1 till Atlético, något som tvingade van Gaal att agera omgående; det hjälpte föga att såväl de la Peña som Anderson byttes in.
4-1 var faktum efter 70 minuters spel och Vicente Calderón var i total eufori, man hade fått häng på andraplatsen i och med att såväl Madrid som Betis hade förlorat sina matcher. Real Sociedad spelade oavgjort, samma gällde även Athletic och Mallorca. Gästerna reducerade dock genom inhoppande de la Peña, men slutresultatet fastställdes minuten efter då Vieri återigen prickat rätt bakom Vitor Baia. 5-2 till Atlético och visst var det en viss tröst för Gil y Gil att man hade häng på platserna bakom mästarna, även om han helst hade sett hans egna klubb som mästare.
Det här är bara fyra matcher och under de tre senaste säsongerna har vi upplevt tre fantastiska ligamatcher på Vicente Calderón.
"KUN, KUN, KUN!"
1 mars 2008: 4-2
Det här var ju säsongen när Sergio Agüero verkligen slog igenom tack vare hans insatser i U20-VM med Argentina. Det började som bekant med Ronaldinhos fantastiska cykelspark blev efter en defensiv inledning av Atlético en fullständig målkavalkad. Kun sköt 1-1 via Puyol och spelade sedan fram Maxi till ledningsmålet, Forlán gjorde 3-1 på straff och Kun demolerade Barcelona-försvaret när han satte 4-1 bakom en chanslös Victór Valdés innan den berömda tröjviftningen till publikens stora jubel. KUN, KUN, KUN hade fötts på allvar!
Nu reducerade visserligen Eto'o till 4-2, men den här fotbollsmatchen skall även kommas ihåg för den då 17-årige Ignacio Camachos officiella debut i Atlético-tröjan.
Atlético: Abbiati; Antonio López, Perea, Pablo, Valera, Raúl García, Camacho (Cléber, 67'), Simão, Maxi (Reyes, 83'), Kun och Forlán.
FCB: Valdés; Milito, Puyol, Zambrotta, Abidal, Edmilson (Gudjohnsen, 61'), Xavi, Iniesta, Ronaldinho, Eto'o och Henry (Messi, 57').
Forlán och Agüero gjorde det för knappt 1,5 år sedan. De ska göra det igen.
1 mars 2009: 4-3
Atlético skulle bli bättre defensivt sades det, precis som tidigare säsonger, men som vanligt var det äventyrsfotbollen som tog överhanden. De röd-vitrandiga gjorde en riktigt vansinnesstart i jakten på ett ledningsmål; Agüero var nära, Heitinga gjorde mål men fick det felaktigt bortdömt för offside sedan Valdés schabblat med bollen. Så efter den fina starten där det inte blev mål blev plötsligt saker och ting mycket svårare. Thierry Henry gör 0-1 efter ett fantastiskt avslut upp i Leo Francos vänstra hörn, omöjligt att rädda. En riktig kalldusch. Sedan ökade Messi på till 0-2 efter att ha sprungit sig igenom Atlético-försvaret, utan några större problem i sin favoritposition mellan mittfält och försvar, en yta som de röd-vitrandiga försökte täppa till. De flesta hade nog givit upp hoppet..men det fanns en fotbollsspelare som är expert på det här med att göra mål på Barcelona och det har han varit under hela hans karriär.
Diego Forlán. Uruguyanen drar till från cirka 30 meters avstånd och plötsligt utbryter Vicente Calerón i eufori, de vet att en vändning kan vara runt hörnet, det här känner vi igen. Atlético fortsatte att anfalla, Simão testade Valdés, detsamma gäller Agüero, men båda gångerna stod han ivägen. På andra sidan torterade Messi Atlético-försvaret, men 1-2 stod sig i halvtid. Eto'o kunde ha punkterat matchen med 1-3, men istället sköt han högt och snett. Då fick Kun en djupledschans att dra ifrån sina försvarare, han springer sig loss efter en misslyckad passning, skjuter och bollen hamnar i nätmaskorna hos Valdés. 2-2. De flesta trodde att Forlán skulle göra nästa mål, men han missade vidöppet mål från två meters håll.
Atléti pressar på för ett ledningsmål, men då bryter sig Barcelona återigen igenom försvaret och gör 2-3 genom Henry. Det kändes dock inte avgjort..det var inte avgjort. Atléti var i chock, Eto'o, Messi, båda hade chansen att göra 2-4..men misslyckades från väldigt nära håll.
Kun var nära att kvittera sedan Simão gjort bort Dani Alves, men nicken räddades.
Minuten senare får Atlético straff sedan Sinama-Pongolle dragits ned. Forlán med enorm press på axlarna gör 3-3. Publiken tror på seger. Maniche byts in och väggspelar direkt med Agüero i slutminuterna, Kun vänder bort Puyol och sätter 4-3 bakom Valdés. Atlético har vänt två underlägen och slagit Barcelona..igen!
Det här inkluderar bara ligamatcherna i Madrid, men den som vill se på riktig underhållning bör även titta närmare på Atléticos besök på Camp Nou där Barcelona vann med 5-4 trots att Milinko Pantić gjort fyra mål för huvudstadslaget. Delge gärna era favoritmatcher i kommentarsfältet, det finns en mängd att välja mellan beroende på hur länge man har följt sitt favoritlag. Ett krav dock; håll det på en god nivå, det här är bara fotboll.
¡Vamos mi Atléti!
