Spanien - Nordirland 3-0
Precis som väntat kunde Nordirland inte värja sig mot ett lika briljant som disciplinerat spanskt landslag, och segersiffrorna skrevs i underkant.
Spanien och Nordirland har nu mötts femton gånger och den spanska traditionen att vinna stort och övertygande befästes i och med gårdagens seger. Spanien räknar således med tio vinster, fyra oavgjorda och endast en förlust (VM -82, 0-1), och bättrade på den redan överväldigande målskillnaden till 35-8.
Att Förbundet ansåg att Nordirland skulle bli en lätt trepoängare visade också valet av arena. Gårdagens match var förlagd till Albacete, söder om Valencia, som förutom att vara en föga inspirerande genomfartsort räknar med en arena vars publikkapacitet endast uppgår till 16.500, vilket snarast gynnade Nordirland och de ca tvåtusen tillresta fans som med lätthet hittat restplatser till närliggande semesterorter.
Hursomhelst, vad beträffar den omdiskuterade uppställningen så valde Iñaki Saez, i Marchenas frånvaro, denna gång att flytta ner Helguera till sin klubblagsposition. Till vänster om denne återfanns Bravo, och lite otippat fick Puyol ta steget in mot mitten och lämna plats åt Salgado på högerkanten för att istället agera mittback framför Casillas. Precis som kollegan Max mycket riktigt siade om i sin införartikel utgjorde Baraja och Xavi centralt mittlås med Vicente och Joaquín i offensiva roller på vänster respektive höger kant, och emellan dem återfanns Raúl och Guti på topp.
Första halvlek
Så till avspark. I matchens inledning var Nordirland påpassligt och stack upp vid ett par tillfällen utan att för den skull skapa någon egentlig farlighet; men efter de första tio minuterna och ett något okoncentrerat spel, tog Spanien sedermera över helt och hållet. Nu inleddes en konstant press och det var ett alldeles utmärkt kantspel som utgjorde stommen. I den artonde minuten slog Xavi en passning på cirka 30 meter som Baraja nästintill obehindrad kunde nicka i mål efter att Taggart famlat vid markeringen.
Nästa riktigt bra möjlighet kom bara några minuter senare. Raúl, som för dagen hade möjlighet att bli landslagets främste målgörare genom tiderna, gjorde en enastående prestation då han, framspelad av Puyol, drog med sig bollen mellan två försvarare och sköt tätt utanför den högra stolpen. Den tekniska skillnaden lagen emellan blev alltmer uppenbar och spanjorerna ägnade sig åt att ledigt rulla boll sinsemellan, framför ögonen på ett stelt och frustrerat Nordirland. Xavi, som för tillfället hade sin bästa period, understödde Vicente och Joaquín med precisa framspelningar på upp till ett fyrtiotal meter som dessa konverterade i fruktlösa men likväl alltid farliga inlägg. I den 29:e minuten var Raúl återigen på vippen att bli historisk. Vicente slog en passning som Guti släppte till 7:an, men efter att ha vänt bort försvaret fick han dessvärre inte till ett ordentligt skott.
I ett av de få anfall då Nordirland faktiskt lyckades ta sig hela vägen till Casillas område, föll Gillespie lätt och åberopade resultatlöst straff; och minuten senare drog samme nordirländske anfallaren och Helguera lite onödigt på sig varsitt gult kort efter en ömsesidig armbågsduell. Chanser och halvchanser (Raúl) fortsatte att avlösa varandra, och i den 44:e minuten drog Vicente till på en hörnretur som gick via försvarare stolpe ut.
Andra halvlek
Matchbilden bestod och Nordirland koncentrerade sig på försvarsspel. Vicente, som var en av planens giganter, hade ånyo ett bra tillfälle i den 53:e minuten; men det var i den 58:e, efter en kombination med Baraja, som han omgiven av nordirländska försvarare drev ner mot vänster stolpe för att sedan slå ett inlägg snett bakåt som studsade på Gutis panna och i mål: 2-0.
Efter en dryg timmes spel var det då dags för Raúl att utgå och med det blev det inget nytt rekord den här kvällen. Dessvärre verkade bytet forcerat av den tidigare överansträngningen/muskelskadan och vi får hoppas på att det inte medför några ytterligare komplikationer för Real Madrids och landslagets galjonsfigur.
Nyinkomne Morientes blev redan efter ett par minuter nedgjord i straffområdet men domare Lubos Michel valde att fria. Stunden senare blev Guti nedgjord strax utanför straffområdet, men den påföljande frisparken, i ett ypperligt läge ett par meter utanför straffområdet, slogs av Baraja ett par meter över målburen. Nordirland kämpade förtvivlat för att inte målsiffrorna skulle rusa iväg, och panikartat sparkades bollen iväg till hörna och inkast även de få gånger man skulle haft tid och möjlighet att utnyttja det temporära innehavet konstruktivt.
I den 74:e minuten fick Baraja en mycket bra passning av Guti längs med straffområdeslinjen, men Valenciaspelaren fick en rejäl snedträff och friläget gick förlorat. I den 75:e bytte Joaquín med Mendieta och med det gick mycket av den offensiva högerkanten förlorad då Barçaspelaren sjönk tillbaks i en mer traditionell mittfältsposition. Sju minuter senare gjorde även Capi entré på Gutis bekostnad men tiden räckte inte för att Betisspelaren skulle hinna utmärka sig på något sätt alls.
I den 88:e minuten var det då dags igen. Morientes gjorde en beundransvärd soloraid i det nordirländska straffområdet och lyckades så när tråckla in bollen, men Taylor rensade undan bara för att lämna över till Baraja som direkt och utan pardon klippte till och nätade via en försvarare som fick bollen att hårfint ändra riktning.
Summering
3-0 blev slutresultatet, men i målprotokollet kunde det lika väl varit det dubbla. Till skillnad från greklandsmatchen utstrålade landslaget nu en helt annan beslutsamhet, och trots att Nordirland inte är ett av de bättre europeiska landslagen för tillfället, så fick de heller aldrig någon möjlighet att visa motsatsen.
Till skillnad mot senast i Grekland, denna gång var det inte bara Vicentes vänsterkant som sjöd av initiativ och genialitet, utan även Joaquín på högerkanten gjorde en mycket bra match och bidrog till en bredd i anfallsspelet som de flesta landslag bara kan drömma om. Raúl fick visserligen inte riktigt till det, men så var det å andra sidan bara det där målet som fattades. Guti visade igen att han är en man att räkna med såväl i landslaget som i Real Madrid.
Salgado var stabil, Puyol likaledes, medan Helguera och Bravo gjorde sitt jobb utan att glänsa. Xavi gjorde en mycket bra insats och hans första halvlek var absolut felfri för att inte säga fantastisk, och Baraja visade att han fortfarande kan göra mål. Casillas hade en mycket lugn kväll, men var för den skull inte mindre alert det få gånger hans intervention krävdes.
Spanien:
Casillas; Míchel Salgado, Puyol, Helguera, Raúl Bravo; Xavi, Baraja; Joaquín (Mendieta, 79), Guti (Capi, 83), Vicente; Raúl (Morientes, 63).
Nordirland:
Taylor; Murdock, Taggart (McCann 70), McCartney; Johnson, Lomas, Horlock (Hughes 65), Mulryne, McVeigh (Healy, 65); Gillespie.
Mål:
Baraja 1-0 (18); Guti 2-0 (58); Baraja 3-0 (88)
Domare: Lubos Michel (Slovakien).
Kort: Helguera (34) och Gillespie (34).
Carlos Belmonte i Albacete, ca 16.500 åskådare.
