Club Atlético de Madrid S.A.D 100 år
Tredje delen om 100 års jubilaren från Madrid
Efter några magra år i klubbens historia i slutet av femtiotalet, står laget rustat för nya framgångar när Atlético tar steget in i ett nytt årtionde.
Åren 1960-1979:
Trots ett bra och balanserat lag lyckas man inte komma bättre än femma i ligan säsongen 1959-60. Men i Copa del Rey går man hela vägen till final och ställs mot ärkerivalen Real Madrid. Lagets tre tidigare försök att erövra Kungens Cup hade misslyckats, men i ”Marängernas” egen lejonkula Estadio Bernabeu vinner man för första gången finalen. Slutresultatet fastställs till 3-1 efter mål av Collar, Jones och Peiro. I Real Madrids startelva fanns bland annat Di Stefano och Puskas. Rivaliteten mellan Real och Atlético intensifieras och det var nu hatet mellan fansen började tillta.
Real Madrid hade ett världslag och säsongen efter vann man ligan överlägset före Atlético, avståndet ner till Rojiblanco var hela 12 poäng. Liksom som var fallet säsongen innan, så möttes de båda Madridlagen igen i final i Spanska Cupen. En än gång drar lillebror Atleti det längsta strået och vinner med 3-2. I och med vinsten i Copa del Rey är Atlético kvalificerade för Cupvinnarcupen till hösten.
När ligan startar igen hösten 1961, räknas Atlético till en av de främsta utmanarna om liga titeln. Laget spelar bra men når inte ända fram, utan får nöja sig med en hedrande tredje plats efter Real Madrid och F.C Barcelona. I Cupvinnarcupen radar de rödvitrandiga upp segrar mot Sedan, Leicester, Bremen och Motor Jena. I finalen ställs man mot Fiorentina som bjuder på bra motstånd och matchen i Glasgow slutar oavgjort 1-1. Tillskillnad mot nuvarande regler med förlängning och straffar, så blir det omspel. Stuttgart står för värdskapet när Atlético Madrid tar hem sin första historiska Europeiska titel, efter en 3-0 seger mot Florenslaget.
Även säsongen 1962-63 får rojiblanco spela i den europeiska Cupvinnarcupen. Man lyckas ta sig till final för andra året i rad, men där tar det roliga slut. I finalen blir Atlético förnedrade av Tottenham med 5-0! En andra plats i den europeiskacupen följs upp med en andra plats i ligan också. Än en gång är lokalkonkurrenten Real Madrid för svåra och tar hem ännu en mästerskapstitel.
Ligaspelet säsongen 1963-64 gör ingen Atletifans glad, då laget efter några framgångsrika säsonger bara blir sjua till slut. Trots att man värvar anfallaren Luis Aragonés, lyckas inte laget spela bättre fotboll. En misslyckad säsong blir inte bättre när man även förlorar finalen i den Spanska cupen mot Zaragoza med 2-1! En ny president gör sitt intåg i klubben. Vicente Calderón Perez-Cavada väljs till klubbens mäktigaste man, i stort sett utan att haft någon konkurrens om posten.
Luis Aragonés gör sitt intåg i Madridklubben 1964
Laget når åter finalen i den inhemska cupen och liksom året innan står Real Zaragoza för motståndet. Men denna gång får Atlético revansch för förlusten från förra året och vinner finalen med matchens enda mål. I ligan blir laget ännu en gång tvåa efter omöjliga Real Madrid.
I Cupvinnarcupen når laget fram till kvartsfinal där det blir tvärstopp mot tyska Dortmund. I seriespelet går det desto bättre och man krigar in i det sista med Real Madrid om mästerskapet. Med endast en poäng till godo, tar Atlético hem sin femte inteckning som spanska mästare, denna gång under ledning av Domingo Balmaya! En värdig avslutning för gamla Estadio Metropolitano, som sjunger på sista refrängen som klubbens hemmaarena. För på hösten 1966 inviger man sin nuvarande arena. Under de första åren går den under namnet Estadio del Manzanares. Arenan kallas så i några år innan man bestämmer sig för att döpa om den i början av 70-talet till nuvarande Vicente Calderón. På detta sätt hedrade man en av klubbens mest betydelsefulla presidenter.
Om spelarna är ovana med deras nya arena förtäljer inte historien, men laget når inte upp till några topplaceringar i ligan, de tre efterföljande säsongerna. Ett litet glädjeämne är att Gárate delar Pichichi titeln med Real Madrids Amancio på 14 fullträffar säsongen 1968-69. När ligan startar igen hösten 1969 har den gamle målvaktshjälten Marcel Domingo, tagit över som tränare för klubben. Ledda av den framgångsrika anfallsduon Gárate och Aragonés spelar Atlético fotboll med mästarstämpel. I kamp med Athletic Bilbao lyckas man ändå bärga hem det sjätte spanska mästerskapet med bara en poäng till godo. För andra året i rad blir Gárate skyttekung, detta minnesvärda år delar han titeln med sin klubbkamrat Luis Aragonés och Amancio från Real på 16 mål.
Argentinaren José Gárate fruktad målskytt i Atlético de Madrid 1966-77
Kvalificerade till Europacupen som spanska mästare når laget fram till semifinal, där blir dock holländska Ajax för svåra och cup äventyret är över för den här gången. I ligaspelet tar Valencia hem mästerskapet före Barcelona och Atlético hamnar tredje plats, bara en poäng efter toppduon. Gárate tar hem sin tredje raka Pichichi titel efter ha stänkt in 17 mål på 28 matcher!
Ärkerivalen Real Madrid tar hem mästerskapet efter några tunga år, strax före regerande mästarna Valencia. Atlético återfinns på fjärde plats den här säsongen 1971-72. I början av juni ställs Atlético mot Valencia i finalen av den Spanska Cupen. Efter mål av Gárate och Salcedo säkrar man segern i cupen med 2-1.
Under ledning av Max Merkel når laget hela vägen fram till sin sjunde mästerskapstitel säsongen 1972-73. Hårdast konkurrens får man av F.C. Barcelona som slutar två poäng bakom. I den efterföljande Europacupen, säsongen efter, når man ända fram till final. Men trots förlängning lyckas man inte skilja på Bayern München och Atlético, utan den första matchen slutar 1-1. En ny match måste spelas och den spelas endast två dagar efter den första finalen. Atlético som lider av några tunga skador på nyckelspelare, har aldrig någon riktig chans och förlorar med 4-0 mot de tyska mästarna, med bland annat en viss Beckenbauer i laget. Som regerande mästare slutar laget på andra plats i Primera División.
Adelardo Rodríguez Sánchez, har spelat 511 matcher för Atlético, varav 401 var ligamatcher innan ha la skorna på hyllan 1976!
Hösten 1974 tar en viss Luis Aragonés över som tränare, efter en framgångsrik period som spelare i klubben. Under hans ledning tar laget sig till final i den Spanska cupen, men lokalkonkurrenten i de vita tröjorna tar hem trofén efter att matchen har slutat mållös 0-0! I ett mellanår i ligan slutar man på sjätte plats.
Innan sjuttiotalet är över vinner man ännu en final i Copa del Rey. Våren 1976 möts Atlético och Real Zaragoza i finalen på Bernabeu och de rödvitrandiga vinner med 1-0. Året efter åker man ur Cupvinnarcupen i semifinalen av tyska Hamburg. I spanska ligan går desto bättre och för åttonde gången koras man till spanska mästare 1977. När man förlorar mot F.C Brügge i kvartsfinalen av Europacupen med sammanlagt 4-3 året efter, markerar detta slutet på den framgångsrikaste perioden i klubbens dåvarande 75-åriga historia.
Läs den fjärde och avslutande delen här!
Källor; Atleticozone.com och clubatleticodemadrid.com:
