Valencia-Real Madrid 1-2
Bland det svåraste som finns är att vinna på Mestalla när Valencia spelar bra. Vi gjorde det!
Reals laguppställning i den första av fyra måstematcher var den väntade, förutom att Pavon i sista stund ersatte en febersjuk Hierro. Valencia spelade däremot inte som jag trott, och hade bland annat ligans bäste mittback till höger, bakom Vicente siom normalt är vänstermittfältare i landslagsklass.
Från början verkar det som om Benitez satsat rätt. Ayala är lika lysande till höger som han brukar vara centralt, mittförsvaret är stensäkert, mittfältet mal på som nästan bara Valencias mittfält kan mala på, Aimar regerar framför vår backlinje och Carew är brottartung längst fram. Hos oss ser Ronaldo tung ut, Figo och Zidane kommer inte fram, Raul syns inte alls och Flavio och Guti har svårt mot Valencias löpstarka mittfält. Men bakåt ser det bra ut.Trots spelövertag skapar Valencia inga riktigt heta chanser. Visst går de miste om en klockren straff när Salgado får bollen på handen men det glömmer vi nu (se fotnot).
Efter 25 minuter får vi fram en vänsterhhörna som Zidane slår kort till Figo. Raul och Ronaldo springer fram och tillbaka i straffområdet för att undgå offside och lyckas så bra att de är totalt fria när Figos inlägg kommer in. Först av de två står brassen som nickar förbi Cañizares. Så långt inte rättvist, men orättvist. Bra känns det i alla fall.
Men inte så länge. Spelet är jämnare nu, men bara 7 minuter efter målet slarvar Figo till höger. Via Carew och Aimar kommer bollen fram till Fabio Aurelio som tofflar in bollen vid bortre stolpen. OK, en timme kvar och oavgjort. Dags att börja spela fotboll?
Real börjar spela fotboll. Resten av halvleken är fortfarande Valencias men mindre och mindre. I början av andra halvlek har det jämnat ut sig helt. Figo och Zidane har börjat komma med i matchen och gör bara våra anfallare det också så kanske det här skall kunna ordna sig. En av de båda tar sitt ansvar.
På en lysande djupledslyftning från Figo springer sig Ronaldo loss. Hans nedtagning är av Raulklass och att Djukic skulle kunna hinna ifatt en Ronaldo med fart finns knappast. Istället rundar vår brasse Cañizares och rullar in sitt andra. Suveränt. Världsklass.
Resten av matchen känns som transportsträcka. Vi möter ett av världens bästa lag, de har mycket att spela för, men det känns säkert. Valencia är inte dåliga, vi är inte så bra som vi kan vara, men av någon anledning känns det säkert ändå. Guti har växt ut till att totaldominera mittfältet (men hans varning för protest är så idiotisk att jag inte vet var jag skall bli av). Vi har flera chanser, Valencia några smärre. Bytena gör ingen skillnad och vi håller tiden ut. Vi har vunnit på Mestalla och det är riktigt bra. Riktigt bra.
Vad gäller spelarna individuellt vill jag framhålla Guti som bäst på plan. Ronaldo avgör matchen och skall ha all credit för det. Casillas, Helguera och framför allt Pavon var säkra bakåt. Figo jobbade, slog två assist och får mer än godkänt. Flavio och Zidane var bra i andra medan Raul inte började märkas förrän sista halvtimmen. RC var bättre än han varit de senaste matcherna, men kan ännu mer, medan jag inte tycker att Salgado kom upp till den nivå jag vill se honom på. Nu har grabbarna tre finaler kvar.
VALENCIA:Cañizares; Ayala, Pellegrino (Mista 83), Djukic, Carboni (Kily González 68); Fabio Aurelio, Baraja, Marchena, Vicente (Rufete 59); Aimar, Carew.
REAL MADRID: Casillas; Míchel Salgado, Roberto Carlos, Pavón, Helguera; Flavio, Guti, Figo (Cambiasso 83), Zidane; Raúl (Solari 90). Ronaldo (Morientes 87).
Fotnot: Valencia har bränt flera viktiga straffsparkar under säsongen, hade säkert bränt denna också, varför spekulationer om vad som hänt om domaren sett Salgados hands är onödiga. Visst funkar det så?
