Raúls topp-10
I samband med Raúls 10-årsdag som madridista letar Realredaktionen fram en gammal lista ur arkivet och publicerar den igen. Tro mig, den är värd att publiceras om, och om, och om igen...
Vår kapten har under de senaste tio åren varit en av de dominerande spelarna i spansk och europeisk fotboll. Formen under det senaste året har inte varit något vidare, så för att påminna om vad han kan tänkte jag lista hans tio bästa mål i internationella cuper. Med "bästa" menar jag de som berört mig mest, kan ha varit för att målet var vackert, viktigt, matchavgörande eller av någon annan anledning.
10: 0-2 Leeds, CL-gruppspel 2001
En av de mest solida matcher klubben gjort de senaste åren. Leeds gick till semifinal det här året men maldes helt ner av Madrid på sin hemmaplan. Hierro nickade in ettan. Målet som gav 0-2 var en fantastisk kombination mellan canteraspelarna Raul och Guti, ett par överhoppningar, ett par väggspel och plötsligt kunde den förstnämnde trycka in bollen, helt fri. Hur vackert som helst i en match som var hur vacker som helst.
9: 1-1 Dortmund, CL-gruppspel 2003
Efter två omgångar i senaste CL-gruppspelet såg det inte bra ut. Det såg inte alls bra ut och seger krävdes mot Dortmund. Koller gjorde ett tidigt mål och det såg än sämre ut. Men en förlupen boll i slutet av första halvlek hamnade framför tyskarnas målvakt. Denne, en back och en vitklädd nummer 7 var plötsligt i en enda hög, med sjuan underst. Men bollen låg fri och nummer 7 fick liggande ut ett ben och lade in den i mål. Ingen skönhet bara kämpa. Till slut vann Madrid matchen och gick vidare från gruppen.
8: 0-1 Rosenborg, CL-gruppspel 2000
Ytterligare en match där det krävdes seger för avancemang. Och det är inte lätt att vinna på vintern på Lerkendal. Men efter bara 3 minuter tog Raul sig fram, kom fri, och petade in bollen. Sedan hände inte mer i matchen. Inget vackert mål, ingen känsloframkallande match. Men mycket hade varit annorlunda om målet inte kommit.
7: 2-0 Manchester U, CL-kvart 2003
Figo gjorde 1-0 på ett inlägg som lurade Barthez bort från Man U. Och efter en knapp halvtimme var det dags för Raul. Roberto Carlos gick in stenhårt och vann boll. Den kom till Zidane, som lade den på djupet. Raul vänder bort Rio Ferdinand, springer ifrån honom genom att löpa rätt istället för snabbt och smäller in tvåan. Han var inte färdig med målskyttet i matchen och hans kantlöpning i slutet kan toppa vilken lista som helst, dock ej denna.
6: 1-0 Barcelona, CL-semi 2002
Vi hade 2-0 från bortamötet och finalplatsen kändes klar. Men Barca fattade inte detta utan försökte verkligen vända. Strax före halvtidsvilan tappade de hoppet. Annars utmärkte Xavi tog lite för lång tid på sig, Raul fick bollen. Strax utanför straffområdet tittar han upp, han ser vartmålet är, var målvakten är och att försvararna skyndar till. Sedan tittar han ner på bollen igen och avslutar. Där målet är och dit målvakten inte kunde hinna. I nättaket. Barca nådde inte finalen.
5: 1-0 Leverkusen, CL-final 2002
Det har bara gått några minuter av CL-finalen. Roberto Carlos skall kasta inkast vid mittlinjen. Han kastar det snabbt och långt för han vet något som ingen annan vet. Han har sett Raul smyga sig ifrån Lucio i straffområdet. Är man inte snabbare än motståndaren får man starta innan. Det vet Raul och når bollen först, får inte ens en halvträff. Men den räcker. Butt står just då på hälarna och får se en boll med knapp styrfart rulla in bredvid honom.
4: 0-2 Manchester U, CL-kvart 2000
Matchen när allt vände. Ligan gick illa, Manchester var regerande Europamästare, Bayern hade spelat ut oss efter noter i gruppspelet, vi hade inte gjort mål hemma. Men här togs första stegen mot den allra högsta Europatopp vi haft sedan dess. Salgado stressade fram ett självmål av Keane i första halvlek, sedan var det cirkus Raul. Phil Ball använder i White Storm 0-2-målet för att förklara vilken stor spelare Raul är. Hur han tar emot Redondos passning, lurar Ronny Johnsen och med en fantastisk båge lägger in bollen förbi målvakten i bortre hörnet. Men det var inte det vackraste målet i matchen.
3: 0-3 Manchester U, CL-kvart 2000
För mig är detta målet det som mest av alla visar Rauls storhet. Visst kommer det alltid att bli ihågkommet för att Redondo lurade Henning Berg till Blackburn med sin klackfint ute på kanten och inte för att Raul petade argentinarens passning i öppet mål. Men titta en gång till. När Redondo springer längs kortlinjen finns det en kameravinkel som visar Raul, med två-tre man på sig. Han lyfter armen och visar att han vill ha bollen, hur hårt markerad som helst. När han någon sekund senare rullar in den i öppet mål är han totalt fri från uppvaktning. Han springer helt enkelt rätt väg, där han har öppen gata både för att ta emot bollen och lägga in den i målet. Ingen vet var backarna blev av.
2: 2-1 Vasco da Gama, Interkontinentalfinal 1998
Målet jag aldrig såg. Satt med en spanjor i en lägenhet i Venezuela och såg matchen mycket tidigt på morgonen lokal tid. Stod 1-1 och man förväntade sig en förlängning, gick på toaletten. Hör Luis vråla. Kommer tillbaka och ser jublet. På passning från Seedorf tar sig denna artikels huvudperson fram i straffområdet, lurar ett par man och avgör matchen kliniskt. Detta håller Raul själv som sitt bästa mål i Realtröjan. För övrigt kan nämnas att det är rätt intressant att börja fira en titel vid 9 på morgonen..
1: 3-0 Valencia, CL-final 2000
Vi hade slagit ut fjolårsfinalisterna i kvart och semi. Då skulle väl finalen vara en formsak. Fast nej, Valencia imponerade oerhört på vägen mot final. Tanken att det gick att förlora finalen mot dem, och hur hemskt det skulle kännas, spred sig. Men skåpet skulle stå någonstans. Efter en trevande inledning från båda lag fortsatte Valencia på samma sätt medan los blancos spelade ut. Morientes gjorde 1-0 på en lysande nick och Macca saxsparkade in tvåan. Valencia försökte samla sig och få till en reducering. På en hörna med sådär kvarten kvar drog man upp nästan hela laget. Minns inte exakt hur hörnan föll men plötsligt var den framför fötterna på vår inhoppare Savio. Rensningen hamnar mitt på egen planhalva där Raul hade stuckit först. Han var fri med målvakten, bara det att målvakten var 70 meter bort. Valenciabacken Djucic låg i rygg. Så såg det ut sedan. Raul jagade mot mål, Djucic efter. Cañizares, väl kännandes Rauls förmåga att lobba, vågade inte gå ut utan avvaktade. Det såg ut att finnas en lucka till vänster men istället drog vår Raul åt höger och rundar sin förre lagkamrat. Djucic hann nästan upp bollen på mållinjen, men bara nästan. 0-3 och det var klart. La octava. Då hällde jag upp en rejäl Laphroaig om det kan intressera någon.
