Sverige-Spanien 2-0
U21: Det var blött, blåsigt och trist. Men ändå...
Den syn som mötte de spanska spelarna redan under det första steget på svensk mark måste varit något av en chock.
Förutom Arteta som framkämpar sina dagar något motvilligt i den skotska ligan var resten nog rätt oförberedda på vädret på våra nordliga breddgrader. Det träningspass som föregick dagens match såg onekligen lite komiskt ut. Ibland använder man termen Bambi på is för något som är en motsats eller en helt omöjlig kombination. Träningspasset nämnt ovan var en sådan syn. De spanska spelarna såg mer oroliga ut över att tappa mössorna än att verkligen träna och ibland uppstod rent komiska situationer men ändå...
Är man en del av ett spanskt U-21 lag skall det förväntas mer. För älskaren av spansk fotboll var det en prestigeförlust modell större som utspelade sig på Örjans Vall under lördagen. Förvisso kommer en hel del att börja orda och försvara sig med tankar om det som kunde ha varit. Vi kunde ha sett Reyes, Joaquín och Torres istället för det som nu samlades på plan men ändå...
Visst var det svensk hemmaplan och en match där Sverige förväntades göra resultat. Visst hade svenskarna förstärkt med Källström, Dorsin och Isaksson för att bli lite bättre men ändå...
Matchen började inte i ett rykande tempo. Svenskarna hade det lite svårt att hitta idéer i anfallsspelet och Spanien var inte vidare intresserade av att anfalla. Dock kunde man ana små svenska intentioner men det mesta rann ut i sanden. Sveriges uppställning var i grunden en 4-3-3-uppställning med offensiv inriktning men den var totalt impotent. Efter en halvtimme var det Spanien som började få övertaget. Först var det bara i form av ett avsevärt bollinnehav men så småningom började framförallt Arteta hitta rätt.
Han fick med sig Valdo och till viss del Riera och den svenska uppställningen såg trött och jagad ut. Den svenska uppställningen blev mycket defensiv med tungt bolljagande på den blöta planen.
När domaren blåste till halvtid kunde man med ett leende på läpparna stärka sig med lite hett kaffe och förvänta sig en sprudlande spansk andra halvlek. Smågrinande mot vännen tänkte man still - nu har vi kommit igång, nu rullar vi ut dem. Problemet med alla sådana framtidsscenarion är att de skall framföras, det skall alltså spelas om det och komplikationerna kan då bli många.
När domare Rosetti blåste igång andra halvlek var det Sverige som sköt fram positionerna. Det var inte som i första halvlek då man ganska snabbt sprang in i väggen, det här var värre. Tyvärr hade inte det spanska laget lärt sin läxa om mittfältskamp. Av de spelare som var med för det spanska laget var det väl Arteta och Arzu man trodde mest på. Det var tyvärr dessa två som sviktade mest. Jönsson, Källström och Johansson gjorde om mittfältet till en slagplats och dessa två kunde inte stå emot. Gång efter annan tilläts de svenska mittfältarna prickskjuta på Johan Elmander som targetplayer med en Farnerud pilande i luckorna som ett kvicksilver. Tio minuter in i halvleken efter att svenskarna redan fått ett mål bortdömt för ruff lyckades de ta sig igenom. En bröstning från Elmander, en misslyckad brytning av Jarque och Farnerud kunde passera Valdes i målet.
Goda råd var nu dyra för spanjorerna som försökte ta sig upp i banan. Detta gjorde det bara enklare för Sverige som vid spanskt bolltapp snabbt ställde om till anfall. All heder skall ges till Elmander och Farnerud som hade en klart lysande andra halvlek men ändå...
Till slut fick även Santisteban nog och försökte sig på lite byten. In kom bland annat Villa från Zaragoza som skulle bli otursgubben för dagen. Det som var en mer eller mindre tilltrasslad situation i det svenska straffområdet ledde i den 84:e minuten till en straff och då man bytt ut den ordinarie straffskytten Arteta fick Villa lägga upp bollen på punkten. Huruvida Villa var rätt spelare enligt turordningen a la Zlatan får vi aldrig veta men han borde titta på hans straffar för han missade rätt rejält
men ändå...
0-1 var ett spelbart resultat till returmötet i Spanien och matchen såg också ut att sluta på detta vis vilket hade varit en gudagåva för det spanska laget. Detta speciellt efter Elmanders ribbskott två decimeter från mållinjen. I den 92:a minuten fick han dock sin revansch och den var han värd. Nere vid högra kortlinjen snurrade han upp Pablo så det stod härliga till, slog in bollen snett inåt bakåt och där kom lufsen Källström. Två bollberöringar senare var det ett faktum: 2-0 till Sverige och uppförsbacken är lång men ändå...
Santisteban pratade efter matchen om att man dels inte kan hänga spelare (jag gissar att han menade Villa) och att det fortfarande finns en chans. Visst finns det en chans att man på hemmaplan kan vända det negativa till positiv energi. Visst kan man göra tre mål och vinna. Visst kan man hålla tätt bakåt på samma gång. Visst kan man gå vidare
men ändå...
Sverige-Spanien 2-0
1-0 Alexander Farnerud (55)
2-0 Kim Källström (90+2)
Sverige: Andreas Isaksson; Fredrik Stenman, Mikael Antonsson, Patrik Gerrbrand, Mikael Dorsin; Jon Jönsson, Kim Källström, Andreas Johansson - Alexander Farnerud, Tobias Hysén (Babis Stefanidis 72); Johan Elmander
Spanien: Víctor Valdés; Angel, Pablo, Jarque, Del Horno; Arzu, Arteta (Corona 82); Valdo, Jorge (Villa 69), Riera (Aganzo 74); Rubén Suárez
Domare: Roberto Rosetti, Italien
