Spanienresan 2003 - del 1
En gästkrönika om något av det största som finns - att gå på fotboll i Madrid
Vi var fem fotbollssugna killar som flög till Madrid den 17/10. Framför oss låg dryga två veckor av fotboll, god mat och annat som gör livet värt att leva. Fyra av oss är i åldern 30-35 och den femte ett par och tjugo. Två av oss pratar bra spanska och jag har tidigare bott i Madrid och har god lokalkännedom. Jag hade tidigare bokat rum åt oss på ett billigt hostal (enkelt hotell utan restaurang) i centrala Madrid (vid Callao). Hostalet hade jag hittat på Internet och det skulle kosta oss ca 17 euro per natt och person. För det fick vi enkla men rena rum med TV och komplett badrum.
Vi anlände klockan 22 på fredagskvällen och efter en runda med några öl stöp vi i säng. Innan resan hade jag förgäves försökt ringa till Real Madrids biljettbokning men inte kommit fram. På lördagsmorgonen försökte jag igen och då gick det omedelbart. Det visade sig att numret (902324324) endast går att ringa från Spanien. Jag hälsades av en dataröst och med hjälp av kunskaper i spanska och mitt kreditkortsnummer hade jag snart köpt 5 biljetter till Real Madrid mot Partizan Belgrad. Biljetterna långt ned på långsidan gick på 25 euro styck men tyvärr var vi tvungna att sitta splittrat.
Därefter tog vi tunnelbanan ut till Vicente Calderón för att försöka fixa biljetter till söndagens match mot Mallorca. Detta var inga som helst problem. Kön vid stadion som ligger vid metrostationen Pirámides var kort och snart hade vi fem platser i rad á 27 euro långt ned på långsidan. På kvällen drog vi till en irländsk pub och kollade på Celta mot Real Madrid på storbild. Det blev det en promenadseger för Real och 2-0-segern var i underkant.
På söndagen värmde vi upp med Arsenal-Chelsea på samma pub innan vi drog ned till stadion för matchen. Det var en liten manifestation mot förre presidenten och nuvarande huvudägaren Jesus Gil utanför arenan. Det hade varnats för stora demonstrationer i pressen men dessa hade förbjudits av polisen av säkerhetsskäl. Det var bara halvfullt på arenan, ca 20000, men Atleticoklacken höll igång bra med sånger och ramsor till glädje för oss alla. Vid ett tillfälle gjorde publiken apljud åt Eto'o och det gjorde mig förbannad, men jag hoppas att det var mer för att psyka honom än av rasism. Det var särskilt smaklöst med tanke på den lika svarte Musampa i hemmalaget. Efter en hyfsad första halvlek och 1-1 i paus var andra halvan sämre med mycket få målchanser. På övertid fick dock Atletico en farlig frispark strax utanför straffområdet. Den nyligen inbytte ynglingen Jorge skruvade snyggt in bollen i bortre krysset och stadion exploderade. Många hade då redan lämnat stadion och de fick verkligen ångra sig när de knäppte på TV:n hemma.
Direkt efter matchen ville vi undvika trängseln i metron och sökte upp en bar som visade Sevilla mot Betis. Det var verkligen en kanonmatch som slutade 3-3 med Joaquin, Denilson och Reyes som de stora profilerna.
På onsdagen var det dags för Champions League på Bernabeu. Partizan Belgrad skulle bli en munsbit var det tänkt. Jag satt långt ned på långsidan i höjd med norra straffområdesgränsen. Real dominerade matchen stort spelmässigt och skapade flera halvfarliga chanser. Spelet stämde dock inte hundraprocentigt och det kändes som en stor lättnad när Figo nickade bollen i mål. Raul fick dock målet då han snuddade vid bollen innan den hamnade i nätet. Beckham slog hörnan nära där jag satt och han hånades innan målet av en grupp vilda Partizanfans som satt i närheten av mig. Efter målet gav han dem en slängkyss som svar på tal. Hemmapubliken gestikulerade vilt åt motståndarfansen men det var aldrig ens nära våldsamheter. Andra halvlek var sömnig och när slutsignalen gick utan att fler mål gjorts var tre på förhand givna poäng i hamn.
På fredagskvällen festade vi till ordentligt med några spanjorer vi mötte i en bar och klockan var sex på lördagsmorgonen innan vi ramlade i säng.
På lördagen därefter (25/10) var det åter dags för Real Madrid. Racing Santander togs emot i ligaspelet. Datarösten i biljettelefonen hade denna gång gått med på att ge oss fem biljetter i rad högt uppe på långsidan för 20 euro styck. Det regnade ganska ordentligt men våra platser var under tak och den bara något år gamla infravärmen fick oss att må ganska fint. Racing bjöd upp till fint spel i hela matchen och redan i början av första halvlek kunde israelen Benayoun ge bortalaget ledningen efter tveksamt spel i Realförsvaret. Nu fick dock Real fart på benen och Zidane var mycket inspirerad. Innan första halvlek var till ända hade han bjudit på matchens och hela resans höjdpunkt. Ronaldo slog ett inlägg och i en magnifik repris på målet från CL-finalen i Glasgow dunkade fransmannen upp ett perfekt volleyskott i närheten av krysset. Ingen har en så hög högstanivå som Zidane! I andra halvlek tappade matchen i kvalitet. Real saknade småskadade Beckham och Ronaldo var helt osynlig. Ångesten på läktaren började tillta och en inbytt Guti blev efter några felpass utbuad av hemmapubliken. I den åttioandra minuten kunde dock Raúl ge Real ledningen och på övertid fastställde samme Raúl 3-1. Zidane var hjärnan och geniet bakom båda Raúls mål. Inte helt rättvist men jag klagade inte!
Dagen efter matchen kom min tjej och min son ned till Madrid. Min son som nyss blivit 2 år och 8 månader hade blivit lovad att få se Roberto Carlos på riktigt så nu låg pressen på mig att fixa biljetter antingen till en träning eller till matchen mot Bilbao på lördag. Det hade ju varit så lätt tidigare så jag räknade inte med några problem. Nu när familjen kommit så var det lite dyrt och opraktiskt att bo på hostal så vi fick bo hos min flickväns brors svärmor i en stor lägenhet i centrum. På måndagen släpptes Bilbaobiljetterna till allmänheten men när jag ringde på förmiddagen var de redan slut. Detta trots att priserna var de dubbla mot föregående matcher! Förklaringen är att medlemmar först får köpa biljetter. Efter detta är det innehavare av Carnet Madridista (supporterkortet) som får köpa. Detta medför att på högintressanta matcher är biljetterna slut redan innan gemene man får tillgång till försäljningen.
Efter ett par dagar med familjen så var det ligaomgång mitt i veckan. På tisdagen skulle Real Madrid möta Zaragoza borta och detta var mycket intressant eftersom den av medicinska skäl (tidigare svår knäskada) ratade mittbacken Milito i stället nu spelar i klubben. Vi bestämde oss för att se matchen på den irländska pub vi tidigare frekventerat.
Läs fortsättningen här
