Albacete - Atlético 0-2
Atlético besegrade spöket på Carlos Belmonte och tog sin andra raka seger.
Atleti har fått den bästa starten på ligan år och dar, med två raka segrar. Inte sedan säsongen 95-96 har man mäktat med en sådan här bra start i La Liga. Man följde upp segern i premiären mot Málaga med ännu en trepoängare borta mot Albacete, men det satt hårt åt. Det var även en speciell match både för nye tränaren César Ferrando och mittbacken Pablo, som kom till Atleti i somras från just Albacete. Återkomsten blev en lyckad sådan, speciellt för Pablo som var bäst på planen i går.
Första halvlek
Aldrig ändra på en vinnande uppställning, ja så tänkte tydligen Ferrando förre matchen och samma elva som fick starta i premiären fick därför nytt förtroende igår kväll. Men det spel som flöt så fint i hemmapremiären såg lamslaget ut i den första halvleken. Dåligt tempo, ingen press på bollhållaren, total avsaknad av glöd, ingen som rörde på sig och ville ha bollen. När bollen någon gång passerade mittlinjen var det oftast en längre boll över det frånvarande mittfältet. Facit, blev inte ett enda avslut mot mål. Det måste vara en av de sämsta halvlekar jag har sett Atleti spela på många herrans år.
Hemmalaget visade åtminstone att man ville vinna och visade rätt ambition, fokuserat försvarsspel med snabba omställningar framåt när väl hade erövrat bollen. Men skärpan var inte den bästa i avsluten och Leo Franco behövde inte anstränga sig allt för mycket för att hålla nollan intakt ännu en halvlek.
Paus
Undertecknad och redaktörskollega Anders Selander chattade lite under pausen och spydde galla på det så kallade spel Atleti hade åstadkommit i den första halvan. Vi efterlyste också två snabba byten och blev bönhörda! Dags att ringa upp presidenten Cerezo och söka jobb som assisterande? Nåväl, vi har dojorna kvar i den svenska myllan och fortsätter med det.
Andra halvlek
César Ferrando var långt ifrån nöjd med lagets uppträdande i första halvleken och genomförde två byten direkt under halvtidsvilan. Både Simeone och Colsa fick stanna kvar i omklädningsrummet och ersattes av Luccin och anfallaren Salva. Man ändrade också uppställning från 4-2-3-1 till 4-1-3-2, där Luccin axlade den defensiva mittfältsrollen och Salva bildade anfallspar med Torres. Vad Ferrando i övrigt sa i halvtidspausen vet inte jag, men det borde inte ha varit några snälla ord. Spelarna tog det emellertid på rätt sätt och började andra halvlek på som ett nytt lag.
Redan efter två minuter hade man skapat mer framåt än man mäktat med på en hel halvlek. Helt plötsligt lossnade det för Atlético och man började spela fotboll. Passningarna hittade fram till lagkamrater även på den offensiva planhalvan och man skapade chanser mot hemmalagetsmålvakt Valbuena, undantaget när man försökte anfalla via högerkanten. För där verkade både Perea och Jorge ha fått på sig fel sko på fel fot, för det var passningar till motståndarna eller ut över sidlinjen gång på gång från dessa båda herrar.
Matchen blev lite mer öppen då lagen bytte chanser med varandra, när båda ville ha det viktiga första målet. Närmast att ta ledningen var dock de vita värdarna genom Redondo, men Pablo agerade räddande ängel och nickade undan bolluslingen alldeles framför eget mål. Med 20 minuter kvar av matchen var nog de flesta beredda att notera det första målet på bortaplan för Atlético denna afton. Nyförvärvet Salva nådde högst på Ibgazas högerhörna och nickade den hårt nedåt mot mål, men på mållinjen stod Peña och fick en fot på bollen.
Det hela såg ut att sluta mållöst, men med fem minuter kvar av ordinarie tid försöker Buades nicka hem till egen målvakt. Nicken blir dock totalt misslyckad och Fernando Torres blir helt ren med Valbuena. En mot en med målvakten lurar Torres upp Valbuena upp på läktaren och rullar in ledningsmålet i en övergiven kasse. Hans andra mål för säsongen och han var inte nöjd med detta. Bara några minuter senare får han bollen rättvänd och sätter full fart mot motståndarmålet, med tur och lite skicklighet får han med sig bollen förbi några försvare in i straffområdet. Han tittar upp och serverar Ibgazaa bollen på ett silverfat, den lille argentinaren chippar iskallt in tvåan över den utrusande Valbuena, hur snyggt som helst. Inte mycket mer hände på den korta tid som var kvar.
Sammanfattning
Atlético lyckades äntligen besegra spöket på Carlos Belmonte. På det sjunde försöket bröt man förtrollningen och visade att man blir att räkna med i år. Framförallt får vi hoppas att man lyckas bättre på bortaplan jämfört med de två tidigare säsongerna i La Liga sedan comebacken. Efter en minst sagt bedrövlig första halvlek kom Atlético ut som ett nytt lag till den andra halvan och visade att man ville spela fotboll samt vinna matchen.
Det finns dock fortfarande en hel del att jobba på i fortsättningen och då framförallt på högerkanten, där Jorge och Perea hade en svart afton. Ibagaza måste förvalta de fasta situationerna bättre och inte slå bort så många frisparkar som han gjorde i går. Atlético har flera spelare som är riktigt bra i luften, till exempel Pablo, Calvo, Salva, Simeone och Torres. Försvarsspelet såg dock riktigt lovande ut med den unge Pablo som den sammanhållande länken. En blivande landslagsspelare i den spanska landslaget. Plus även till Musampa som vågar utmana sina motståndare och framförallt tar sig förbi dem med bollen i behåll. Två raka segrar och delad ledning i världens bästa liga, vi suger på det och njuter några dar.
Ett riktig test på vart laget står får vi se nästa helg när hårdsatsande Barcelona gästar Vicente Calderón. Söndag kväll klockan 21.30 är det avspark och det direkt i TV4+!
Betyg
Spelarbetyg från Atléticoredaktionen, (skala 1-4, 1=usel, 2=Godkänd, 3=bra och 4=Lysande):
Leo Franco 2+
Perea 1-
Pablo 3
Calvo 2+
Sergi 2
Simeone 2
Colsa 1
Jorge 1+
Ibagaza 2
Musampa 2+
Torres 2
Avbytare:
Luccin 2+
Salva 2
Sosa 2
Källa: TV4+
