Real Madrid - Valencia 1-0
En trygg försvarsinsats och Owens mål stjälpte Valencia
Real Madrid vann lördagens toppmöte hemma på Bernabeu mot Valencia i ligans åttonde omgång. Nyckeln till Madrids framgång var en stabil laginsats, där lagets försvarsarbete bar fram offensiva räder. Matchens enda mål slogs in av Michael Owen redan i den åttonde minuten, genom ett distinkt avslut bakom Canizares efter ett vackert förarbete från Raul och Zidane. Valencia hade innan matchen fått besked om att Baraja fick spela, han kom dock inte upp i normal nivå. Hade en Baraja i sitt esse inte kunnat hindra Valencia från att besegras av Madrid? Svaret är bara ja.
Garcia Remon plockade fram samma startelva som tidigare i veckan segrat i Champions League, vilket innebar att Owen och Ronaldo tillsammans startade på topp med offensivt fria Raul och Figo på varsin kant. Zidane och Guti skulle stå upp mot Valencias tre centrala mittfältare, Ranieri hade nämligen valt att inleda prestigemötet med Baraja, Albelda samt Sissoko och därmed spelade Di Vaio ensam i Valencias anfall, med stöd från Rufete och Angulo på de orangea kanterna.
Första halvlek inleddes väl från Madrid genom bra tempo i passningsspelet. Spelarna hittade varandra enkelt och Zizou visade redan då vem som ville föra sitt lag. I matchens åttonde minut kom då målet som skulle visa sig bli det avgörande. Zidane snappade upp en boll på mittfältet och drog igång en kontring, behandlade bollen på det förtrollande sätt som får vilken motståndare som helst att bäva och åskådare att rysa, och skickade vidare lädret till Raul. Kaptenen tog emot passningen i en position strax ovanför Valencias försvar och slog en perfekt pass i djupet mot en piggt springande Owen, som i sin tur överlistade Canizares i Valenciamålet med en yttersida upp i nätet. Målet ingav de vita självförtroende, och laget fortsatte spela fin fotboll i anfallet och ett nödvändigt tätt, aggressivt och uppoffrande försvarsarbete. Valencia hade bollen ofta, men kom inte till avslut på mål, vilket bäddade för skarpa Madridkontringar och anfall.
På mitten styrde Guti och Zidane både offensivt och defensivt. Sissoko var inte lika glänsande som han var senast mot Sevilla hemma på Mestalla, vilket mest berodde på Zidanes höga nivå. Madrid skapade en bra lägen, genom fina kombinationer. Raul och Zidane spelade fram Ronaldo till målchanser som inte resulterade i mål från brassens annars giftiga gyllene skor. Ronaldo, som gjorde sin bästa match för säsongen med uppoffrande spel över hela banan, fick inte riktigt till det i avsluten, som hamnade rakt på Canizares eller bröts av en motståndarförsvarare. Halvleken avslutades med känslan att Madrid borde ha gjort något mer mål, och då man inte gjort det hängde Valencia kvar i matchen.
I halvleksvilan hade Ranieri insett att Aimar, som är på väg tillbaka från skada, är för bra för att hållas på bänken. Valencia startade följaktligen andra akten med att byta in El Payaso, och Fiore mot för dagen mindre lyckade Sissoko och Rufete. Real Madrid behöll sin startelva intakt. Valencia fortsatte äga bollen minst lika mycket som Madrid. Skillnaden från den första halvleken var att det nu fanns antydan till linjer i Valencias anfallsspel, men Madrids försvar var fortfarande orubbligt. Walter Samuel och Helguera var obevekliga och stod båda för gedigna insatser som sista utposter. Hela mittfältet, framför allt Guti, var fortsatt högst delaktigt i försvarsarbetet. Tio minuter in i halvleken kom Valencias första avslut på mål genom ett skott från Albelda strax utanför straffområdet, som Casillas dök ner och räddade vid sin vänstra stolpe. Valencias tydligare, men resultatlösa, linjer fick Garcia Ramon att reagera genom att byta in Solari, ut fick målskytten Owen gå. Owen tackades av Bernabeu med en värmande applåd, som säkert fick Michael att känna sig mer Merengue.
Framåt för Madrid var Ronaldo fortsatt aktiv, och laget skapade även nu flera chanser som borde ha resulterat i definitivt avgörande mål. Raul och Figo låg också de bakom offensiva sysslor. Zidane och Ronaldo fann varandra många gånger, men fortsatt var Ronaldos avslut inte de bästa. Zidane passade på att visa upp sin roulettefint när han snurrade runt Valenciaförsvaret och fick till ett avslut, som inte allt för hårt gick rakt i Canizares famn. Mot slutet av matchen tröttnade Madrid, och föll ned i banan. Man höll inte längre upp lagdelarna på det effektiva sätt man gjort tidigare. Detta bäddade för Valencia att skapa sina farligaste målchanser. Celades kom in istället för Ronaldo för att hjälpa till bakåt. Valencias inbytte Mista hade chansen att kvittera från kort avstånd, men sköt högt över. Matchens sista målchans fick Aimar. Walter Samuel missbedömde en boll som studsade över honom och ställde Aimar mot Casillas. Vinkeln var dock för snäv och Casillas kunde stå kvar och rädda den tekniske argentinarens skott. Matchen blåstes av någon övertidsminut senare, till Bernabeus jubel.
Sammanfattningsvis kan sägas att Madrids första halvlek troligen är det bästa laget presterat hittills denna säsong, då försvaret bar fram anfallsglad fotboll. I andra halvlek sjönk anfallsglädjen mot slutet, men med ett fortsatt tungt försvarsspel hölls Valencia, som verkar sakna Vicente och Ayala enormt, i schack. Garcia Remons offensiva satsning med Owen på topp tillsammans med Ronaldo, Raul fri på vänsterkanten, som under Capellos era, samt Zidane och Guti som mittfältspar har paradoxalt nog inte inneburit fler mål, utan snarare en ökad skärpa i försvaret. Madrid måste dock upp ytterligare något steg om man ska vara med i toppen av ligan och Champions League, men man är på rätt väg! Vart ska Beckham få plats när han är återställd?
