Atletico Madrid - Real Madrid 0-3
Ett fantastiskt derby där Atleti radade upp chanserna medan vi gjorde målen.
Det var årets första match, derby mot lillebror Atletico, och vilken match vi fick se! Försvaret såg annorlunda ut sedan Salgado och Samuel var avstängda vilket innebar att Arbeloa och Pavón spelade. På matchdagen blev också Guti magsjuk vilket innebar att Zidane gick in i mitten och Solari ut på vänsterkanten. Annars ställde Luxemburgo upp med samma spelare som tidigare Remón gjort.
Första halvlek
I början av matchen stod vi upp bra mot Atleti. Utan att något lag skapade någon riktigt farlig målchans var det ett högt tempo från båda lagen de första minuterna. Vi såg fram emot en spännande match. För ett år sedan behövde vi vänta i 14 sekunder, den här gången 14 minuter på att Ronaldo skulle ge oss ledningen. Roberto Carlos sprang längs vänsterkanten och slog ett inlägg i straffområdet där Zidane totalmissade bollen (med flit?) vilket ställde Atletis försvar. Bakom fanns en rättplacerad Ronaldo som distinkt pangade upp bollen i nättaket bakom Leo Franco.
Efter ledningsmålet började uppvisningen och duellen, uppvisningen i att bränna målchanser och duellen mellan Torres och Casillas. Det var ett otroligt tryck mot vårt mål och chans efter chans skapades. Chans efter chans brändes också. Stackars Arbeloa hade det tufft mot Grönkjaer ute på vår högerkant, dansken gjorde en bra match och skickade in livsfarliga inlägg. Den som oroade mest var dock Torres som var vaken och högg på allt. Casillas räddade dock allt och när vår målvakt väl var förbispelad så passade den stackars lilla pojken på att missa totalt öppna mål som till och med jag skulle ha gjort mål på, då vet man att man är riktigt illa ute! Vårt försvar offrade sig och stora delar av halvleken så låg Helguera & CO på backen för att täcka undan skott.
Slutligen kunde vi gå till paus med en 1-0 ledning och högriskzonen för hjärtstillestånd sjönk något. Jag behöver inte säga om vi var nöjda med ledning i paus, vi hade ett skott på mål. Det fanns en hel del att tänka på för Luxemburgo, det är nog inte bara jag som funderar på vad som egentligen sagts i walkie-talkien under första halvlek. Det blev dock inga byten från vår sida i halvtid.
Andra halvlek
Den andra halvleken fortsatte precis som den första slutade. Försvaret, mittfältet, ja till och med anfallarna låg i knät på Casillas och Atleti och Torres fortsatte att rada upp chanser. Torres sprang, kämpade, sköt, nickade men Casillas räddade allt och lite till. Det är synd om stackaren, han såg ut som ett nervvrak och skulle behöva gruppterapi. Det finns en talande bild på AS: s matchrapport om duellen Casillas - Torres. Tyvärr har vi inte rättigheterna att visa den här på SvenskaFans.
57000 på Vicente Calderon och miljoner framför TV: n satt och väntade på att det skulle bli mål. Och det kom, med åtta minuter kvar att spela. Raúl stod i mitten och fick fram bollen till Solari som blev fri, rundade Leo Franco och slog in 2-0 med vårt andra skott på mål. Då var matchen över, Atleti slutade med sin massiva press och för att matchen ska hamna ännu högre upp på ironiskalan gjorde Ronaldo 3-0. Zidane spelade fram till Ronnie som slår bollen mellan benen på Leo Franco.
Fotboll är inte alltid rättvist och det sägs att mål förtjänar man inte, dem gör man. Jag klagar inte i alla fall men stackars lilla Atlético. Vi sköt tre skott på mål i den här matchen och vi vinner med 3-0, snacka om effektivitet! Barcelona närmas med tre poäng efter förlusten mot Villarreal. Dock fortfarande sju poäng upp, nästa match spelas på torsdag och då handlar det om första mötet i Copa del Rey mot Valladolid.
Spelarkritik finns här.
