Krönika: Ronaldinho - Bäst 2004 och bäst genom tiderna
"Mannen är ett paket fullpackat med allt vad Gud kan välja att förse en fotbollspelare med och därtill har han själv valt energin och glädjens väg, ett val som man som fotbollsälskare bara kan tacka honom för."
Ingen annan sport än fotboll beskådas och utövas av så många människor som fotboll. Ingen annan sport är lika omskriven, besjungen och sönderanalyserad som 'det gröna fältets schack'. De största utövarna av denna den största av idrotter är dyrkade som rockstjärnor, men samtidigt är de också granskade som få andra människor på denna planet. Om deras personliga liv kan klassas som något offentligt får andra avgöra, den avdelningen intresserar mig inte.
Själv sitter jag på läktaren, eller potentiellt framför TV:n, när tabloiderna ställs ut framför kioskerna. Jag vill se fotboll, jag vill se bollen vara så rund som klyschan säger och jag vill se den när den på något handbollsklistrigt sätt tycks dras till fötterna på den där leende sydamerikanen.
En granskning av 2004 års prestationer PÅ fotbollsplanen gav brassen Ronaldinho utmärkelsen "Världens bästa fotbollspelare". Ingen nickar lika övertygat som jag. Faktum är, jag vill gå ännu längre än så.
Det är alltid lika spektakulärt och provocerande att jämföra dagens idrottstjärnor med historiens klassiska namn. För det går ju egentligen inte. Alla förändrade omständigheter lämnar bara någon sorts uppskattad talangfaktor för den modige att väga. Kalla det "fotbollkänsla" eller andra mer eller mindre djupsinniga epitet, för det blir såväl ovetenskapligt som mytiskt ja, näst intill religiöst, när man ber en fotbollsromantiker beskriva hur han uppfattar sina favoritspelare. Och ju längre tillbaka i historien vi kommer, desto värre blir det.
Så visst vet jag väl att jämförelsen egentligen är fullkomligt omöjlig, men likväl är den lockande att ta till när man dreglar över den senaste dribblingen, frisparken eller 75-meterspassningen med millimeterprecision, och samtidigt kan konstatera att samma spelare levererar liknande prestationer match efter match efter match.
Ronaldinho var det ja. I mina ögon finns det inte, och har aldrig funnits, någon mer komplett fotbollspelare.
Visa mig hur många sekvenser ni vill på den mytomspunne och legendariske Pelé, ge mig alla bildbevis på den lille giganten Maradonas storhet. Jag backar inte. I min omröstning blir det två händer upp för Ronaldinho, noll för Pelé och en (Guds) för Maradona.
Kalla mig barn av min egen tid, men inga bildbevis eller historier kan göra Pelé, vars storhetstid jag aldrig fick uppleva, eller Maradona, som jag följde sedan Mexico-VM 86, till en större och framför allt mer komplett spelare än Ronaldinho.
Vi kan fortsätta med Zidane, Van Basten, Zico, Platini, Cruyff, Beckenbauer, Mattäus, Baggio och de andra, men alla hamnar snäppet under. Det finns hur många namn som helst som dyker upp i sådana här diskussioner men jag känner en övertygande medvind när jag seglar fram till dagens datum, när det gäller att vara en komplett spelare går det två Henry, två Nedved, tre Figo och fem Totti på en Ronaldinho.
Historiens främste utövare av världens största sport kräver sin hyllning. Ronaldinho kombinerar steget och det självklara egot hos en amerikansk sprinter med en Peter Forsbergsk osjälviskhet och känsla för passningar. Tekniken och tillslaget på stilla boll är precis lika brasilianskt som hans eget ursprung. Viljan att vinna är den fattiga och faderslösa pojkens och vi ser honom utföra ett defensivt arbete som skulle godkännas till och med här i jantes och lagarbetarnas förlovade land.
Mannen är ett paket fullpackat med allt vad Gud kan välja att förse en fotbollspelare med och därtill har han själv valt energin och glädjens väg, ett val som man som fotbollsälskare bara kan tacka honom för.
Inget annat lag skulle förlora lika mycket kvalitet som Barcelona om man plockar bort deras främsta spelare. Det säger en hel del om spelaren i fråga eftersom vi här pratar om en av världens största klubbar.
Poängen jag vill belysa handlar om just en spelares odiskutabla kvalitet och ur ordet kvalitet kan ni läsa: vilja, styrka, snabbhet, uthållighet, teknik, spelsinne, pondus och glädje - nycklar till vad som utgör fotbollens just nu allra största kyrka, fotbollssjälen i Ronaldinho Gaúcho - född Ronaldo de Assis Moreira och född till att dominera dagens fotboll på ett sätt som inte går att jämföra med vad som innebar dominans på 60- eller 80-talet, men som bevisar för mig att han är den mest kompletta spelaren genom tiderna.
» Diskutera krönikan här
