Serien lever!
Eller ingen undgår sitt öde.
Experter och (Barcelonas) fans är eniga - anförda av världens bäste - Ronaldinho, spelar Barcelona europas attraktivaste fotboll. Ligan är mer eller mindre en formalitet, så varför genomföra den?
I den Spanska huvudstaden går föråldrade, gästa farbröder omkring med kisspåsar på benen, samlande på ATP poäng och njuter av de sista ljuva åren, som välbetalda fotbollsspelare. Lika akterseglade som Pamela Andersons - sedan långt tillbaka (bevisligen) förlorade oskuld - står de där på hamnen, med näsdukar i handen och vinkar adjö, till ligatiteln.
Anna Nicole Smith - gifter sig i kärlekens namn. Drömmer om ett LÅNGT liv tillsammans med sin numera framlidne make. Inte ens den störste av cyniker - undgår tårade ögon då hon till pressen hörs säga; "jag älskar honom".
Människor levde (ungefär vid tidpunkten då dagens aktiva Real Madrid spelare för första gången såg dagens ljus) med verkligheten - Jorden är platt. Den som påstod annorlunda riskerade bland annat bannlysning (på den tiden ingen vidare munter erfarenhet).
Men vänta nu! Fel, fel, fel, fel. Nu börjar vi om. Mig veterligt skiljer det fyra poäng, fyra poäng - mellan ettan Barcelona - och tvån Real Madrid. (staket) Experters raljerande med superlativ som, och jag citerar; korthus, köpelag (personlig favorit), kortsiktigt (om överhuvudtaget något) tänkande, pensionärer och så vidare - kommer nu något på skam. Liket lever! Något har hänt.
För oss som följer fotboll - på ett näst intill osunt sätt - så har vi bevittnat några förändringar som kan ge oss svar på vad det är som skett. Luxemburgo och Sacchis ankomst, Gravesens dito. Men är det så enkelt?
Kanske, är inte klubben och laget Real Madrid så nedgångna? Rauls tid är kanske ännu inte förbi? Gubbar som Zidane, Figo och Carlos har möjligen mer att ge, och laget har inte genomgått någon form av kollektiv kollaps, där samtliga spelare vaknar samma morgon för att konstatera; "hej, vi har alla förlorat våran förmåga att spela fotboll, samtidigt som vi åldrats något infernaliskt under natten"?
Det sägs att en lögn - blir en sanning - om den upprepas tillräckligt många gånger. Här är ett exempel; "Barcelona rustar för framtiden, medan Real Madrid köper färdiga sjärnor med max två/tre år kvar i kroppen".
Med Etoó som lysande undantag så införskaffade Barcelona; Sylvinho (född 74), Belletti (född 76), Edmilson (född 76), Deco (född 77), Giuly (född 76) och Larsson (född 71). Spelare i åldern - prestera nu.
Real Madrids nytillskott; Samuel (78), Woodgate (80) och Owen (79).
Betydelselösa siffror, men i samanhanget intressanta. I förbifarten bör påpekas att Barcelonas befintliga trupp - före värvningarna - har en betydligt lägre snittålder.
Som tidigare konstateras är situationen som bekant; Barcelona ligger fyra poäng före Real Madrid. Sexton omgånar kvar att spela, med andra ord, båda lagen kan max ta fyrtioåtta poäng. Valencia ligger till synes en bit efter, men det bör noteras - att med ett par segrar istället för oavgjorda - så hade det varit ännu trängre på toppen.
"Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv"; såg jag en Barcelona suporter skriva på Real Madrids forum. Efter det för - Los Blancos - föga smickrande resultatet i sista mötet. Jag är fullt medveten om Barcelonas brist på titlar och glädjeämnen sista fem säsongerna. Men, och jag upprepar, men - tillvaron måste te sig extremt torftigt om så är fallet. Tankarna går osökt till min trogne hund - vars glädje - inte vet några gränser vid de dagliga tillfällen, han får ett koppel runt halsen och den obligatoriska möjligheten, att lukta på kiss. Men vem är jag att påstå vad som upplevs som roligt?
Kan dock tillslå att det inte regnat festligheter över mig i egenskap av Real Madrid anhängare sista säsongerna heller.
Känslan av att vara Cassandra - att ha gåvan och se in i framtiden - men med medföljande förbannelse, att inte bli trodd, har varit i det närmsta överväldigande.
Molnen tornade upp sig på horisonten, och de annalkande problemen - anades - redan när Hierros ålder började göra sig smärtsamt påmind. Så när denne back, stoltserar med ett mer begränsat rörelseschema, än vad min kära mormor visade upp, före sin knäoperation - valde Pérez att göra - ja, vad gjorde han egentligen? Försökte han ersätta denne - i det närmsta - oersättliga försvarare och ledare? - Nopp.
Men varför nöja sig med att, inte agera? Vi kan ta det välgrundade beslutet - att agera - men göra det dåligt. Så vidare när Makelele önskar sig lön efter prestation, så väljer vi det enda rätta - att låta honom gå - för att sedan återvända till tidigare strategi, att göra ingenting.
Inom fotbollslogik och i huvudet på Perez, är inte ett plus ett alltid två, snarare niohundrasextiosju.
Våta Vieira drömmar? Varför det utvecklades som det gjorde vet bara Perez. Inte ens mina "Cassandra superkrafter" - löser gåtan.
Men sent skall syndaren vakna. Samuel, Woodgate och Gravesen ansluter - och lika hastigt som lustigt är vi i nutid. Efter helgens matcher kanske dessa fyra poäng är sju, eller en - oavsett är artikeln aktuell - serien lever.
Avslutningsvis minns jag en (dålig) historia från grundskoletiden.
Tre Tyska forskare, åker till - en i sammanhanget icke namngiven plats - för att utforska kannibaler. Dessa förväntas levt skyddade och isolerade från omgivningen genom historien. Tyvärr ville det sig inte bättre än att herrarna under expeditionens gång gick vilse i regnskogen, så väl bärare som vägvisare försvann. Efter att ha irrat omkring en stund mötte de slutligen fem hundra kannibalkrigare. Hövdingen gick fram för att möta dem och sa.
- BungaBunga eller Döden?
Forskarna var tveksamma, men tänkte; Vad BungaBunga än innebär, är det knappast värre än Döden - så BungaBunga fick det bli.
Det visade sig innebära sexuellt umgänge med samtliga fem hundra kannibalkrigare. Något misströstande och nedslagna fortsätter de trots allt sin vandring, hoppet om att göra ett gott jobb lever vidare - tills de den här gången står öga mot öga - med tusen krigare. Återigen går en hövding fram till dem och upprepar frågan.
- BungaBunga eller Döden?
Efter en stunds tvekan, får det ändock bli - BungaBunga.
Nu är de tre forskarna riktigt uppgivna, och det dröjer inte länge förrän historien upprepas för tredje gången. Den här gången ställs de inför, fem tusen kannibalkrigare och den välbekanta frågan;
- BungaBunga eller Döden?
Forskarna som vid det här laget gett upp hoppet, ömma och förnedrade - säger nu visa av erfarenheten; Döden.
Hövdingen svarar; Döden? Gärna det - men först skall vi ha lite BungaBunga!
Ur detta kanske några av oss endast ser en dålig historia, om sexuellt depraverade kannibaler - jag å min sida - ser talesättet; "ingen undgår sitt öde". Forskarnas är vi vid det här laget fullt medvetna om - Real Madrids är lika uppenbart - att vara den vackraste, ledande och vinstrikaste klubben, i fotbolls Europas historia.
