Nicholas: Fånig, fånigare, fånigast (del I)
När begreppet logik och allt vad det innebär, lyser med sin frånvaro så skriver jag en krönika och fortsätter på anslagen stig.
Häromdagen gick jag ut på altanen för att ostört få prata i telefonen och samtidigt passa på att dricka en välkyld öl i kvällssolen. Efter några minuter kommer så min femårige son utvandrande. Utvandrande "butt naked". På bråkdelen av en sekund hade han - till synes helt omotiverat - alltså klätt av sig naken. Varför? Fråga inte mig, jag har inte en aning. Men efter att han stoltserat omkring där på gräsmattan, till synes helt oberörd av det faktum att han var spritt språngande naken, vände han på klacken och försvann in i huset igen, för att så småningom komma ut med en fjärilshåv över axeln.
Nu började jag bli konfunderad. Jag såg inget egentligt sammanband mellan min "naken-son" och det fjärilsfångande instrumentet han bar omkring på och hade därmed svårt att komma upp med någon riktigt bra förklaring till hans agerande. Men själv tyckte han minsann inte att det var något konstigt med situationen. Inte det minsta. Han vandrade omkring där och betedde sig som han var i full färd med att göra världens naturligaste sak - gå omkring naken med en fjärilshåv vilande på axeln. Ja, ja, vem är jag att döma? Och om sanningen skall fram, vilket den bör, så är inte just det en av mina största drömmar? Komma invandrande till ett morgonmöte på jobbet naken, bärande på en fjärilshåv. Bara sätta mig vid bordet och be om att få bli uppdaterad på det som redan blivit genomgått medan jag själv låtsas som att det regnar. Det hade varit värt mycket, det hade till och med varit värt "sitta-i-arresten-för-förargelseväckande-beteende" mycket.
Nästa steg som min son företog sig var att ännu en gång springa in i huset, för att med en självklar bravur, fylla håven med kiwifrukter. Och varför skulle han inte göra det? tänkte jag.
Behöver jag tillägga att det inte alltid är lätt att förstå sig på barns agerande och beteende - men det är det inte med vuxnas heller för den delen.
Följ bara två av Silly Seasons bästsäljande såpor: Att vara eller inte vara - med den mycket lovande Robinho i en av birollerna - samt Gerrard med sina Jag (där ingen mindre än Gerrard själv spelar huvudrollen tillsammans med en Engelsk press, vilken i vanlig ordning ljuger värre än vad undertecknad som tioåring gjorde, när han behövde förklara för sin mamma hur i all sin dar fotbollen hamnat i det grannliggande missionshusets bönsal, när fönstret faktiskt varit stängt).
Robinho är namnet för dagen. Det är helt otroligt vad det rapporteras fram och tillbaka. Lögnerna och spekulationerna avlöser varandra. Agenter, egensinnade klubbpresidenter och lovande fotbollsspelare är uppenbarligen inte någon god kombination. Men underhållande är det.
- Straffavgifter, utropar Santos president och beter sig som min son gjorde när han vandrade omkring naken med en fjärilshåv; klargör att "inget konstig försiggår här inte".
- Och inte vilka straffavgifter som helst, utan av det högre, Real Madrid-slaget, dundrar han vidare.
- Jag vill spela i Real Madrid, piper Robinho ut sig och vägrar obstinat att dyka upp på Santos träningar.
- ..., säger Perez med en svindlade retorisk skicklighet (men det är vi å andra sidan van vid).
Under tiden rapporterar media - med fler ord än vad jag tror existerar i Svenska Akademins ordlista - om händelseförloppet. Och bara för att piffa upp stämningen lite extra lägger de till ett oräkneligt antal lögner och osanningar i sammanhanget. Är inte det kul? så säg.
Gerrard å sin sida, förspiller sin tid genom att roa sig själv. Han roar sig med att försöka personifiera begreppet ambivalens:
- Blablablabla, säger den Engelska sladdertacka-pressen.
- ..., hör vi återigen från Perez.
- Jag älskarhatarochvillstannalämna Liverpool, säger den stackars Gerrard som nu är mer än lovligt förvirrad.
Vad Rick Perry och Rafa Benitez gör har jag ingen aning om - och vill inte heller veta för den delen.
- Vi bjuder hela Premier Leagues årsomsättning för Gerrard, tjoar Chelsea (mest bara för att alla förväntar sig att de skall göra det) samtidigt som Inter ger Vieri ett avgångsvederlag.
Det är en återkommande sanning att lika säkert som att jag måste gå till jobbet varje måndag morgon, kommer de värvningsansvariga i Inter att varje sommar, lyfta av huvudena från sina ursprungliga platser, lägga dem (huvudena) under armen, för att bege sig ut på transfermarknaden. Eller sätta sig ned och omförhandla befintliga kontrakt. I år var det dags för det senare. Vieri löstes från kontraktet, fick skälig ersättning, tackade för sig på sedvanlig Vieri-manér - och skrev på för första bästa lokalkonkurrent. Tjo och tjim hobbylim och tack för den, utropade all världens, skändade skara Interistas i kör. Vieri säger ingenting. Han är sur, ingen vet varför, men sur, det är han.
Gerrard försöker att ge ambivalensen ett ansikte, Vieri de premenstruella smärtorna ett. Detta är bra för då har de som drabbats av PMS, en välkänd person att relatera till. Och vi är många som drabbats av just den farsoten, för vem har inte upplevt att man kommit hem från jobbet och utbrustit:
- Men, vad fin du är i håret idag älskling.
Bara för att bemötas av ett rungande:
- Vadå, var det fult igår då? Va, va, va, va.
Och så är kriget i full gång.
Jag tycker inte om "Silly Season" då det är en enda lång harang bestående av lögner, spekulationer och trams - men vem kan då tänkas uppskatta fenomenet? På rak arm kan jag nämna två: Beckham och min mormors väninna och tillika granne Doris.
Becks person, borde rimligtvis vara betydligt mindre påpassad då sensationspressen är fullt upptagna att rapportera om annat än vilka flickor han spenderade natten tillsammans med. Och efter ett antals år flaggande (cirka tre gånger i veckan) för fasadklättrare på väg att ta mormors balkong i besittning, måste stackars Doris känna viss lättnad över att det trots allt är fler än henne som lider av en tvivelaktig verklighetsuppfattning.
- Doris är knäpp, säger mormor.
Det är fler än henne som är det, säger jag.
Begreppet "lämplig repressalie" är lika vagt som diffust och tillämpande av det skiftar beroende på vem som utför vedergällningen. I några länder är det allmänt vedertaget att ett snattat äpple bör rendera i en avhuggen hand, medan ett grovt, väpnat bankrån i Sverige åtföljs av en muntlig, skarp tillrättavisning signerad Kling och Klang samt ett dygn i skamvrån. Fifa tog av sig silkesvantarna och överförtydligade sin syn på saken: inget mercaton för Roma. Ingen dålig, lämplig repressalie (till och med Roy Keane hade grymtat uppskattande) för klubbens dåliga uppförande i Mexes-affären. I korta ordalag innebärande att Roma varken får vara med att leka på transfermarknaden under sommaren eller när fönstret öppnar igen efter vinteruppehållet, samt att Juventus klubbpresident Moggi har färre att reta upp i sandlådan.
Vad har då den fåniga säsongen rent konkret inneburit?
Förutom att vi har värvat Diogo och Pablo Garcia, människor överlag betett sig som idioter och agenter (ej att förväxla med människor) tjänat högvis med pengar, så önskar Guti sig mer speltid. Ge honom den säger jag - Guti bör stanna. Vad som inte konkretiserats men som ligger i luften är att Figos varande minst sagt känns osäkert, Solari ser ut att gå förlorad samtidigt som det spekuleras kring Samuel. Hur det går med allt detta återstår att se. Rökridåer placeras ut (Moggis specialitet), skambud läggs och agenter bekräftar intresse på samtliga av sina spelare medan Perez tiger som muren. Vad som är vad, är svårt att veta - men själv väljer jag att förlita mig till Sacchis uppenbarelse och är full av förtröstan över att Real Madrid kommer att ha ett slagkraftigt lag när serien drar igång.
Avslutningsvis:
Samtidigt som solen skiner, min son springer omkring naken med en fjärilshåv fylld av kiwifrukter, vill Ronaldo bidra med sitt strå till fånighetsstacken och väljer samma tillvägagångssätt som min hund; att kissa där det faller honom in. Alltmedan Sportbladet låter rapportera att Real Madrid nu kastar lystna blickar mot Rio Ferdinand. Samtliga aktörer agerar som att det regnar - inget konstigt pågår. Allt är som det skall med andra ord.
Del II
