Naggad i kanten
Det ska tydligen spelas centralt i år, kommer det att fungera? Värvningspolitiken i Real får många att rynka på ögonbrynen, bristen på defensiva värvningar är oroväckande.
Den Sydamerikanska invasionen av Real Madrid fortsätter, utöver Uruguayanerna Carlos Diogo och Pablo García har nu Brassarna Robinho och Baptista anslutit.
I och med Arrigo Sacchis ankomst till Los Blancos ändrades Reals värvningspolicy från att värva ”Galacticos” till att värva spelare som taktiken efterfrågar. Bristen på ”städgummor” på det vita mittfältet var uppenbar och dansk dynamit hämtades in i och med Gravesen från Everton. Reals spel utan och med Gravesens närvaro var som natt och dag, dom offensiva spelarna kunde koncentrera sig precis på det dom skulle göra. Offensiven. Med vetskapen om att en hårdför dansk sopade rent bakom offensiv planhalva kunde det offensiva spelet höjas med flera nivåer. Spelare som Zidane, Raul, Beckham och Luis Figo är inte ämnade att delta i det defensiva spelet i så hög grad att dom tvingas delta i alltför fysiskt spel. Figo och Zidane uppskattar verkligen inte fysiskt spel och båda blir sämre spelare desto mer närkontakt motståndaren bjuder på. Båda dessa herrar hade kanske sina bästa stunder med en viss Claude Makelele bakom sig. Precis som Mats Sundin behöver sin övervakare Tie Domi i Toronto behöver dom offensiva i Madrid sin. För att spelare ska kunna nå sin allra högsta pik i respektive karriärer behövs en nästintill perfekt omgivning. Pablo García och Tomas Gravesen är dessa två herrar som kan ge dom offensiva spelarna det andrum dom behöver och med all säkerhet uppskattar. Därmed ska Herr Sacchi krediteras för sin känsla för ”feeling” i och med dessa två herrar. Detta är ett exempel på ett viktigt samspel i dagens fotboll, hur spelare och deras respektive positioner kompletterar varandra.
Nu när en liten ros har delats ut vill jag komma till det ris herrar Sacchi, Butragueno, Luxemburgo och Perez förtjänar enligt mitt sätt att se på det. Dom lagdelar som är bra, och då menar jag inte bara konkurrenskraftiga, utan även anpassade efter taktiken är målvakterna, det centrala mittfältet och anfallet. Raul, Robinho, Baptista och Ronaldo är en fruktansvärt bra anfallsbesättning. I den kvartetten har man alla olika typer av forwards som finns i dagens fotboll att utnyttja. Det centrala mittfältet är även det vattentätt, men det är just mittfältet som får mig att fundera. När jag skriver ”centralt” mittfält kan man ta det som nästintill bokstavligt. Hade Real Madrid tänkt nyttja planens bredd alls i år? 18/19 lag i La Liga kommer att använda taktiken ”köttmur” när man ställs mot Real på Santiago Bernabeú. Motgiftet mot det stavas ”kantspel” och bredd. Tänk er ett mittfält med Gravesen-García-Beckham och Zidane. I min värld är det uteslutet att sätta ”Zizou” på en kant, det är så otroligt mycket slöseri att inte nyttja Zidane centralt då det är just där namnet ”Geni” ligger närmast till hands. David Beckham verkar omöjlig att sätta på en kant då han nästan alltid söker sig in i mitten för att fördela spelet. Vi står således helt utan yttermittfältare (!) även fast vi säger att Baptista eller Raul går ner på mittfältet. Det finns i mina ögon en spelare som uppfyller kvoten för vad ”yttermittfältare” står för och det är den gamle Portugisiska räven Luis Figo. Som med stor sannolikhet dessutom lämnar klubben. Carlos Diogo från River Plate är en man för framtiden, att sätta honom på en kant och förvänta sig stordåd redan denna säsong är stort önsketänkande.
Anpassa taktik efter material är självklart det smartare valet än tvärtom. Med det resonemanget har Real Madrid värvat klart för i år i och med det enorma överflödet av centrala spelare. Vilka av dessa herrar på mittfältet är en världsspelare utan boll? En spelare som tar den där offensiva löpningen för att öppna upp en backlinje och ge nya ytor för sina medspelare. Fredrik Ljungberg är i mina ögon en av världens bästa spelare på just det området och det är precis en sådan spelartyp jag efterlyser i dagens Real Madrid. Det är aningen naivt att tro att Real kan klara sig utan kantspel detta år, ska man förlita sig på att två ytterbackar på 30+ ensamma ska sköta sina kanter? Och Gud förbjude, vad händer om tillexempel Roberto Carlos går sönder? Vem ska då sköta hela vänterkanten?
Man lär sig av sina misstag brukar man ju säga, frågan är om Real Madrid gör det? Misstaget att skeppa iväg Makelele och Hierro utan att ersätta dom med defensiva dito blev överstiget. Inte ska väl en klubb som Real Madrid vara så här naiva?
En titt på backlinjen och man blir minst sagt oroad. Ska vi förlita oss på att Ivan Helguera tillsammans med en ung Pavón och en tidigare långtidsskadad Woodgate ska klara ut defensiven? Att Helguera ska vara en utav mittbackarna är glasklart men sen blir det svårare. Pavón är fortfarande ung och på tillväxt, han har absolut potential att bli en mästarback. Dock ställer jag mig ytterst tveksam om detta sker i år. Jonathan Woodgate som vart skadad i ett år förväntas nu gå in och ta över Samuels roll. ”Woddie” som inte spelat på över ett år har dessutom aldrig spelat i den spanska ligan. Ska vi förlita oss på att en oerhört ringrostig Woodgate helt utan erfarenhet ska gå in och göra ett tillräckligt bra jobb? Svaret är i mina öron ”nej”, det kommer att ta tid för ”Woddie” och med tanke på hans förutsättningar känns det som att hans comeback kan börja illa, spelmässigt alltså. Walter Samuel hade stora problem inledningsvis men kom sen in i spelet. ”Woddie” kan bli bra för Real men då bör han slussas in i backlinjen inte bara kastas in i hetluften direkt med en enorm press på sina axlar. Kontentan av det hela är att Madrid måste värva minst en mittback till. Man bör dessutom värva ett komplement till Roberto Carlos och Michel Salgado som inte kommer att orka spela närmare 60 tävlingsmatcher per år. Utöver dessa defensiva förstärkningar bör även minst en yttermittfältare värvas. Joaquín från Betis är drömvärvningen men känns i dagsläget orealistisk.
Kan herrar Sacchi, Butragueno, Luxemburgo och framförallt Florentino Peréz agera i denna fråga kan denna säsong bli en succé. Om inte ställer jag mig ytterst tveksam om det över huvudtaget blir en enda titel detta år.
”Anfall är bästa försvar” måste vara Wenderlay Luxemburgos favorituttryck, hur vida det även blir mitt efter denna säsong låter vi framtiden utvisa…
