Vegas - Winnipeg
3 - 6

90-åringen vann: Villarreal - Sporting 2-1

En strålande insats av Ike Uche fixade tre poäng och ett 90-årskalas utav rang för Villarreal, men det satt långt inne och man fick vänta långt in på övertiden innan nigerianen avgjorde. Nu avancerar man bland kvalplatserna och knappar in på Almería på sista direktplatsen. Nu är det endast fem poäng upp till Almería, som förlorade mot Las Palmas igår.

Ubåten, som alltså firade sitt 90-årsjubileum under dagens match, förväntades inför matchen ligga högt upp i banan och sätta tidig press på Sporting-spelarna. Något man också gjorde och tog över spelbilden redan från start. Sporting verkade stressade av situationen och uppträdde riktigt irriterat under de första tjugo minuterna. De röd-vita asturianerna förtjänade faktiskt flera varningar under den första halvleken, flera tråkiga efterslängar och situationer med farligt spel och felriktade dobbar visades upp. Domaren för dagen, Arcediano Monescillo, valde dock att fria hellre än fälla i de allra flesta lägen. Uche blev dessutom, för andra matchen i rad, rånad på en straff.

Det mesta av spelet utgick ifrån det centrala mittfältet, vilket givetvis är helt enligt plan när man har giganterna Bruno och Farinós i sitt lag. I och med detta backade också Sporting hem och spelade med ett tätt försvar för att endast gå framåt vid snabba omställningar. Det hela blev som vanligt spel mot ett mål, eller snarare åt ett håll, för Villarreal klarar inte riktigt av att skapa farliga målchanser i tighta lägen. I synnerhet inte när Perbet inte spelar.

Genombrottet kom istället efter att Gijón-spelarna flyttat fram något då Villarreal till synes inte hade koll på läget, varpå Musacchio dundrade iväg bollen efter en brytning. Bollen går i en perfekt båge över hela plan fram till Uche, som vänder bort en framåtrusande back och får därmed någon meter. Uche behandlar den högt studsande bollen galant och nickar med den, men kommer nästan helt ur vinkel och man tänker att han måste plocka ner den och utmana sin back. Istället tar han i Zlatan style och med en hästspark får han in bollen i första krysset. 1-0 och proppen borde släppt i 37:e minuten.

Istället hände inget ytterligare under den första halvleken och vi fick nöja oss med känslan att vara i ledning i paus och spela ut i den andra halvleken med en lättare vikt på våra axlar. Vi kan ju i alla fall vara nöjda med att ha en bänk full av potentiella hjältar som kan komma in och sätta avtryck; Senna, Perbet, Hernán. Det hela betyder av Marcelino, som satt i en loge på grund av avstängning, ställde upp med följande startelva:

Juan Carlos
Mario – Musacchio – Dorado – Jaume Costa
Aquino – Bruno – Farinós – Moi Gómez
Jony Pereira – Uche

När lagen kom ut för den andra halvleken var det inte ett lika självklart övertag från Villarreals sida. Sporting skapade flera halvchanser och någon riktigt vass möjlighet att gå ikapp, men Juan Carlos avstyrde snyggt de lägen som uppstod. De hade till och med en boll som rullade parallellt med mållinjen från stolpe till stolpe och ut till hörna när tio minuter gått av andra halvleken. Vi kom undan med hjärtat i halsgropen den gången.

I den 59:e minuten fick en för dagen briljant Farinós kliva av till förmån för kung Senna. Denne Senna var dock otroligt ringrostig och fick inte igång spelet så som det borde fungera och hade gjort under den första halvleken. Istället gick det ännu sämre för de gula och i den 66:e minuten kunde Sporting ta tillvara på en enkelt förlorad boll på mittfältet, ställa om snabbt och spela fram Sangoy som kom fri med Juan Carlos. Sangoy placerade enkelt in bollen under Villarreal-keeperns vänsterben och 1-1 var ett faktum. Rubén Uría, till dagen ersättare för Marcelino, gjorde precis som huvudtränaren skulle gjort; ett snabbt byte. Hernán kom in istället för Moi och vi kom faktiskt på rätt köl igen, även om det till stor del inte var Hernáns förtjänst.

Därefter kändes allt som en kamp mot klockan. Villarreal hamnade i första halvlekens hjulspår och körde på länge, länge innan det lossnade. Uría släppte in Perbet istället för Jony i 72:a och vi hade möjlighet att hålla fast bollen i offensivt straffområde på ett smidigare sätt än när Jony försökte vända och vrida utan större framgång. När Perbet sånär får fram bollen till Bruno som inte hinner fram och istället stormar in i nätet utan boll i första övertidsminuten tänker en Villarreal-supporter ”Nehe, inte idag heller” och förlikar sig med tanken att en ynka poäng blir jubileets skörd.

Den tanken är fullkomligt utplånad minuten efter. Undertecknad sitter och gastar ”framåt för helvete!” rätt in i datorskärmen när Bruno slår en djupledspassning från mittcirkeln. Bollen sitter på foten på Uche som håller undan två försvarare innan han pangar in avgörandet med tio sekunder kvar av övertiden. Stolpe in, både bokstavligt och bildligt.

Glädjen efter Villarreals segermål är total. Alla spelare på plan, inklusive Juan Carlos, massörer, avbytare, bollkallar, ja alla som vill, samlas vid målskytten Uche långt uppe vid Sportings kortsida. Domaren drar några varningar, men vad gör väl det? Matchen vinns rättvist av Villarreal som efteråt hyllas av Sportings tränare Sandoval för att vara ett av de bäst spelande lagen i Segundan. I och med segern befästs kvalplatsen och som tidigare nämnts har vi nu bara fem poäng upp till direktplatsen som innehavs av Almería. Och ni, vi möter Almería hemma i sista omgången, om ett dussin matcher. Den matchen kan betyda mycket.